“Märket”, alltså industrins löneökningsprocent, brukar andra branscher använda som utgångspunkt för sina löneökningar och det brukar fungera bra, om jag har förstått rätt.
Jag funderar på hur det fungerar vid hög inflation när vissa branschers löneökningar fastställs innan
industrins är klar.
Oftast kan man räkna med att “märket” hamnar runt 2% men så blir det kanske inte i år. Facken har sagt nej till 4,4%.
Kan man räkna med stenhårda förhandlingar nästa år i de branscher som redan har satt ökningar runt 2% för att kompensera för årets tapp?
Jag har fått 2,55%, lite mer än snittet i min bransch, och skulle vanligtvis vara ganska nöjd med det men om industrifacken slutar över 4% är det ganska dåligt att få 2,55%.
I år är det väl osannolikt att det kommer bli några stora höjningar. Vore antagligen direkt kontraproduktivt då det förmodligen skulle förlänga tiden det tar för räntehöjningarna att få effekt och riskera leda till högre räntor och högre kostnader och lägre reallöneökning.
Nästa år får vi väl se men klart folk kommer vilja ha upp sina löner efter att ha fått sin köpkraft reducerad rätt rejält. Beror på hur det ser ut nästa år förstås och om inflationen är tillbaka på runt 2% utan att vi befinner oss i en lågkonjunktur. Just nu är det fortfarande visst brist på arbetskraft vilket kanske kan driva upp lönerna mer än önskvärt i vissa branscher.
Ska själv löneförhandla nu i vår och känns inte som bästa tidpunkten, men det är vad det är.
Det har ändå hänt mycket med lärares löner de senaste åren. Bristen på legitimerade lärare märks nu till större del på våra löner. Om industrin får 4,5% och lärarna 2,5% i år så blir det ganska stor tillbakagång trots fortsatt lärarbrist så kraven borde sättas ganska högt nästa år.
Om de hänvisar till att tidigare satsningar var för att kompensera för kommande “lönetapp” så kan de förstås göra det. Jag tror dock inte att det var det de sa när satsningarna gjordes.
Det tror jag inte på för 5 öre (men här gissar vi såklart)
Det dumma i allt detta resonemang är ju att sådana gigantiska löneökningar skulle göra att inflationen ökade i raketfart och de dämpande effekter riksbanken tar fram kommer ha negativ effekt.
Om jag fick 4%s löneökning skulle jag såklart lägga en del på konsumtion och så skulle 20% ökade matpriser inte längre vara något extremt…
Bästa sättet att ta oss ut från inflationen vore att vi alla tog “en för laget”
Märket sattes för 3 år mellan mars 2020 till mars 2023 till +5.4%. Under samma period har inflationen legat på runt +18% (feb 2020 till feb 2023). Inflationsförväntningar närmsta året ligger på mellan 4-5%. Så om förväntningarna är korrekta skulle inflationen under 4-årsperioden ligga nära 23% medans ett märke i år på 4.4% som man efterfrågade fortfarande betyder att man har tagit en signifikant reallönesänkning på över -10% på 4 år. Spontant känns det redan som man där “tagit en för laget”.
Det tuffa det pratas lite för lite om därför att det är provokativt är att Riksbankens jobb just nu är att göra oss fattigare så att vi inte trycker upp inflationen ännu mer. Paradoxalt så vill de göra oss rikare genom att säkerställa att inte kronan faller, då ett fall i kron värde eldar på inflationen ännu mer.
Med potentiell stagflation kommer Riksbanken välja att få ned hög inflation då de ser inflationen som en värre grej än lågkonjunktur med hög arbetslöshet. Jag bryr mig mindre om ökningar i lön jämfört med saker jag kan göra: öka amortering, låst ränta, bygga buffert och säkerställa A-kassan, inkomstförsäkring via facket och tom förlängd inkomstförsäkring. Det här är inte en period att frodas i, utan en att gå igenom så oskadd som det går som jag ser det.
