Och på samma tema så är jag av åsikten att man ska ta folk som uttalar sig i områden de inte är utbildade i med en nypa salt. Jag bryr mig inte så mycket av vad Agnes Wold tycker om etikett på nobelmiddagen. På samma sätt bryr jag mig inte så mycket om vad Huberman har att säga om kost.
Men det är lätt att hänvisa till att han är professor på ett universitet. I ett helt annat ämne.
Kära forumkollegor, kan vi nu släppa det lite trista sidospåret om nån okänd amerikans akademiska meriter, och fokusera på den spännande livsfilosofiska frågan från trådskaparen 
Skyldig. Men Huberman har säkert ett poddavsnitt om lycka så tänkte mota olle i grind. My bad.
Jag kan nog framförallt känna lite rastlöshet snarare än tomhet. Eller är det ungefär amma sak?
En känsla av antiklimax och att jag måste göra mer trots att jag inte vet vad…
Jag förstår och det håller jag med om, men jag har lyssnat en hel del och aldrig hört honom hänvisa till sin egen forskning/bakgrund som grund till något han påstår. Han har ofta de som är mest citerade på ämnet med på podden eller att han har reviewat materialet med dem.
Sedan vet jag ingen som är mer öppen med begränsningarna i studierna, vilka tidningar de är publicerade i.
Om man inte tror på evidensbaserad forskning, epidemiologi, de studierna eller de som utfört forskningen - ja det är väl upp till var och en att göra en bedömning…
Men jag ser inte riktigt var beläggen att ta honom med en ”nypa salt” mer än någon annan forskare?
Jag kan ändra mig ifall jag ser några belägg för detta annat än konspirationsteorier
Okej och varför är det dåligt att vara med på vissa podcasts? 
Du hänvisar till en ”nästan färdigutbildad civilingenjör” för att sänka legitimiteten av Dr. Huberman?
Du får väl läsa studierna som de båda hänvisar till, och dra dina egna slutsatser - men lite onödigt att smutskasta en väldigt bra podd som hänvisar till etablerad forskning
Hittar nya mål. Evolutionen har gjort oss anpassade för att ständigt lösa problem.
Oklart varför du väljer att å ena sidan lyfta din idol och andra sidan dissa det jag gav dig med anledning att han är halvfärdig ingenjör? Läste du innehållet och jämförde? Och det är det som är mitt problem med Huberman; han uttalar sig med statusen av en degree på områden som han absolut inte har forskat om. Och folk köper det för att han doktorerat (om något helt annat). För mycket bro-science för min smak. Men funkar det för dig så …
Har alltid mer än ett mål samtidigt, och märkt att så fort jag närmar mig att klara ett mål så dyker ett nytt upp längre bort. Så har nog aldrig upplevt den där tomheten…
Är det inte så att flygningarna kanske kan betraktas som delmål och inte slutmålet: att du ska ” våga göra saker som du vill, men som inte riktigt blir av”? 
Med det sagt kan jag för all del känns igen att det blir en tomhet efter ett uppnått mål. Själv brukar jag inte tänka mer på det än att konstatera att det känns lite tomt. Ofta kommer en på nåt nytt att ta sig för
Jag tror att det ganska ofta är så att ens mål inte är ens riktiga mål. Man har ett prestationsmål men det man egentligen har är ett känslomål. Dvs man tänker sig att när man klarar X så ska man känna Y. Men så visar det sig att X inte gav Y. Jag har det så med ett mål runt hälsa som jag satt för mig själv. Ju närmare målet jag kommer desto mer undrar jag om det verkligen kommer att ändra något.
En annan teori jag har är att de allra flesta mår bra av att ha projekt på gång och något att sträva efter. Vi mår bättre av det än att gå i mål egentligen. När man är i mål behöver man hitta något annat att vara på väg mot. Men ju äldre man blir desto mer kan man ha på plats redan så då är det svårare att hitta på nya mål.