Jag lyssnade precis på avsnitt 326 som var en FIRE-intervju. Väldigt inspirerande och tankeväckande där jag själv just börjar reflektera över vad vill jag med mitt liv och min ekonomi. Hur kan jag berika mitt eget liv istället för att bara äta, jobba och sova?
Framför allt var det något kort om mål och jag tror det var @carolinebolmeson som sa något i stil med att det är svårt att vara i den tomhet som uppstår när man uppnått sitt mål, men att man kanske borde stanna där längre trots det är jobbigt.
Jag har tidigare i år själv varit med om en sådan händelse. Sedan ett sjukdomsfall på resande fot 2008 fick jag för mig att jag inte kunde göra vissa saker. Jag pusslade felaktigt ihop en del information jag fick från olika håll, sjukvården bland annat, och gjorde det till en falsk sanning för mig själv. Bland annat att jag aldrig mer fick flyga utan skulle hålla mig på marken. Tråkigt så klart eftersom jag älskar att resa, se världen, få nya intryck, fotografera som är en stor hobby osv. En ångest växte sakta fram inför denna och andra situationer och en oro blev en del av mitt liv och vardag.
Hur som helst tog jag tag i detta för ca 2 år sedan med en KBT-behandling och började förstå mig själv, varför jag agerade som jag gjorde och började utmana mig själv mer och mer. Jag satte upp ett mål tillsammans med min psykolog: Att genomföra en flygresa Malmö - Stockholm. Efter 1,5 års arbete var det så dags och jag gjorde det. Allt gick bra, även om det var jobbigt i stunden. En månad senare gjorde jag om samma resa igen och ytterligare en resa till Österrike. Fantastiskt så klart och är så stolt av att ha klarat av detta!
Men, den där tomheten infann sig ganska snabbt. Det var som att nu har jag klarat det och sen då? Jag har det ekonomiskt bra men lägger nu pengarna på hög, istället för att våga göra saker som jag vill, men som inte riktigt blir av. Kanske är jag rädd för den där tomheten igen?
Jag är nyfiken på om andra har liknande erfarenheter och hur ni hanterar den här tomheten efter uppnådda mål, ekonomiska som emotionella. Hur bryter ni gamla hjulspår och ger er själva tillåtelse att göra det som ni vill uppfylla i ert liv i stort och smått? Hur tar ni er förbi den där väggen som nämndes i avsnittet?
Svårt ge exakta svar till andra. Men ska försöka med ett exempel:
Ha olika mål för olika områden i livet. Ekonomiska mål, rese-mål, karriärmål, familjemål etc .
Då kan du fira att du uppnått ett visst mål, men har samtidigt andra mål du kan sträva efter.
När du klarat ett mål så sätter du upp ett nytt mål och kämpar dig dit och sätter därefter upp ännu ett nytt mål osv. Hela livet ska fyllas med nya mål, både stora och små, annars blir det för tråkigt.
Han har även riktigt bra avsnitt om dopamin och dess roll i belöning. Handlar mkt om att resan är viktigare än målet och faran i att belöna oss för mkt, att överbelöna / stimulera oss, då det sänker vår grundnivå av dopamin.
“Nog finns det mål och mening i vår färd med det är vägen som är mödan värd”, skrev någon.
Eller " Målet är ingenting, vägen är allt-alalalalala", sjöng en annan.
Livet är fullt av möjliga mål, det gäller bara att hitta dem och när målet är uppnått så hittar man ett nytt.
Lyssna till din inre röst men var också öppen för att livet självt ibland utan vår uppstyrning visar oss nya mål.
För egen del är jag av uppfattningen att man bör ta Huberman med en stor nypa salt. Han befinner sig i en grupp av människor som har till syfte att gärna sälja saker till människor för att uppnå de stadier som han problematiserar i sina videos. Han har väl nån bundsförvant i den där militären också. Men samtidigt säljer dom massa skräp.
Angående den ursprungliga frågeställningen skulle jag säga att den tomheten som du kan känna, killgissar jag mig fram till är ett resultat av det du förväntade dig att känna inte nådde uppe till den nivå som du faktiskt känner. Lite på temat gräset är alltid grönare på andra sidan; tills man befinner sig på andra sidan och inser att det är samma skit.
Den där känslan känner man igen och den kommer från lite alla möjliga håll. Bland annat från när man har gjort en större resa man har velat göra länge, sett en serie till slut eller ett spel man klarat av. Då kan man sitta där och känna sig helt tom och övergiven.
Min lösning på det är att redan ha börjat planera nästa resa innan jag är hemma igen och när det gäller spelen så spelar man 2 samtidigt i varierade mängd. Det hela är helt enkelt att ha något annat att se fram emot hela tiden.
Absolut kan jag känna en tomhet efter uppnått mål. Det är ju en kortvarig lycka. Som andra varit inne på så är ju ofta resan viktigare än målet, viktigt att påminna sig om det i vardagen…
Själv brukar jag i slutet av året summera året som gått och skriva ner mål för kommande år, i mitt fall förutom mål relaterade till arbetet så ser det ut att bli mål gällande fotografering, meditation och resor
Nja, det är sant att han liksom många andra you tubers marknadsför vissa produkter. Det i sig är inget som miskrediterar honom tycker jag men det är ju upp till var och en att bedöma.
Jag tycker det är viktigt (och roligt) att ha nya mål redan innan jag uppnår det “första”. Det kan vara inom samma område eller ett annat. Då blir målet som uppnås bara ett delmål hela tiden och ingen tomhet uppstår (inte för mig i alla fall).
Fokuserar mer på proccesen. Hur vill jag att mitt liv ska se, hur vill jag må, vad vill jag klara, vem vill jag vara etc etc och vilka vanor och handlingar ger de konsekvenserna.
Ju bättre, mer regelbundet och ju längre jag utför det, desto bättre resultat kommer det ge.
Har inga direkta mål förutom väldigt öppna som att utvecklas generellt, bli bättre, och att lära mig nytt och att lära om hela tiden.
Det andra verkar har som mål ser jag mer som milstolpar eller använder som mätvärden på hur det jag gör fungerar.
Älska vardagen och dina vanor helt enkelt och gläds åt all förbättring både den mätbara och den som inte är det. Då infinner sig aldrig tomheten.
Specifika utfall ligger långt ifrån alltid helt i mina egna händer, försöker att fokusera så mycket som möjligt på det som är till 100 procent upp till mig.
Jag fick hybris av att ständigt fokusera på nya mål - sedan kom baksmällan i form av tomhet när målet uppfyllts och det inte var lika meningsfullt i verkligheten som man föreställt sig. Gång på gång.
Min lösning var att fokusera mer på tacksamhet.
Tacksamhet och stoicism.
Genom att separera enkla finansiella och materiella mål från större, mer långsiktiga, existentiella livsmål (som kan löpa över flera livstider i vissa kulturer😅) blir det aldrig ett problem med tomhet eftersom riktigt stora mål som att utveckla sin karaktär och sitt uppförande samt sina föreställningar etc alltid kan förbättras. Men man kan komma långsamt närmare vilket är den inre moroten för vissa av dessa människor tror jag.
Intressant! Vad betyder ”befinner sig i en grupp av människor”? Att han jobbar på Stanford?
Hans podcast är reklamdriven och inget han döljer, pratar med de mest citerade forskarna i världen på de flesta ämnena, nyfiken på vad för belägg du har att man skulle ta hans/deras ord med en ”nypa salt” mer än man ska ta evidensbaserad vetenskap med en ”nypa salt”
Inom tex ACT-terapi talar man om livsriktningar. Att fokusera på att identifiera och leva efter sina livsriktningar, istället för på målen. Då är en livsriktning för dig kanske “jag vill vara en modig människa” eller “jag vill njuta av vackra platser” eller vad det nu kan vara. Och så kan du se att resorna tar dig åt det hållet, som en del i en helhet. Det kan minska stress och tomhet.
Annars tror jag också att vi ska våga vara öppna för de olika känslorna i livet. Landa i tomheten och tristessen och släpp fram den. Våga stå kvar. Så ska du se att den så småningom övergår i en ny inspiration. Edda Magnasson hade ett jättefint sommarprat om det en gång minns jag.
Detta var en intressant och annorlunda syn på det, ska absolut kika närmare på detta! För övrigt väldigt intressant att höra så många olika tankar kring ämnet!
Nja, vet inte om man ska ta evidensbaserad med en nypa salt. Men samtidigt får man ta epidemiologiska studier för vad de är; dom görs primärt inte för att vis ett kausalt samband utan är mer utifrån visa korrelationer.
Gruppen av människor som jag åsyftar är den grupp som han, och de andra medlemmarna, oftast frekventerar. Det är oftast samma grupp av människor fast de är gäster i varandras poddar.
