Hur ska man tolka “KPIF är Riksbankens målvariabel”. Är det väntad mått?
Läser jag mellan raderna ifrån olika källor låter det som att centralbanker kommer agera med långsam höjning, enligt tidigare plan. Med andra ord, att den för tillfället höga energikostnaden inte påverkar “så mycket”.
Handlar egentligen bara om att de ska följa sitt hemmasnickrade reglemente → inflationsmål på prick 2%.
Detta ledde till uppoffringar med att ha minus- och nollränta i brinnande högkonjuktur och det kommer nu att leda till höjda räntor samtidigt som andra konsumentpriser stiger.
Jag tror, men lovar inte, att Team Ingves fortsatt kommer gå mycket varsamt framåt med räntan. Eftersom en stor del av inflationen idag förmodligen handlar om s.k. kostnadsinflation så är det inte helt osannolikt att en serie räntehöjningar mest bara skulle skicka oss rakt ner i en lågkonjunktur, vilket de flesta ekonomer nog skulle se som ett betydligt värre problem än lite för hög inflation. De kommer säkert höja räntan en del för att kyla ner efterfrågan, men i det lite längre loppet så tror jag de bettar på att inflationen kommer lösa sig själv så fort alla gamla leveransproppar från covid och kriget försvinner.
2 gillningar
Vad menar du med “kostnadsinflation”? Det är kort och gott inflation.
Höjda räntor kommer leda till lågkonjunktur, det tror jag också. Om räntorna inte höjs kommer det leda till än högre inflation, som senare tvingar fram extrema räntehöjningar. Då blir det depression istället för lågkonjunktur.
Det finns olika typer av inflation, bl.a. kostnadsinflation och efterfrågeinflation. Efterfrågeinflation är om inte bra, i alla fall inte så dåligt. Efterfrågan av varor och tjänster ökar, t.ex. för att folk blir rikare och fler konkurerar om samma varor. Företag kan hantera detta genom att öka produktionen och/eller anställa fler, och Riksbanken kan höja räntan vilket minskar folks köpkraft och därmed deras efterfrågan av varor och tjänster. Priserna går upp, men ekonomin växer samtidigt.
Kostnadsinflation är däremot bara dåligt. Priserna ökar eftersom något tidigare i produktionskedjan har blivit dyrare, t.ex. på grund av materialbrist, krig, dålig skörd etc. Här finns egentligen inga vinnare, alla blir fattigare.
1 gillning
Som @savecake påpekade ovan kan inflation orsakas av både ökad efterfrågan och minskat utbud.
När efterfrågan på varor ökar, t.ex. för att staten delar ut en massa helikopterpengar, kan säljare ofta kräva högre priser av köpare även om utbudet förblir konstant.
När utbudet av varor minskar, t.ex. för att producenterna lider av krig och sjukdom, kan säljare ofta kräva högre priser av köpare även om efterfrågan förblir konstant.
Den senare typen av inflation brukar kallas för cost-push inflation, eller kostnadsinflation på svenska, eftersom säljarna då helt enkelt bara skjuter över sina ökade produktionskostnader på köparna.
Distinktionen är av betydelse eftersom centralbankernas fipplande med räntan inte nödvändigtvis behöver ha samma effekt på de olika situationerna. Allt annat lika så kommer en räntehöjning förmodligen minska efterfrågan eftersom folk då får färre pengar att röra sig med. Men det är inte självklart att en räntehöjning kommer öka utbudet. Tvärtom så kommer det förmodligen bara öka säljarnas produktionskostnader ännu mer—och därigenom riskera driva priset ännu högre.
Innan man börjar kräva räntehöjningar för att minska inflationen kan det således vara värt att överväga vad det var som orsakade inflationen till att börja med.
3 gillningar
Tycker man också borde övervägt vad det var som orsakade en låg inflation innan man la sig till med noll- och minusränta.
Enig där! Menade mest bara att räntehöjningar är ett ganska trubbigt instrument som i vissa situationer kan skapa fler problem än dem löser. Eftersom det förmodligen inte existerar något praktiskt sätt att bara trolla bort de produktionsproblem som vi har idag så skulle man väl kanske helst vilja ha någon form av ingrepp som sänker efterfrågan marginellt, men utan att straffa de mest utsatta sektorerna alltför mycket. Den typen av situationsanpassning är ju dock lättare sagd än gjord eftersom det säkerligen finns många bolag där ute som påstår sig lida av ökade produktionskostnader, men som i själva verket bara vill tjäna mer pengar på samma arbetskraft (banker brukar vara särskilt duktiga på att hitta produktionskostnader som egentligen inte existerar!)
Intervju med Ingves:
Nästan Aftonbladetklass på den rubriksättningen! Intervjun i sig var dock ungefär lika intetsägande som vanligt. Några citat för dem som hellre sparar sina pengar inför den kommande ränteapokalypsen än ger dem till DI (om jag omedvetet bryter mot någon otrevlig upphovsrättslag så får moderator gärna radera):
Hur ser du på läget i ekonomin just nu?
”Den inflation vi ser i dag kan inte penningpolitiken göra något åt. Den är redan i systemet. Det här kommer i stället att handla om att hantera det på ett sådant sätt att inflationen i olika avseenden inte biter sig fast. I februari varnade vi för att pandemin inte var helt över, med risk för nya frakt- och leveransproblem, och noterade att den geopolitiska osäkerheten var stor. Nu har tyvärr båda riskerna materialiserats. Det puttar på inflationen ytterligare.”
I Sverige har hushållens skulder klättrat stadigt under många år, vilket inte minst du har varnat för otaliga gånger. Höga skulder innebär att även mindre räntehöjningar blir kännbara. Kan man säga att ni på sätt och vis är inmålade i ett hörn?
”Företagen och hushållen har en större räntekänslighet än vad de förmodligen någonsin har haft. Det betyder att när räntorna stiger så slår det rakt in i plånboken. När vi har att hantera vårt inflationsmål får vi hålla ett öga på det och se vilken effekten blir på konsumtionen. Penningpolitikens genomslag i dag är förmodligen ganska stort jämfört med tidigare. Det har fördelen att vi sannolikt får stor effekt på rätt kort sikt och i en sådan värld finns skäl att tro att man kanske inte behöver höja räntan riktigt lika mycket som man skulle ha behövt annars.”
Enligt terminerna är nästan tio höjningar inprisade fram till årsskiftet 2023/2024. Med tanke på den här räntekänsligheten, är det realistiskt?
”Ja det ska nog fungera. Det är så en marknadsekonomi fungerar och det är så ett inflationsmål fungerar. Alla måste vara medvetna om att det kan hända saker i svensk ekonomi och då kommer det att kosta mer. Om inflationen ligger långt över vårt inflationsmål på 2 procent, om vi oroar oss för både inflationsförväntningarna och andrahandseffekter – det vill säga att det här äter sig in brett i systemet – då står valet mellan att börja höja räntan i någorlunda närtid eller att sitta med armarna i kors. Gör vi det senare då löper vi risken att tappa ankaret när det gäller prisökningstakten i svensk ekonomi. Konsekvensen av det blir ännu fler räntehöjningar längre fram i tiden. Så det är en fråga om att välja när det här kommer.”
Dags för att nytt avsnitt med @AuAgEric snart @janbolmeson ? 
5 gillningar
Låter trovärdigt, vad skulle kunna gå fel?
Är det inte just det som RB gjort, suttit med armarna i kors till för ett par veckor sen då elefanten i rummet inte verkade så transitory längre?
Å herregud, för att ni inte gjort något mer än suttit med armarna i kors ju… 
Förlåt, hade lovat mig själv att inte yttra mig, but I couldn’t help myself!
@AuAgEric som riksbankschef! 
2 gillningar
Då skulle vi få lönen i guld och silver 
. Direkt investerat i Erics fonder
Riksbanken har penningpolitiska möten i april, juni, september och november. Det finns i år en teoretisk möjlighet att de höjer fyra gånger. Vad tror ni?
Personligen tror jag att de i april nöjer sig med att justera räntebanan. I juni är det sommarfeeling så då händer inget. Däremot tror jag det blir en mindre höjning i september och sedan en större i november. Det tar tid att vända en atlantångare…
Det som eventuellt talar för en tidig höjning är det Ingves själv var inne på under intervjun med att de vill undvika att inflationen sprider sig via t.ex lönerörelsen.
Det sagt, så tror jag inte det finns på världskartan att de höjer redan nu i April.
ECB verkar ju inte ha särskilt bråttom med att dra i räntespaken i alla fall. Lagarde påstår att de ska sluta köpa under tredje kvartalet och sedan eventuellt börja höja räntan någon gång efter det. Jag ska inte säga att jag har tittat på någon särskilt detaljerad data här, men mitt intryck är att det vore högst osedvanligt för Riksbanken att avvika från ECBs linje i någon större utsträckning?
Så lät det inte direkt på Ingves i DI Makrorådet podden den 19 april. Väldigt intressant och frispråkigt så rekommenderas.
På frågan om att det kan krävas nästan 10 höjningar till slutet av 2023 för att nå den räntan som marknaden prisar in (2.38% när podden spelades in) så blev Ingves svar
Det ska nog fungera
Det är så en marknadsekonomi fungerar
Som jag tolkar det blir det 25 punkters höjning redan i april eller 50 punkter i juni. Om inte marknadens förväntningar ändras pga lägre inflation, vilket inte många ser skulle hända, så har RB bara 9 möten kvar till slutet 2023 och då krävs det 25 punkter vid varje möte för att ligga på samma bana som marknaden stegar ut. Hoppar de över ett tillfälle är risken att de behöver höja med 50 punkter vid ett senare tillfälle. Allt utifrån nuvarande scenario såklart!
Ingves medgav också i podden att
Vi är på ett annat ställe än där vi trodde vi var
Det var ett rätt tydligt språkbruk för mig. De var fel på det i februari och måste ändra strategi.
Själv är jag rätt nöjd med min ”call” från 10 Feb ovan. Även om jag var lite sen på bollen, dock inte lika sen som RB
Tyvärr hittade jag inget rent bet på det men gjort en del justeringar i portföljen.
Tyvärr tror jag inte RB har något val. Höjda räntor får såklart rätt stora konsekvenser för svenska hushållen, men om inflationen inte adresseras nu, så blir konsekvenserna än värre i framtiden med ännu högre ränta, enligt Ingves i podden.
Så vi får nog planera för lite tuffare tider tyvärr. Åtminstone i den kristallkulan jag tittar 
2 gillningar
Mm. Tyckte att det var intressant att Ingves nu tryckte på att det är viktigt med en marknadsekonomi. Var andra toner när Riksbanken satte allt ur spel genom att trycka 700 miljarder och dammsuga obligationsmarknaden för att trycka ner de långa räntorna under pandemin. Så fungerar inte en marknadsekonomi.
7 gillningar
“It’s ok when we do it!”
2 gillningar