Skönt att ha kommit dit! Men fyra år är ändå lång tid… Förstår dock vad du menar.
Så är det nog. Han gjorde en annan intervju med “Finanskvinnan” och hon hade nästan helt slutat investera till förmån för svindyrt hus och att byta arbete.
Jag var en extremsparbloggare som slutade blogga när jag tappade mitt FIRE-kapital på 1,5 mkr i ett par bedrägerier i alternativa investeringar.
Det var förstås tungt då jag som ung och naiv precis nått FI genom väldigt låg levnadsstandard och alltför hög (omedveten) risk. 10% garanterad avkastning utlovades 
Jag hann tack och lov inte säga upp mig.
Sedan följde ett antal år med ökad levnadsstandard och mognad. Hus, barn och en Tesla senare har förändrat kalkylen. Ränderna sitter i och det är svårt att sluta spara.
Nya FI-nivån på 4,5 mkr är i princip uppnådd nu och den här gången känns den mer robust (indexfonder). Pensionen är förstås också närmre och högre vilket hjälper i andra ändan av ekvationen. Planerar att jobba ett drygt (med betoning på drygt) år till.
Unnar mig mer nuförtiden men äter fortfarande massor av gröt 
20 gillningar
En sådan mormor skulle man haft 
Oavsett hur man fått sina pengar så tycker jag att det viktiga är att vara stolt över hur man förvaltar det man fått. Du har ju både slitit för dina genom eget sparande och haft möjligheten att ha generösa föräldrar. Bara att vara stolt över det!
1 gillning
Trist. Jag slet alltid med om jag skulle vara anonym eller inte när jag bloggade, man kan dra till sig en del skit. Tråkigt för dig, men imponerande att du rest dig upp.
Har du planer på att komma tillbaka till bloggandet?
Ja det är ett lite känsligt ämne att blogga om och man vill oftast inte att ens kollegor och chef ska veta för mycket. Har bara berättat för en kollega om mina planer.
Kanske blir att jag skriver ett blogginlägg när det är dags, men jag har inte riktigt intresset eller tiden att blogga regelbundet längre. Håller på en del med musik i stället nu för tiden.
1 gillning
Vad menas med sparande över tid, det måste även gälla pensionen.
För mig var ränta på ränta en helt ögonöppnare, jag blev princip troende och sen 10 år tillbaka är de en kultur, det är inget jag ens behöver kämpa för hålla i. Jag är helt såld
2 gillningar
Jag tror på att spara genom hela livet. Slutar vid pension. Summorna varierar beroende på var jag är i livet, men att alltid spara någonting är jag benhård med. Jag ser det som att jag betalar mig själv först.
Hela livet betalar man till andra, om det så är mat, boende, el, kläder, bensin, bil, förskoleplats, skatt eller vad det nu kan vara, behövligt absolut, men om jag hade gått i pension nu och inte ha en krona för egen del, så skulle jag bli deprimerad av att veta att jag betalat till andra hela livet och inte mig själv. Speciellt om man räknar på nettolönen efter ett helt arbetsliv.
Visst pension kan ses som sparande för framtiden, men jag kan inte med att leva från lön till lön med ovanstående vetskap.
8 gillningar
Många är deprimerad över detta, är chockade över vad dom får i pension.
Väldigt många pensionärer upplever idag efter inflationen att pengarna inte räcker till. Ser detta i mitt yrke så jag bedömer många pensionärer som arbetar extra.
Att hela livet betalat så hög skatt och senare livet få en pension som efter inflationen är ett skämt.
4 gillningar
Tack! 
1 gillning
Jag och min sambo körde riktigt hårt på sparandet i 5 år innan vi tänkte skaffa barn, låg på 75-80% under hela den tiden och investerade allt. Det (i kombo med några 100k vinster i lägenheter) tog oss till ~50% FIRE (svår siffra att bestämma…).
Tanken var hela tiden att ta oss upp dit och sedan låta ränta-på-ränta kicka in på riktigt och kunna unna oss att arbeta mindre när barnen är små.
Nu har vi två små barn under 3 år och sista delen i planen är att amortera ca 1 miljon över 4-5 års tid för ett komma under 50% belåning. När det är klart minskar månadsutflödet (inte kostnaderna) med ca 18k i månaden och vi kan då komma undan med att tjäna lite mindre pengar några år och låta kapitalet växa på egen hand.
Betyder detta att vi slutat spara? Inte som jag ser det, även om det inte gått in några pengar alls på isk de senaste tre åren, vi har inte ändrat våra konsumtionsvaror utan bara valt att tjäna mindre pengar - men fortsatt att använda så mycket vi kan till att bygga vår framtid.
Men med det sagt så ligger det också i planen att försöka sluta investera och börja använda lite mer pengar på nöjen när barnen blir äldre, tror vi ska lyckas med det också 
4 gillningar
Bara en reflektion: allt som sker intensivt och maxat är svårt att hålla över tid. Min erfarenhet efter att ha haft en blogg om en av mina hobbys för hundra år sen är också att bloggen i sig kan bli en börda som tar udden av ämnet, bloggen blir lite av ett krävande monster. Tror generellt sett att det är bättre att inte dra igång nåt på sociala medier. Man kan få en massa med på köpet som man inte vill ha. Undantaget är möjligen om det är en seriös menad del av ens jobbkarriär.
3 gillningar
Jag är 40 år och har tillsammans med min man sparat i ca 15 år. Vi har inte ändrat varken på procent eller livsstil sedan vi började spara
Sparar både i fonder och investerat i uthyrning av lägenhet. Att vi lyckats spara så mycket är pga våra höga löner( en av oss) och låga utgifter.
2 gillningar
Jag bloggade ett tag om investeringar och privatekonomi under en kortare tid för ca 15+ år sedan.
upptäckte snart att det inte var min grej.
har månadsparat regelbundet i fonder sedan 1998 (inte missat en enda månad) med en ganska hög sparkvot
2 gillningar
Finns väl inget rätt eller fel här. Grunden till inlägget baserades på att många av de ekonomibloggare som bloggade eller var offentliga på ett eller annat sätt inte är aktiva längre. Jag var nyfiken på om de som investerade en större del av sin inkomst för 10 år sedan fortfarande gör det idag. Som han nämner är det lätt att plita in “20 års sparhorisont” i en räknesnurra, men med tiden kanske man tappar fokus.
Bästa “religionen” 
Håller verkligen med. Hade känts tomt att bara leva från lön till lön på samma sätt som det hade känts konstigt att inte arbeta på min egen utveckling eller kunskap utanför arbetet.
Jag tänker att det är en personlighet, jag har alltid varit sparsam och helvetet skulle frysa till is innan jag skulle börja spendera som gemene man. Det första jag gör när jag får lön är att lägga undan en förutbestämd summa, och det har jag gjort sen jag fick min första lön som 14 åring
1 gillning
Det verkar som att många som nått lika långt till er tänker lika här. Att ränta-på-ränta får göra sitt när man når en kritisk punkt av att sparandet blir försumbart i förhållande till avkastningen på befintligt kapital. Tror det är smart.
Tyvärr är jag inte där själv än