Jag blev intervjuad av Miljonär innan 30 idag och fick en fråga som jag inte riktigt har kunnat sluta tänka på.
När jag började investera för över 10 år sedan fanns det ett gäng ekonomibloggare som sedan försvann mer eller mindre över en natt (mig själv inkluderad). En av de jag minns mest var Per Penning som jag verkligen gillade minns jag. Det var någon sorts blandning av ekonomi och livsfilosofi som talade till mig. Men hur som helst.
Jag undrar vad som hände med alla sedan? Fortsatte de att investera? Jag undrar (men förväntar mig nog inget svar) hur många som sitter i unga år och glatt fyller i “30 år” i ränta-på-ränta-kalkylatorn och sedan sliter på i några år innan de återgår till gamla vanor? Miljonär innan 30 har faktiskt en poäng, 20 eller 30 år är en väldigt lång tid att konsekvent fortsätta i samma bana. Hade också varit intressant att se om “extrem-spararna” som duschade kallt och åt havregrynsgröt till middag höll det över tid?
Ni som investerat länge får gärna dela med er om er egen resa eller om ni känner någon gammal * host * ekonomibloggare och vad de gör nu.
Nu har jag aldrig bloggat eller liknande om mitt sparande förutom att ha varit aktiv i olika forum men jag har nog varit en sparare sedan min första veckopeng trillade in vid lågstadiet.
Idag är jag över 30 och har fortsatt spara sedan första lönen efter gymnasiet.
Jag tror det har lite med personlighet att göra för mig har det aldrig känts som en uppoffring att spara då jag gillar processen att samla på mig tillgångar för mig och andra naturliga sparare så är nog det svåra snarare att veta när (enough is enough) och börja leva på kapitalet.
Många skulle nog anse mig vara en extremsparare men jag ser mig ej som extrem jag ser snarare på andra som extrema som bränner pengar hej villt
Och ja gröt smakar lika gott än idag som när jag började äta det vid 18
Haha, härligt att höra! Ja, du har nog rätt. Och egentligen kanske det är det där jagandet efter att spendera och hela tiden sträva efter mer som är avvikande, bara det att “alla” gör det och därför anses det normalt. Mig själv inkluderad.
Har alltid sparat och tänker fortsätta men det finns faktiskt roligare saker att göra för pengarna än att spara varenda krona. Jag gissar att många som sparar mycket under ett antal år kommer till en punkt när de ser saldot på kontot och sedan försöker göra roligare saker än att spara varenda ny krona som kommer in, jag är i alla fall där nu.
Jag har haft olika perioder under livet där jag sparat och investerat på olika sätt. Vissa år har det blivit mer intensivt sparande och andra mindre.
Högskolepoäng är för övrigt överskattat. Allt handlar ändå i slutändan om arbetsförmåga där energi, vilja och driv i många fall är avgörande. Du är ett exempel på det.
Jag med. Insåg att en miljon blivit flera utan att jag märkte det. Har nästan svårt att inte spara, då det alltid blir pengar över trots ett par resor utom Europa om året. Det enda jag inte unnar mig är en bil. Skulle jag vilja ha, typ en Tesla, med carpoolens elbil funkar bra.
Jag tänker också så. Att det nog är naturligt att spara kontinueligt för någon som varit dedikerad under en tid, men att det kanske blir mindre extremt över tid för många.
Har du samma split mellan spendera/investera som då (i %) och därmed mer att röra dig med, eller har du haft ett spenderande som “bara” följt inflationen?
Känner lika. Varför ska jag hitta på saker för att pengarna ska ta slut när jag är nöjd med det liv jag lever? (Förutom att jag alltid vill vara ledig men det har jag inte riktigt råd med, än.)
Jag sparar betydligt mera nu även om man räknar i procent. Kanske 10% då och på månadsbasis nu kanske 45% men det inkluderar också “sparande” till dyrare resor ungefär vartannat år.
Mitt främsta spenderande för 30 år sedan var nog för öl på krogen och nu spenderar jag på Champagne och dyra kryssningar.
Mitt sparande har varierat med livssituationen jag befunnit mig i. Exempelvis under föräldraledigheten var sparandet näst intill obefintligt. Nu när jag och partnern jobbar heltid känns det som att vi badar i pengar. Men om man har levt sparsamt i 20 år är det lite svårt att göra något annat.
Gjorde en snabb koll i min fire-kalkylator.
Att spara 15k i månaden vs inget månadssparande alls gör bara 4 års diff till FIRE.
Summa summarum: när ränta på ränta-effekten kommit igång börjar månadssparandet göra så liten skillnad att man kan börja leva mer i nuet och unna sig mer saker/upplevelser etc
Kul att läsa om din resa! Jag har inte följt några ekonomibloggare alls så jag hade ingen koll. Under min uppväxt hörde jag ofta mormor prata om vikten av att lägga undan en del av lönen direkt när den kom och jag följde nog det rådet från start. Kombinationen successivt ökad sparkvot, relativt hög lön, “bostadskarriär” och generösa föräldrar har lett till att jag nu har en obelånad bostadsrätt i Stockholmsområdet och funderar på att sluta jobba senast vid 60.
Eftersom jag har så låga omkostnader är det ingen uppoffring att ligga på ca 40% sparkvot. Reser och shoppar gör jag lite lagom. Nu lär sig avkomman att hushålla men vet att hen kommer att få hjälp med sin första lägenhet.
Mitt sparande accelererade under ett par år i takt med att lönen ökade utan att utgifterna gjorde det i samma takt. Men senaste åren har sparandet gått ner/slutat spara helt då det gör marginell skillnad på portföljens värde. Nu får den svänga i takt med börsen. När värdet kan öka/minska med flera gånger tidigare totalt sparande per år enskilda dagar blir det mer relevant att leva här och nu och passa på att unna familjen aktiviteter och resor innan barnen flyttar ut.
Bytte även bostadsrätt mot relativt dyr hyresrätt så en del av tidigare utrymme att spara går dit. Det bytet bidrog dock till ett positivt hopp i värdet på portföljen.
Detta är ju dock en rationell strategi, att tjäna och spara på alla upptänkliga vis under en period för att sedan låta ränta-på-ränta-effekten göra grovjobbet.
Har inte sparat så länge, men har nog alltid haft en medvetenhet och en respekt för pengar. Innan RT förvarade jag mina pengar länge i en KF. De växte lite mer än inflationen, så inte katastrof.
Men för att uppnå jämn levnadsstandard resten av livet, så har jag räknat på att 10% sparkvot bör räcka. Så jag kan ta ut när det är dags för pensionen.
Känns även ok nivå med tanke på att ingen vet om man når pensionen, så det känns deppigt att spara så mycket så att livet idag blir tristare än det behöver vara.
Tror de som extremsparat kanske hittar något vettigt att spendera pengarna på och växlar över till lagom sparande.
