Folk är känsliga.
Jag jobbar baserat på prestation och leverans. Och en smula tillgänglighet.
Min chef kunde inte bry sig mindre om jag jobbar tio eller hundra timmar i veckan så länge vi båda är nöjda.
Jag ser helt enkelt till att leverera lite mer än en heltidsleverans oavsett tidsåtgång, så gnälls det icke.
4 gillningar
Församlingspedagog
0h/vecka, då jag är sjukskriven och har sjukersättning. 50/50.
Men att bolla med FK kan kanske ses lite som ett arbete? 
Målet är att kunna jobba lite extra i framtiden, 5h/vecka, inväntar beslut från FK. 
1 gillning
Tjänsteman med utlöst övertid,
Formellt är det väl 40timmar veckan.
I praktiken uppskattar jag typ 35timmar rullande veckor.
Beror mest på småbarns lämnkng hämtning. Dock typ inga raster förutom lunch på jobbet. Samt ofta en bonus check på mailen på kvällen då man lämnat kontoret tidigt
Däremot när det är tex löneperiod så knuffas det lätt upp till 45-50, eller inför fokusdagar… (gruppchef.)
Schemalagd 36,8h i veckan. Men är nog på jobbet runt 38-40h/vecka.
4 nätter i veckan. 9tim per skift. Men det är sällan fulla 9 tim.
Egen företagare. 1-2dagar i veckan.
Frågan om att ”fuskjobba” är kontroversiell. Med fuskjobba menar jag nu att utföra olika privata ärenden eller strösurfa på internet på arbetstid.
Forskningen är tydlig med att det här är något som, sett till hela arbetsmarknaden, är utbrett. Jag pratar nu inte om något ”riktigt” fuskande utan den nivå av fuskande som den övervägande delen av alla kontorsarbetare sysslar med hela tiden och som av i princip alla uppfattar som normal och okontroversiell.
Jag har nu inte siffrorna i huvudet men som jag minns det ligger ”det normala fuskjobbandet” på typ 20%. Det är alltså en arbetsdag i veckan som går åt till ”diverse”.
I många yrken har man ojämn arbetsbelastning. Vissa dagar, veckor eller perioder är arbetsbelastningen hög. Det är då naturligt att ”fuskjobbandet” förläggs utanför de perioderna. Man jobbar ”riktig heltid” när behovet finns och lite mindre när behovet inte är lika trängande.
Säkert finns det de som mycket sällan fuskjobbar och som är maximalt organiserade och fokuserade. Den gruppen är inte så stor men många med mer avancerade karriärer återfinns sannolikt i den gruppen. Ska man nå toppen behöver man visa framfötterna. Sedan kan säkert utrymmet för visst fuskjobbande bli större när man väl kommit upp en bit i hierarkin.
Jag uppfattar själv fuskjobbandet som något ganska okontroversiellt. Den tid som läggs på diverse är en form av ”slack-tid”. Det är en tidsreserv som kan aktiveras vid behov och det är inget konstigt eller dåligt med det.
På vår planeringsdagar nyligen tog jag upp den här frågan öppet inför alla chefer och använde då exemplet med Norrmannen som går omkring med en tegelsten i öknen ”för att om det kommer ett lejon så kan han släppa tegelstenen och springa fortare”. Ungefär så fungerar stora delar av arbetsmarknaden också. Det hela togs emot på ett helt ok sätt.
2 gillningar
Lägg därtill ineffektiva möten och kallprat, så ramlar nog en dag till bort.
Utfört av arbetstagarna, men känns inte som om det hamnar under benämningen ”fuskjobbande”.
Jag jobbar numera “bara” 40 timmar i veckan. Tidigare i karriären (som revisor) låg årssnittet per vecka mellan 60-80 timmar över de fyra år jag spenderade i branschen. Dessutom med ca 3 veckors semester då jag valde att hoppa på uppdrag som hade viss granskning under sensommaren. Insåg under de åren att det inte är hållbart och har sedan dess gjort allt för att jobba mer normalt. Idag lägger jag majoriteten av min tid på jobbet idag för att utveckla mina och andras processer för att jobba mindre (läs mer effektivt).
Jag har idag en balans mellan jobb / fritid som är hållbar långsiktigt och upplever det värde jag skapar för nuvarande arbetsgivare som högre över tid än när jag jobbade som mest.
2 gillningar
Så kan det säkert vara. Jag tror samtidigt att det fenomenet varierar en hel del mellan olika chefer och arbetsplatser.
1 gillning
Sedan ett år tillbaka arbetar jag inte alls.
3 gillningar
Jobbar 50% för en normal heltidslön.
Absolut, så är det. Oftast handlar det om personen som kallar till dessa möten.
Men hade arbetsgivare haft utbildning (i att hålla möten) och ramverk för dessa möten, hade mycket tid kunna ägnas åt arbete istället.
Hur många sitter inte på möten som själva inser att dom hellre hade kunnat göra annat.
26 timmar schemalagt, 120% på pappret, fyra dagar i veckan.
Main gig cirka 30 h i veckan, side gig cirka 10-25 timmar.
Det låter mer som fuskrast. Fuskjobba associerar jag till den tid man lägger ideellt utanför arbetstid för att försöka komma ikapp med sånt man inte lyckats lösa under arbetstid.
2022 gjorde jag 1526h
2021 gjorde jag 1580h
2020 gjorde jag 1755h
Sen vet jag inte hur ni vill räkna fram ett snitt då semester och annat påverkar.
Anställd i eget AB.
Tjänsteman, arbetar 40 timmar i veckan.
I snitt skulle jag säga 40 timmar i veckan. Sen kan det vara veckor med 80 timmar och veckor med 10, det beror på många faktorer.
Sen det beror också på vad vi menar med “jobbtid”. Är det ren tid framför datorn eller är det också den tiden som man mentalt “jobbar” men man gör andra saker under tiden. T.ex, jag har en intellektuell jobb som innebär att man måste hitta lösningar till olika problem. Att sitta framför datorn hjälper mig sällan att bli kreativ och hitta på lösningar, det är när jag gör annat som min hjärna hittar lösningar. När jag kör bil, springer i skogen, duschar, reser, osv.
1 gillning