Jag har funderat mycket senaste året på flexibilitet i arbetet. Som tur är för mig så har jag haft jobb och arbetsgivare som varit flexibla med mina behov.
Hittills i år har jag behövt flexa / jobba hemifrån pga följande saker:
Hantverkare kommer hem till oss 8ggr
Möte med banken 2ggr
Ta emot paket som var för stora eller inte gick att hämta 3 ggr.
Sjukhusbesök/vårdcentral: 3ggr.
Fukttekniker: 1ggr
BRF-relaterat: 4ggr
Mäklare komer hem till oss: 1ggr
Gå på visning: 3ggr
Bröllopsrelaterat 2ggr
Offert för projekt 2ggr
Jag kommer enbart upp i 29 tillfällen här, tyvärr kommer jag inte på mer på rak arm, men jag skulle säga att jag nog snittar minst 1 gång i veckan där något händer som jag “måste” gå på.
Vissa saker verkar såklart som engångsgrejer, mäklare, fukttekniker, bröllop osv. Men det jag har insett när jag tänker efter är att det verkar hända varje år, dock av olika slag. Jag har alltid tänkt “bara detta passerar så blir det lugnt” men det har gått 8 år nu. Det blir aldrig lugnt. det är minst 1 projekt varje vecka som kräver att jag flexar ut.
Jag har pratat med lite vänner och bekanta, de flesta verkar inte ha denna typen av “problem” .
Jag har reflekterat mycket över att ett jobb i produktion, handels eller liknande bara inte hade fungerat. Mitt liv går inte ihop om jag inte kan flexa och jobba ikapp på udda timmar.
Detta med insikten att jag fortfarande är barnfri får mig att fundera på hur ser det ut för alla andra? Hur klarar sig de som faktiskt måste vara på plats hela dagarna?
De flesta är ju ändå två och då får man dela upp ansvaret. Andra har andra sätt att lösa det. Tittar jag på din lista så vet jag att det inte är ovanligt att man lämnar nyckel och att hantverkarna får härja själva. Bankmöten kan bokas in på eftermiddagen om man får snällt jobba in tiden. Paket kan ofta lämnas hos grannen eller så bokar man kvällslämning. Sjukbesök får också jobbas in. Att skriva sig på VC nära jobbet vet jag många som gjort. Allt botekniskt är engångsgrejer och är man sedan med i styrelsen får man ju styra mötena till kväll etc. Men visst, en ensamstående med kontorstider får ta ledigt om det är något oflyttbart.
När jag jobbade hade jag mycket jobb på kvällar och helger och det gjorde att jag fick loss en del “ärendetid” mitt på dagen. Men jag hade också två barn att ta hand om och ingen partner i huset så nog fasen slog man knut på sig själv ibland.
Så nej, det blir inte lugnt. Det kallas livet. Men en hel del behöver man inte göra mer än en gång åtminstone.
Jag ska nog förtydliga att detta är min del av allt, min sambo har sin beskärda del av grejer.
Jo precis det är ju det man får göra. Men det är ändå så att man måste flexa ut. (min bank stänger senast 15)
Ja majoriteten av tiden är det så, men i vissa fall när man har någon form av “uppstart” vill ex elektriker att man är där och förklarar vad jag vill ha.
Det var inte meningen att disikera din kommentar utan bara förtydliga.
De jag haft har oftast haft en dag med kvällsöppet och är det viktiga möten så har dessa bokats till efter 15. Det verkar vara sådant de pysslar med efter tre. (Referens till Hasse och Tages låt.)
Jag håller med och det är sjukt stressigt. Jag föredrar hantverkare där man kan ha en mejlkonversation först och skicka bilder etc så att 95% av alla frågor redan klarats av.
@Yztla - det där är min insikt också från i år - då Caroline haft mycket bestämda tider i och med sin praktik på sjuksköterskeprogrammet. Jag har landat i för mig att jag är sjukt tacksam för möjligheten, samtidigt som jag också inser att från andras håll kanske det kan se ut som - hur f-n pallar man jobbar 40+ timmars veckor vecka efter vecka eller ha ansvaret för X. Så jag tror att det kanske finns någon balans i det. Men ja, jag återkommer till tacksamhet och att vara medveten om ens privilegium.
Jag tror att en stor del av svaret är att man vänjer sig och anpassar sig mer än vad man tror till vad som är möjligt i stunden.
Jag arbetade i många år på en plats dit jag har över en timmes pendlingstid (upp till två timmar enkel väg på eftermiddagen vissa perioder) och arbetsplatsen var på ett universitet inne i skogen, så man kunde inte ta sig någonstans. Antalet dagar per år jag inte var närvarande under de tolv åren var väldigt få.
Nu när jag arbetar hemma har jag svårt att förstå hur jag klarade av att arbeta så. Barn att ta hand om, mat att laga o.s.v. (forum att skriva på!) På den tiden jag arbetade på universitetet i skogen stannade jag aldrig hemma med något barn (barnets mormor tog hand om barnet) och skulle aldrig fått för mig att laga mat o.s.v.
Ja jag har tidigare skämtat med mina vänner om att möjligheten att flexa är värt 10 000 i månaden. Så det är minst den löneökningen jag behöver för att ta ett jobb utan flex. och nu när jag räknar på det så är det monetära värdet ungefär där. Jag behöver ju sedan addera det emotionella värdet. För utöver dessa gånger då jag måste. finns det också grejer jag vill hinna med och därför flexar och jobbar på kvällen.
Så nu tror jag priset är 25000 för att jag ska skippa flexen.
Hur menar du? Det finns väl massa butiker som är öppna hela dagarna som är fyllda med kassapersonal som inte bara kan lämna för att rörmokaren kommer.
Eller har jag förstått fel? kan butikspersonal, servicepersonal, de som jobbar på byggen bara lämna arbetsplatsen några timmar tidigare om det behöver?
Vilken värld lever du i? Skola, vård, omsorg, handel, industri, transport osv kan vanligtvis inte flexa lite enkelt.
Jag arbetar inom vården och det är 100 % närvaro som krävs. Schemalagt med patienter så går inte att flexa när det passar. Man får i god tid begära ledigt och får löneavdrag eftersom det sällan finns möjlighet att jobba ifatt.
Personligen löser jag det genom att ha en man som jobbar hemifrån samt deltidsarbete. För de flesta på jobbet är det deltid som gäller. Men vi har även vissa långa dagar som gör att någon dag varannan vecka eller en eftermiddag i veckan är ledig för heltidarna.
Är nyfiken på vad du menar med flextid? För mig är det du beskriver förtroendetid, att du jobbar när det passar dig och det blir totalt runt 40h i veckan. Jag har flextidsavtal och det är inte alls särskilt flexibelt, då jag måste jobba allt i ett block per dag. Jag kan inte flexa ut för att hämta barn och sen flexa in igen på kvällen för att jobba ikapp. Jag får inte ens jobba efter kl 19. Jag kan dock ta en lång lunchrast och fixa grejer då, men det förlänger ju arbetsdagen med lika mycket. Låsta arbetstider skulle jag gissa är den vanligaste anledningen till att mammor jobbar deltid i stor utsträckning.
Tjänstehjon arbetar in tiden. Skolpersonal och andra med schemalagda arbeten får trixa. Offantlig sektor har minimalt med gummiband
“Fabriksarbetare” brukar kunna flexa något bara de meddelar i tid. De flesta sådana organisationer har viss beredskap för vabb och sjukdom så inte allt stannar upp.
Stora frågan landar för mig är inte hur man kan jobba 40h/vecka eller 8h/dag. Frågan för mig landar i hur man kan göra det utan flex och flexibel arbetsgivare. Möjligheten att göra home office tex. Precis som du lyfter här.
Alltså här tänker jag på tex sitta i kassan, jobba skolan, hands on arbetare med 8-17-jobb osvosv
Tro mig, att ha barn slår ännu hårdare till argumenten. Vet inte hur många home office-dagar jag gjort för att förskolan har personalproblem och vi måste hämta/lämna udda tider.
Förtroendetid är väl när man inte tidrapporterar alls.
Flex brukar innefatta kärntid och sedan ett spann innan och efter där man kan jobba in. det man missat om man stuckit efter kärntid men innan 8h passerat.
Det låter betydligt bättre än det vi har! Håller med om att det blir otroligt viktigt för mig när jag söker jobb. Kommer snart att återgå till förtroendetid, vilket brukar innebära högre arbetsbelastning men långt mer flexibilitet än vad jag haft med flexavtal.
Det går ju krasst att försöka planera bättre, styra tiderna till dagar då det går att få ledigt, om man tar ledigt en dag så får man försöka boka in flera saker samma dag. Lägga inbokade tider så tidigt eller sent på dagen som möjligt så man kan få in det före eller efter sin arbetstid. Visningar brukar även gå att få på helg eller kväll, säkert samma med bröllopsmöten om man frågar? Bankbesök kanske går att ta digitalt på en lunchrast? Hantverkare får få gå in själva med nyckel, info och frågor per telefon innan. Eller att man tar emot tidigt på morgonen, visar förklarar och sen själv åker till jobbet. Vissa leveranser går att beställa utan kvittens vid lämning om man bor i villa, eller så får man helt enkelt åka och hämta i en affär eller distributionscentral vid annat tillfälle.
När man har förutsättningarna att flexa / förtroendetid så behöver man ju inte planera så mycket heller och då blir det ju lätt att tillfällena ”springer iväg”. 29 dagar på 1 år låter väldigt mycket? Du borde ju hyfsat lätt kunnat minska ner det om du hade behövt?
Rent krasst, nej. Jag har i allra största mån försökt divergera det mesta till att vara utanför arbetstid. Men skall man exempelvis glasa in en balkong och ta in 4 offerter så blir det 4 möten som behöver tas på plats där vi diskuterar projektet, olika val med mera. 3 av 4 möten fick jag möjligheten att välja tid själv någon gång mellan 07-15 kunde de komma förbi. Hela spannet krockar med min vanliga arbetsdag. Så då måste jag flexa.
Listan ovanför är inte listan på alla möten jag haft, det är listan på de möten / tillfällen där det inte gick att divergera bort från arbetstid.
Således fick jag flexa ut och jobba ikapp på kvällen eller i den mån jag visste om de innan jobbade jag extra 1 eller 2 dagar före.
Ja det är hela poängen, jag hade inte fått ihop min vardag utan flex, hur gör gemene man?
En del av varför det blir såhär många tillfällen är ju ett “privilegieproblem”, man har råd att glasa in balkongen, man har råd att ha ett större bröllop, man har råd att äga sin bostad och även råd att göra förbättringar på den. Med de pengarna är det också mer troligt att du har ett jobb som är mer flexibelt.
Mina föräldrar bodde i samma hyresrätt under hela min uppväxt. De båda hade arbetarjobb som inte var superflexibla men inte heller betalade supermycket, så det fanns liksom inte så mycket att dona runt med. Man har inte råd att ta sig an en massa nya projekt hela tiden.
Det förklarar såklart inte hela frågan, men för mig finns en rätt stark korrelation.
