Jag är inte någon av dem som kan jobba hemifrån och jag undrar hur det är att göra det. Jag är riktigt avundsjuk, för det verkar vara så himla fördelaktigt, speciellt när som jag har småbarn. Jag ska säga direkt att jag verkligen var haft tur med karriären och är lyckligt lottad. Jag gick ut med bra betyg och jobbar nu som läkare, ett mycket meningsfullt och givande yrke med bra lön. Men som läkare har jag noll flexibilitet i arbetstid och alltid måste vara på plats. Nu har jag varit föräldraledig och ser massa människor jogga på arbetstid, vara ute i parken med sina laptops ”jobba” osv. Var på en fest för några dagar sedan där en som jobbar hemifrån berättat att han jobbar hemifrån, men ibland bara loggar in på sin dator så det ser ut som han jobbar för att sedan gå ut och klippa gräsmattan.
Detta är någonting som grämer mig, och trots att jobbet är ett bra jobb inser jag att jag hade inte pluggat till läkare, om jag visste att övriga arbeten skulle ha en sån fördel efter pandemin.
Min fru är sjuksköterska så hon är i samma sits som jag när det gäller att vara på plats och noll flexibilitet.
Så jag undrar hur det är? börja jobba kl 830, logga in och dricka lite kaffe och slösurfa, ev vid 10 sätta på sig en skjorta (men strunta i byxor) för ett teamsmöte, sen ta lunch på en dryg timme för att hinna ut å springa milen, sen logga in igen och passa på att klippa gräsmattan, sen svara på lite samtal å mail när man sitter i soffan med lite sport på i bakgrunden, och sen hämta barnen på förskola vid 16.
Eller är det skit, instängt i sitt hem, inget socialt, som att ett hem plötsligt har blivit en ständig arbetsplats, att man aldrig känner sig ledig när man är hemma?
Så hur är det? Kan ni fullt ärligt berätta för mig? Är det så fördelaktigt att ni som gör det inte kan tänka er att gå tillbaka till fulltid på jobb. Skulle ni rekommendera mig söka andra karriärsmöjligheter?
Eller, för att utveckla, det är en blandning av ovanstående. För mig i alla fall.
Jag har valt att jobba ungefär 50/50 på kontoret och hemma, för jag ser både de för och nackdelarna som du nämner med att jobba hemifrån.
Fördelen är att man lätt kan effektivt lägga upp dagen blandat med jobb och fritid, lunchen kan lätt bli ett storkok som räcker till resten av familjen när de kommer hem, och samtidigt kan man tömma diskmaskinen. Diverse ärenden kan lätt skötas dagtid när det passar bäst att göra det, eventuella skjutsningar till barnens fritidsaktiviteter stör inte arbetschemat osv osv.
Nackdelen är att arbetsdagen lätt fortsätter långt in på kvällen, när det inte finns en klar gräns mellan arbete och fritid. Resan till och från kontoret (på cykel), fungerar som ett sätt för mig att varva upp och ner från arbetet.
Jag är inte särskilt social av mig, och sociala sammanhang är ganska påfrestande för mig.
Men, jag märker att jag ändå behöver dem, så ett par dagar i veckan påtvingat umgänge (utöver det självvalda på fritiden) passar mig bra.
Ja, vissa dagar skulle jag absolut kunna bete mig så som du beskriver. Men det är rätt sällan. Jag tror man behöver förstå att det skiljer sig enormt mellan olika jobb men också mellan olika personligheter.
Jag har ett chefsjobb i en global organisation där de flesta av mina kollegor sitter i andra länder. Mina arbetsuppgifter är ofta av den typen som har ganska långa cykler och jag har alltså begränsat med operativa, dagliga brandsläckningsutryckningar. Det gör att jag kan planera min tid ganska väl. Det är ingen som ifrågasätter hur mycket tid jag spenderar vid skrivbordet utan allt som räknas är vilket resultat jag uppnår.
De flesta dagar lämnar jag barn ca 8, tar mig hem och äter frukost samtidigt som jag svarar på något mail eller förbereder dagen. Oftast har jag ungefär halva dagen bokad med videomöten men jag försöker styra dessa till en koncentrerad del, t ex eftermiddagen. Ibland måste jag anpassa mig och ta ett tidigt möte med kineser eller ett sent med amerikaner.
Jag har ett inrett kontor med ergonomiskt skrivbord och utrustning som krävs för effektivt arbete. Här försöker jag bara vara när jag jobbar. Jag sitter ofta i max en timme i fokuserat arbete, sen reser jag mig och tar en snabb runda i huset, brygger en kopp kaffe och slänger in en maskin tvätt.
Oftast hinner jag springa en runda på lunchen eller träna på annat vis. Kan jag planera för att gå en promenad samtidigt som ett telefonsamtal gör jag det.
Storhandlar gör jag ofta på tider med lite folk i butik, typ en tisdag kl 8, det sparar tid och energi.
Jag tar oftast huvudansvaret för att fixa kvällsmat eftersom det är enkelt att förbereda samtidigt som jag gör något annat. När familjen kommer hem är jag ofta klar med jobbet men annars fortsätter jag efter kvällsmaten.
Jag upplever de största nackdelarna med att jobba hemma att jag blir ganska socialt isolerad och att det liknar livet som student, mer flexibelt men flyter ut över annan tid också. Saknar stukturen av att gå till jobbet, göra jobbet och sen vara klar vid fast tidpunkt. Upplever det mer distraherande med barn hemma.
Jag föredrar alltså att vara på plats men andra i tråden har sannolikt andra upplevelser.
Möjligheterna till diatansarbete varierar ju beroende på vad du har för specialitet. Finns ju radiologer som jobbar på distans, i vissa fall från Australien. Finns ju även nätläkare.
Det är en blandning. Finns både för och nackdelar. Jag jobbar hemifrån 3-4 dagar i veckan och på plats 1-2 dagar, vilket passar mig.
Den stora fördelen är att vi kan spendera mer tid på vårt landställe ute i skärgården. Nu har vi möjlighet att vara på kontoret mån-tis för att därefter jobba resten av veckan från ön. Flexibiliteten är det absolut bästa. Sen är det alltid ett plus att kunna sova lite längre, slänga in en tvättmaskin/diskmaskin dagtid, laga kvällens mat på lunchen. Ta en nap om man har en dålig dag… Att slippa pendla i ur och skur. Hade aldrig kunnat gå tillbaka till heltid på kontoret.
Däremot finns det givetvis även nackdelar. Mindre socialt, sämre ergonomi och man kan enkelt bli tröttare än vanligt dagtid då man inte “kommer ut bland folk” på samma sätt… En arbetsdag hemma utan ett enda möte tar på psyket i längden mer än man tror…
Före pandemin satt jag hemifrån 3 dagar i veckan, på plats 2 dagar. Sedan pandemin sitter jag hemma mer eller mindre på heltid.
Jag körde hybridvarianten före pandemin i 10 år ungefär. Personligen tycker jag hybrid är bättre än distans på heltid. Åker man in några dagar i veckan fastnar man inte i mjukisbyxorna på samma sätt. Men alla jag jobbar med sitter på distans så köra 10 mil för att sitta ensam på ett kontor känns inte intressant.
Jag känner inte alls igen det där slappa du beskriver men är självklart även beroende på person. Jag kan absolut träna på lunchen men då äter jag framför datorn sedan. När andra tar fika kan jag plocka ur diskmaskinen.
Nackdelen med heltid hemma är att jag aldrig riktigt är ledig då jag aldrig kan gå hem från jobbet. Plus att det är väldigt lätt att glömma borsta tänderna osv.
Nackdelen med hybrid… vi var några som körde det då och vi kände en oerhört mkt högre press på prestation jfr med de som var på kontoret. De kunde lätt stå och snacka bort tid. Vi var mer påpassade men så är det kanske inte längre.
Som läkare och ssk borde det finnas möjligheter att jobba inom läkemedel om ni vill byta till kontorsjobb. När jag jobbade med det var läkare och ssk oerhört eftertraktade.
Tack för svar. Just den insikten som du fått bekräftar ju att distansarbete generellt är mkt bra. Vilken dröm att kunna jobba från landstället! Det är nuförtiden en klar nackdel att vara helt låst till jobbet och tänker att alla vårdyrken verkligen lider av det. Hur ska läkarnas, och övrig vårdpersonals arbetsflexibilitet någonsin kunna matchat med det?
Tack för tipset. Jo jag har nog möjlighet att leta runt om jag vill. Men då är det ett karriärsval. Det är svårt att gå tillbaka till klinisk verksamhet om man väl tar steget, eftersom man glömmer. Men det är en mental plus och minuslista jag håller på med nu…
Ja det är svårt att plocka ur diskmaskinen från jobbet.
En annan nackdel som jag tror många känner igen sig i är att man jobbar mer när man är sjuk. Hade jag varit på jobbet hade jag aldrig åkt dit med halsfluss och feber. Men nu jobbar jag från sängen till jag stupar och kollegor gör tyvärr likadant.
Det blir ju lite individuellt. Jag jobbar hemmifrån. Och hämtar tidigt från dagis och kan sköta olika saker å dagtid. Samtidigt är det ofta crunch och det blir ofta 80–timmars pass där man arbetar igenom tre nätter utan att sova, där jag bara jobbar på dagen, lagar mat åt barnen och frugan, borstar barnens tänder och sedan jobbar hela natten. När man jobbar hemma ser folk bara resultatet och det är ibland jättebra, men har man något oväntat problem kan det bli bittert. Jag hade en jul där firade jul med familjen dagtid och arbetade varje utan att sova hela julen. Jobbet blev gjort och julen blev firad, men det var mitt livs hårdast dagar.
När jag inte hade barn var det riktigt gött att jobba hemma 100%. Men med 2 barn nu tycker jag det är skönt att komma hemmifrån, trots enkel resa från dörr till dörr är 60 minuter. Så 50/50 funkar bäst för min del. Sen beror det lite på vad jag jobbar med. Är utvecklare så är jag i ett projekt med tydliga uppgifter, krav osv sitter jag gärna och pular i egen kammare istället för att sitta på det stökiga och högljudda kontoret. Kontoret blir mer en social mötesplats där vi i teamet mest socialiserar och inte jobbar så mycket.
Jag och min sambo jobbar 100% hemifrån sen tidigt i pandemin och kommer för förmodligen aldrig byta. Vi har möjlighet att öka till kontor om vi vill, men inget direkt krav för våra organisationer är stora och geografiskt spridda. Om vi skulle byta jobb till ett med mer face-time är det förmodligen som steg två i FIRE-resa och absolut inte heltid.
Våra dagar se också ut som alla andra här beskriver, rätt flexibla och hyffsade möjligheter till planering. I perioder med lägre aktivitet på jobbet blir det stundtals så lungt som vi önskar för den aktuella dagen ungefär. Vi har normala kontorsuppgifter och svarar på mycket mail och en av oss sitter mycket i möten. Stundtals har vi uppgifter av utvecklande, för verksamheten, karaktär.
Detr ofta vanligt upplever jag att männsikor kommentarer hemarbete med att de själva aldrig skulle klara det av xyz-anledning eller att de själva måste vara inne på kontor x-dagar för att känna pulsen. Vi skulle kalla oss själva sociala introverter och behöver inte den typen av kontakt dagligen. Jag själv är också ganska selektiv med vilka personer jag vill ha den typen av kontinuerligt kontakt med. Har tidigare i livet suttit heltid på kontor och åt oftast lunch själv och gick en promenad. Each to his own helt enkelt.
Nu har vi små barn och att kunna kapa bort pendling kring hämtning/lämning och att inte vara själv i kritiska moment som frukost, påklädnad etc. är för oss otroligt värdefullt. Vi får en ganska stressfri vardag helt enkelt.
Jag har själv haft den här diskutionsn med kompisar som jobbar i vården och flera tänker lite som du. Ni som är läkare eller specialist-syrror får luta er mot den, oftast, fina lönen och möjligheten till att gå ner i tid utan att riskera anställningstryggheten.
Som avslutning kan jag bara hålla med om att utveckligen med hemarbete och flexibilitet för vissa typer av arbeten verkligen är helt fantastiskt. Nästan overkligt när det jämförs med andra, snittavlönade, yrken med riktigt regida tider, pendling och påverkan det har på det dagliga livet.
Ja, men jag vet också flera företag som nu på riktigt börjar kalla tillbaka sin personal i stort sett heltid på kontoret, så vi får väl se hur hybrid-arbetsvärlden utvecklar sig kommande år…
Nu är jag inte expert på just vårdbranschen men det finns väl en del digitala alternativ ex Kry, där läkare och sköterskor sitter runt om i landet och arbetar remote. Hur kul det är i längden och hur ersättningen ser ut kan jag inte svara på dock… Sen vet jag att min vårdcentral erbjuder videomöten i många fall. Där kan jag tänka mig att det finns luckor att sköta sin mottagning hemifrån åtminstone ett par dagar i veckan, beroende på arbetsgivare. Ni kanske helt enkelt ska starta en egen mottagning
Specialiteter kan alltid bytas eller läggas till längre fram. Tänker mest att det är ett mindre steg att byta specialitet än att byta karriär helt och hållet om du skulle tycka en mer flexibel arbetssituation skulle vara värt ett skifte.
Jag arbetar på distans ungefär tre dagar i veckan. Min kalender brukar vara välfylld med möten.
En stor fördel är att slippa restiden och möjligheten att välja själv hur man utnyttjar eventuella luckor (istället för att t ex fika).
Dagarna man är på kontoret kan man passa på att försöka ha fysiska möten.
Jobbar med vårdrelaterad IT och vet att radiologer har goda möjligheter till distansarbete, dock kanske inte på heltid.
Som nämnts i tråden finns det företag specialiserade på distansgranskning av radiologiska undersökningar (min arbetsgivare anlitar två av dem). Då kan man i princip arbeta var som helst i världen så länge man har bra internetkoppling.
Misstänker däremot att man inte kan ta det lugnt stora deltar av dagen.
