Hur ser acceptansen för distansarbete ut på ditt jobb nu 2 år efter att pandemin började?

Det har nu gått ca 4 månader sedan de allra flesta restriktioner för Covid-19 togs bort, och 2 år sedan folk (som kan) började jobba hemifrån. Jag upplever att det på senaste tiden blivit rätt tyst både i samhällsdebatten men även bland vänner/bekanta angående synen på distansarbete, verkar som att ett nytt normalläge har satt sig. Tidigare i år så hörde jag historier ifrån vissa företag som försökt få tillbaka folk till kontoren men där det runnit ut i sanden antingen eftersom att folk blankt struntade i direktiven eller för att det blev högljudda klagåmål och folk som slutade.

  • Hur ser det ut på din arbetsplats? Har det blivit någon obligatorisk tillbakagång till kontoret?
  • Vilka permanenta effekter kommer distansarbetet att ge på sikt om det fortsätter?
3 gillningar

Hemarbete under pandemin var för mig och min fru en slags långtidsförberedelse för FIRE.

  • 24/7 under samma tak lång tid utan att det hade någon negativ inverkan på relationen.
  • Man slapp slänga bort drygt 2 timmar per dag i restid.
  • Social kontakt med arbetskamrater är inte livsviktigt visade det sig.
  • Inköp av kläder minskade eller i alla fall förändrades.
  • Kondition förbättrades tack vare dagliga långpromenader och bättre kosthållning.
  • Sparkvoten gick upp
  • Tid som slängs bort på möten exploderade.
  • Dedikerade arbetsrum i hemmet underlättade.

Det måste ha varit svårt för många nyanställda.

9 gillningar

Varit på jobbet ca 4 hela arbetsdagar senaste 2,5 året.
“Work whereever you are awesome” har vi bestämt…
Sparar ju galet med tid/pengar på pendling och nära 0 i stress med hämtning/lämning på förskola…

4 gillningar

Vi har alltid haft möjlighet att jobba på distans, så acceptansen ser ungefär likadan ut.
I praktiken är det fler som jobbar hemifrån fler dagar nu, jag är ungefär 2 dagar på kontoret i veckan, innan covid var jag 5.

Jag cyklar till jobbet, vilket är en del av min träning, de dagar jag inte cyklar till kontoret cyklar jag någon annanstans. Så just detta är ingen skillnad för mig.

Själva sociala kontakten är inte så livsviktig (men inte oviktig), ströbollande av ideer blir det mindre av när man inte möts fysiskt har jag märkt.

Jag har samma typ av kläder på jobbet som hemma, så det är ingen skillnad.

Alla våra möten är telcos ändå, så för mig har antalet möten varken minskat eller ökat.
Jag har som princip att tacka nej till möten som inte är motiverat produktiva, funkar oftast.

Ja, fast något som förändrats är att jag finslipat mina arbetsätt så att arbeta var jag än är är lättare nu.
På både gott och ont, blir lätt att arbeta för mycket när “jag tar med mig laptopen så jag kan jobba lite när jag ändå ska sitta här och vänta”.

Jag tog upp det med chefen dagarna innan semestern. Generellt var han positiv till hemarbete även framöver de dagar det fungerar med tanke på arbetsuppgifter. I mitt fall ca två dagar i veckan är min bedömning. Ett ”hinder” verkar vara det gnäll som kommer från de på jobbet som inte kan jobba hemma alls, pga karaktären på sina arbetsuppgifter.

2 gillningar

Just nu på denna arbetsplats är det helt fritt hur ofta man vill vara på kontoret. Själv är jag där en till två dagar i veckan. Hade ambitionen med tre dagar i veckan, men det blev meningslöst när inte kollegorna var där.
Även chefen gav upp efter tre månader :laughing:

Men det är inte ett problem att jobba på distans, de allra flesta får jobbet gjort ändå. Kanske tom mer gjort än när man var på kontoret fem dagar i veckan.

2 gillningar

På mitt jobb vill de att man ska vara på kontoret 51% av arbetstiden. Så i mitt team försöker vi vara där 3 dagar i veckan o det brukar vi vara. Vissa team kör bara 2 dagar i veckan.
Dock okej att jobba hemifrån mer om man typ är förkyld eller har andra förhinder under dagen som gör det svårt att komma in till kontoret. Ingen håller koll att man är där.
De flesta är dock där 3 dagar i veckan och det är rätt kul att träffa folk! :slight_smile:

2 gillningar

Jag jobbar inom försvarsindustrin, arbetsgivaren är emot att man jobbar hemma och det går knappt heller då man inte får logga in hemifrån till alla system man behöver ha tillgång till för det man jobbar med, av säkerhetsskäl. Man kan se det som att arbetsgivaren aktivt är emot att man jobbar hemifrån, att göra det ses som ett undantag som måste godkännas av chefen. Cheferna jobbar däremot hemma relativt ofta eftersom de jobbar på Powerpoint och Excel-nivå och inte utför något reellt arbete mot produkterna vi utvecklar. Jag har jobbat hemifrån 2 dagar under hela pandemin, mer har inte varit möjligt/lämpligt och jag har inte heller haft några symptom eller varit förkyld under perioden.

Vad gäller cheferna så är det ganska uppenbart hur det fungerar. Då arbetsgivaren inte gillar att man jobbar hemifrån så är de oftast på plats på förmiddagen. Sen försvinner en efter en om det är bra väder. Det börjar komma in mail om “jobbar hemifrån efter lunch, finns på telefon/skype” etc. Men å andra sidan märker man ingen skillnad mot om de är på plats heller så det kan väl kvitta.

Så i praktiken, för flertalet, jobbar vi inte hemifrån då detta motarbetas aktivt från arbetsgivaren. När pandemin härjade som mest var det ett krav om man hade symptom men numera är folk på jobbet förkylda och snuviga igen. Handslag, kramande etc. ser man frekvent igen.

Det är många som säger upp sig nu och byter arbetsgivare, det har varit ett pärlband av uppsägningar nu senaste månaderna. Jämför man med flertalet arbetsgivare där man får jobba hemifrån till stora delar, att arbetsgivaren även bekostar höj/sänkbart skrivbord etc. hemma, så förstår jag om man hellre går till en sådan arbetsplats.

Men det är inte enbart av ondo. Att kunna gå till jobbet under hela pandemin, och träffa folk, ser jag som ett plus. Jag cyklar till jobbet året runt så det är även bra motion. Bara att behöva ta sig till jobbet gör ju att man skärper till sig och kommer upp på morgonen, har ordnade rutiner.

3 gillningar

Krav på närvaro på plats under 3 dagar i veckan.

Vi har också 51% på jobbet, om arbetet medger det. Har för mig att det är av arbetsrättsliga skäl, att arbetsgivaren är ansvarig att ge en fullgod arbetsplats på den huvudsakliga arbetsplatsen. Vissa enheter har inte fått arbeta hemma, pga att arbetet inte medger det.
Det ska utvärderas nu under hösten, får se vad man kommer fram till. För min del sitter jag i väldigt mycket möten, och när jag jobbade hemma var jag otroligt trött på skärmen efter en dag. Det är för min del väldigt mycket bättre när de är fysiska på regional nivå, och väldigt mycket bättre när de kan vara digitala när det är nationella möten.

60% på kontoret, 40% på distans är normen på mitt jobb.

Jag jobbar som konsult och jag upplever att våra kunder huvudsakligen vill att vi jobbar 2-3 dagar på plats hos dom och resten på distans. Lite mer i början på ett nytt uppdrag och sen lite mindre.

1 gillning

På avdelningen jag jobbar har det varit uppdelat, de som kan vara på distans har varit det men nu har det blivit en återgång.
Däremot har distans arbete blivit mer accepterat så många jobbar distans mycket mer än tidigare. Ledningen har som målsättning att man ska vara på plats mån-tis. Vissa har undantag pga långa resor men det var samtidigt en förutsättning för anställningen från början. Personligen har jag varit på plats i stort sätt hela tiden vilket gäller hela gruppen jag är i.

Det beror nog på. För vissa funkar det bra men andra verkar inte klara av det. Skulle tro produktivitet kommer vara likvärdig men få en sned belastning då vissa inte kommer göra lika mycket som innan medan andra inte kan sluta jobba. Så kan tänka mig en hel del stressrelaterade sjukdomar kommer komma.

Officiellt kör vi 50% på kontoret men det är ingen som direkt kollar. Så i verkligheten är det snarare runt 30-40%. De flesta tycker det blivit mycket enklare att hantera lämning/hämtning, vårdbesök etc.

Jag själv är mer produktiv hemma men ser värdet i att också träffas och bolla idéer ansikte mot ansikte då och då. Vi försöker köra tisdag & torsdag på plats. Oftast blir det inte så mycket gjort dessa dagar men vår arbetsgivare verkar tycka det är ok. Det är främst cheferna som vill att vi ska vara på kontoret men det är väldigt sällan man ser dem där. Är det fint väder eller dylikt så är det extra många som jobbar hemma…

Jag jobbar inom kommunal myndighetsutövning. Vi har nu möjlighet att jobba 40% hemifrån mem jag upplever att det finns spelrum för mer, framförallt om man har lite förkylningssymtom.

Hos oss har de också sagt 51% på kontoret, men det finns ingen som kollar så det är lite blandat hur folk gör.

Lite konstigt då man förlorar den verkligt stora fördelen med remote: att kunna bo var man vill. Och alla möten sker online ändå… Kanske vill de fylla upp det stora fina kontoret i centrala stan de byggde ut just innan pandemin?

Men mig rör det inte då jag haft 100% remote redan innan pandemin, men det är bara så konstig logik.

Att som mjukvaruföretag gå 100% remote är en stor fördel som de flesta företag inte verkar förstå. Att slippa dyra kontor mitt i stan och att kunna anställa folk över hela Sverige/Europa/Världen borde vara extremt attraktivt men vad vet lilla jag?

2 gillningar

På min arbetsplats bestämde vi för ett par månader sedan att låta våra anställda jobba från vart dom vill framöver. Vill de bosätta sig i Spanien går det bra. Vi märkte väldigt snabbt under pandemin att både effektiviteten och work life balance ökade något enormt. Samtidigt sparar företaget stora pengar, då vi kan ha kvar vårt nuvarande kontor, och inte behöver flytta till större. Förstår verkligen inte varför vissa tvingas tillbaka till kontoret. Visst, den sociala delen påverkas men samtidigt har vi fortfarande ett kontor man är välkommen till när man vill. Själv skulle jag aldrig kunna tänka mig att byta till en arbetsgivare som kräver fysiskt närvaro på arbetsplatsen.

Effekten av distansarbete tror jag bara blir positivt. Det här är framtiden och tiden där man behöver gå till kontoret varje dag är över.

2 gillningar

Det kan finnas negativa effekter också. De som har problem med psykisk ohälsa, missbruk etc. Det kan bli osynligt och verka länge innan det till slut tippar över och blir ohållbart. Inte bra vare sig för den anställde eller arbetsgivaren. Att se varandra i verkligheten ger ett mervärde.

5 gillningar

Min arbetsplats siktade först på att alla skulle tillbaka till kontoret tre dagar i veckan, men har nu bytt till en dag i veckan.
På onsdagar kör vårt team obligatoriskt på kontoret, övriga dagar hemifrån. Innan pandemin jobbade vi 100% från kontoret.

Min gissning är att skillnaden i output från vårt team kommer att vara ungefär detsamma, kanske lite lägre.

Min arbetsplats införde möjligheten att välja helt fritt. Antingen hemmajobb eller på kontor. Väljer man hemma får man skrivbord och stol hemskickat men man får ändå sitta på kontoret hur ofta man vill. Väljer man kontor får man jobba hemma hur mycket man vill ändå men man har en egen plats på kontoret.

Jag passade på att lämna Stockholm och flyttade hem till staden jag växt upp i. Hemmajobbet har fungerat bra men nu kommer jag ta en plats på ett coworking kontor ett par dagar i veckan för att få lite miljöombyte och träffa folk.