Hos oss gäller minst 51% från kontoret
Känns omodernt och tror de har svårt att uprätthålla siffran, gissar att snittet ligger på 1-2 dagar i veckan
51% på kontoret är nog för att kontoret ska räknas som ”Tjänsteställe”.
Påverkar resor, traktamenten och säkert även arbetsmiljöansvar, försäkringar på olika sätt osv. Så det är ingen ”hittepå-regel” från en arbetsgivare utan finns goda skäl för att officiellt hålla sig +51% från arbetsgivarens håll.
4 gillningar
Det verkar stämma med vad Skatteverket skriver.
https://www4.skatteverket.se/rattsligvagledning/edition/2022.7/326317.html
Nej de skriver ju uttryckligen att om du har tillgång till en arbetsplats i arbetsgivarens lokaler är det där du har tjänsteställe oavsett hur stor del av arbetstiden som du är där.
Om en arbetsgivare tillhandahåller en arbetsplats där den anställda kan utföra huvuddelen av sitt arbete, anser Skatteverket att den arbetsplatsen ska presumeras vara den anställdas tjänsteställe enligt huvudregeln. Detta gäller även om den anställda har möjlighet att arbeta på andra platser mer än 50 procent av tiden (Skatteverkets ställningstagande Tjänsteställe för anställd som själv kan välja att arbeta på andra platser än sin arbetsplats).
5 gillningar
Förutsatt att det inte finns någon överenskommelse om att mer än hälften av arbetet ska utföras i bostaden. Genom att sätta ner foten och slå fast att minst 51 % av arbetet ska utföras på arbetsplatsen klargör arbetsgivaren att det inte finns någon sådan överenskommelse.
Är detta dock inte ett klassiskt riskminimerande beteende ifrån (ofta större) företag som drabbar de enskilda anställda negativt? HR säger “51% ifrån kontoret” men skiter i att följa upp närvaron bara för att de inte orkar läsa på Skatteverkets regler alternativt inte vill ta någon som helst risk.
Att det rör sig om någon form av riskminimering tycker jag siffran 51 % talar för, medan det nog bara är den som skrivit reglerna som vet den faktiska orsaken. Det finns ju annat än skattereglerna som kan vara en mer eller mindre välunderbyggd motivering.
På min arbetsplats har vi haft många som under pandemin (åtminstone på pappret) huvudsakligen arbetat med sina ordinarie arbetsuppgifter (51 %), och i mindre omfattning (eeeeh… 49 %) med annat – allt för att rädda företaget. Även detta tolkar jag som en form av riskminimering, vilket per se inte behöver vara fel. Jag förmodar att företaget exempelvis inte vill riskera att man har personal som jobbar under fel kollektivavtal.
Min arbetsgivare nämnde vid en info att vi inte kommer kunna bo utomlands då det kan ge både individen och företaget problem skattemässigt, jag kan inte detaljerna men man behöver dubbelkolla sånt innan man flyr landet.
1 gillning
Inget distansarbete här (för konsulter), så har det varit hela tiden tydligen men ingen har brytt sig innan om man distansade någon dag här eller där. När covid blommade upp gjordes en översyn av regelverket och reglerna cemeterades. Anställda kan jobba på distans 2 dagar i veckan (vissa skiter i detta och jobbar på distans hela veckor).
Dinosaurie-attityd hos denna kund, flera konsulter på väg bort, de letar efter nya uppdrag där möjlighet till distans är prioriterat. Har påtalats flera gånger för kund men de bryr sig inte och resonerar väl som så att “det finns alltid nån som vill jobba”. Tror inte det är fullt så enkelt, de senaste två nya tillskotten i teamet har varit riktiga bottennapp.
För övriga konsultkollegor på andra bolag är det varierande, vissa måste vara på kontoren några dagar i veckan, andra får välja fritt. Det är främst myndighet/offentlig sektor som är restriktiva till distansarbete är min bild. Man skyller ofta på säkerhetsklassade arbetsuppgifter, men detta borde ju i så fall drabba även de anställda… då de jobbar med samma utrustning och arbetsuppgifter.
1 gillning
Fritt fram att jobba på distans så mycket man vill så länge det inte påverkar arbetet negativt. Dvs behöver man vara på plats för något så förväntas man såklart komma in. Arbetar som utvecklare och det händer att man måste ha tillgång till fysisk utrustning vid utveckling/tester men det är ytterst sällan.
1 gillning
Vårt kontor har byggts om för att vara anpassat för att många sitter hemma, med mer öppna platser och fler mötesrum tex.
Själv sitter jag hemma de veckor jag har barnen och oftast på kontoret de veckor jag är själv, tycker den sociala biten är viktig då så man inte sitter helt ensam hela veckan.
1 gillning
Jag jobbar inom sjukvåden, under pandemin privat företag. Jobbet var 65% rådgivning och patientmötena via telefon/dator, 20% patientmötena med människor och 15% mötena med medarbetare (Teams, dvs via dator). Dvs ca 80% man var ensam i sitt rum.
Arbetsgivare vägrade att man kunde jobba hemifrån.
Jag pendlade ca två timmar/dag (10 mil) och det kostade ganska mycket. Sedan min son mådde dåligt och jag behövde vara mer hemma (jag är ensamstående). Pratade med arbetsgivaren igen, och det var samma sak: man ska vara på arbetsplats. Jag hade önskemål att jag kunde jobba ens en dag varannan vecka hemifrån - nej. Jag gick ner i arbetstid, men eftersom jag åkte till kontor dagligen, det blev psykiskt och ekonomisk för krävande, och jag slutade.
Nu jag jobbat i Landstinget. Samma sak egentligen: pandemi är över, nu jag jobbar ca 40-50% via telefon/Teams, men det går fortfande inte att jobba hemifrån. Det är bättre i alla fall,: jag behöver inte pendla lika långt, dvs kan vara hemma längre.
Jag erkänner, att jag skulle vilja jobba hemifrån, men måste bara acceptera att det är svårt att få hitta sådan job som sjuksköterska. Jag har full förståelse att man måste vara ofta på plats i mottagningen, men inte varje dag. Jobbet sker, som sagt, mycket digitalt nuförtiden (jag jobbar inom psykiatri).
Jag vet att jag var inte enda som slutade på grund av det. Vi hade förslag, vi hade lösning som hade inte påverkat arbetsgivare någon sätt, anställdas motivation hade höjts, pandemispridning hade minskats, bara fördelar - vi fick nej utan diskussion. Kanske det var principfråga för dom.
En sak är säkert: inom sjukvården (både privat och landstinget) man är mycket bättre att ta hand om patienter än egen personal.
1 gillning
Man kan välja att jobba 100% på plats. De försökte få till det att alla skulle vara på plats minst 1 dag varannan vecka, men ingen i mitt hem var på plats, så vi fortsatte att jobba hemifrån eftersom alla vill det.
Nu i veckan gick de ut med att man får jobba 1 månad totalt från utlandet! Måste vara ett EU-land för att det skulle fungera med försäkringar eller något.
Det går åt rätt håll. Tror alla tjänar på distansarbete, men det är bra om man får välja själv. Alla har kanske inte den bästa arbetsmiljön hemma.
Har hört detta förr också, men tycker det är luddiga anledningar. Vad EXAKT är problemet egentligen? Och är det tillräckligt stora problem för att hävda att hemarbete mer än 50% verkligen inte går?
Jag har också hört detta och tror faktiskt inte att det stämmer (längre), från Skatteverket:
I takt med den digitala utvecklingen har det blivit allt vanligare att anställda utför sitt arbete på distans, antingen från bostaden eller från någon annan plats som inte är arbetsgivarens lokaler.
Om en arbetsgivare tillhandahåller en arbetsplats där den anställda kan utföra huvuddelen av sitt arbete, anser Skatteverket att den arbetsplatsen ska presumeras vara den anställdas tjänsteställe enligt huvudregeln. Detta gäller även om den anställda har möjlighet att arbeta på andra platser mer än 50 procent av tiden (Skatteverkets ställningstagande.
Det är möjligt att detta är en rätt ny tolkning från Skatteverket, kanske var luddigare förut.
Även jag har haft uppdrag mot försvarsindustrin, noll och ingen distans för konsulter, anställda kan däremot komma och gå som de vill. Nu är uppdraget snart slut för min del och nästa uppdrag har jag krav på minst 2-3 dagar distans som jag väljer själv som jag vill. Är van att jobba fritt och få saker och ting gjorda, inte att kund/arbetsgivare/chef lägger sig i, avskyr det.
Märker som sagt ingen skillnad på om nån jobbar på kontor eller distans, prata kan man ju göra via teams eller telefon, jag behöver inte kunna lukta eller känna på personen i fråga. Däremot är det trevligt att ta en fika med arbetskamraterna och prata om annat än jobb, det saknar jag om man skulle jobba hemifrån. Möten tar jag helst på distans, dels är stolarna i mötesrummen sjukt obekväma, det blir dålig luft i rummen efter nån halvtimme och sen kan man jobba med annat om det diskuteras saker man har noll och inget intresse i.
/
Företaget är uttalat öppet med sin policy om hemarbete. Hade jag inte haft småbarn hade jag nog försökt komma in till kontoret en majoritet av dagarna men det är så otroligt svårt att motivera för sig själv att lägga pengar på SL, utelunch, samt gå ned i arbetstid för att hinna hämta/lämna på förskolan. Då får kontorstiden vara bra värdefull för att jag ska tycka att det är värt det.
Jobbar på samma ställe i tre år. De flesta avdelningar har börjat tillåta hemarbete (för det är svårt att anställa annars då arbetsplatsen är en bra bit från civilisationen. På vår avdelning är det bara nyanställda som får det.
Kommer väl bli svårt att behålla befintliga anställda, om de inte får möjlighet till distansarbete?