Följer med intresse alla investeringsdiskussioner men även andra diskussioner om ett “rikt” liv är intressanta här på RT forumet.
Själv upplevde jag en stor förändring i mitt jobb under och efter pandemin . Mitt under pandemin när man bara jobbade hemifrån fick jag frågan om jag ville ha en tjänst med mycket mer ansvar och där jag hade flera team utspridda i olika länder som jag ansvarade för.
Då jag är mer den introverta personen skulle jag aldrig fixat detta om det varit som i gamla dagar med möten på plats i stora mötesrum.
Men nu har jag verkligen växt och stortrivs med detta jobbet pga att möjligheten till distansarbete finns kvar. Jag har tydligen rätt kompetens för detta , bara det att jag aldrig skulle tackat ja om det inte var för pandemin.
Ville bara dela med mig av detta, kanske är flera här som “växt” på jobbet och som person pga pandemin och de förändringar som det ledde till för många i arbetslivet.
Tidigt i pandemin pratade man ju om “the new normal” och så har det ju lite blivit.
För en annan som är precis tvärtom, som heller diskuterar något viktigt vid kaffemaskinen utan krav på möten har haft det mycket svårare nu. Har sett min chef 1 gång senaste 2 månaderna…
Yes, det kan du skriva upp. Innan pandemin var det ”inte tekniskt möjligt” att arbeta hemifrån hos min arbetsgivare, nu är det snarare mer regel än undantag då vi tillåts jobba hemma tre dagar i veckan. Under sommarsemestern får vi jobba ännu mer hemifrån för att möjliggöra för folk att jobba ifrån sommarstugan, vilket underlättar att få ihop semestrarna - folk är mer benägna att jobba under populära sommarveckor om de kan göra det direkt från sommarstugan.
Personligen har jag växt enormt på mitt arbete i och med att jag kan åstadkomma mycket mer i hemmets lugna vrå än ett bullrigt och smutsigt kontorslandskap. De dagar jag är inne på kontoret får jag inte lika mycket gjort, men det är kul att se kollegerna emellanåt. Att man sen bidragit till en bättre miljö är en trevlig bonus
Det är som en dröm att kunna arbeta på distans. Som andra skriver så får jag också mycket mer utfört från annan lugn plats. Kan vara hemmet, stugan eller från utlandet. Skulle aldrig mer ta en uppdrag där man förväntas vara på plats 5 dagar i veckan.
Min subjektiva åsikt är att det är främst “snicksnackarna” och “pärmbärarna” som saknar kollegor på arbetsplatsen. Vilka ska de nu kidnappa vid kaffebryggaren och listigt överföra arbetsuppgifter till?
Håller med. Det finns en del såna bakåtsträvare här. Under pandemin antar jag att de önskade alla företag i konkurs, istället för att fortsätta verksamheten med hjälp av work from home.
Exakt så! Har även noterat att det synliggörs vilka chefer som är överflödiga sedan vi började arbeta mer hemifrån. De med kontrollbehov har antingen fått förhålla sig till att arbeta mer tillitsbaserat eller söka sig till andra plattformar om det mer moderna arbetssättet inte passar dem!
Ett krångligt problem dyker plötsligt upp i vårt team.
För fem år sen:
Vi sitter alla nära varandra, alla får reda på problemet direkt. Vi tar alla en kopp kaffe och sätter oss i ett stort konferensrum med en stor whiteboard. Alla står upp bredvid whiteboarden, bollar idéer mellan varandra, försöker visualisera problemet och möjliga lösningar på whiteboarden, och efter en endast en kvart har vi en bra vy över exakt vad problemet är, och flera olika möjliga kortsiktiga lösningar för att få bort problemet från systemet, och några långsiktiga lösningar hur liknande problem inte ska dyka upp i framtiden.
Idag:
Det skickas ut ett mail till gruppen men de flesta öppnar inte inkorgen. Efter en timme utan svar sätts ett Teams-möte upp. Några få är i kontoret och tar ett konferensrum. Det krånglar med HDMI-kontakten, men efter 5-10min syns datorn på stora skärmen.
En person som jobbar hemifrån är grön, men vi märker snabbt när hen joinar att hen sitter i tunnelbanan och bara är grön för att hen har mobilen öppen, men hen kan inte prata i tunnelbanan pga oljud.
En person är orange hela dagen för att hen inte vill bli störd, hen tycker nämligen att man får så mycket gjort hemifrån, men glömmer att vi är en grupp som ibland behöver lösa gruppproblem.
En person joinar hemifrån, men går knappt att höra för att man hör diskmaskinen och torktumlaren i bakgrunden.
En person joinar hemifrån, men går knappt att höra för att hen sitter med datorn i clamshell-mode och därmed är mikrofonen gömd.
En person tycker att man får mycket gjort på landstället, enda problemet är att internet är så långsamt där att ljudet hackar för mycket för att höra.
De få på kontoret sätter upp kamera mot whiteboarden, men pga lamp-reflektioner så ser ingen som är remote vad vi ritar på whiteboarden. De flesta sätter inte heller på kameran, så man vet inte riktigt om de faktiskt lyssnar på vad vi säger eller om de är upptagna med annat.
Efter ca 2h så börjar några droppa av för att deras laptops-batteri är slut, några sitter nämligen ute i solen och kör på laptopens batteri, de hade inte planerat för 8h arbete. Så efter 2h avslutar vi mötet, utan att ha en översiktlig vy över vad problemet är, och vi har inte ens hunnit börja på kortsiktiga och långsiktiga lösningar.
På teams-chatten efter är alla så nöjda att vi kan ta möten hemifrån, medan projektledaren och chefen drömmer sig bort till en tid för några år sedan när vi som grupp var mer produktiva.
En arbetsplats som ser ut enligt din beskrivning skulle nog må bra av att byta ut sin ledningsgrupp, inte att återgå till att tvinga folk att arbeta på plats, vilket är både dyrt och ineffektivt samtidigt som det är miljöskadligt
Konstigt eftersom studie efter studie efter studie visar på motsatsen
Din tid har varit och kommer inte åter.
Lösningen är inte att tvinga folk till kontoret. Då säger de upp sig och tar ett annat jobb.
Du måste anpassa dig.
Adapt and overcome.
Det spelar ingen roll om nu vissa studier visar att det är mer effektivt att tvinga folk jobba från kontoret. Nästan alla kommer byta arbetsplats till en arbetsgivare som tillåter work from home.
Då blir det plötsligt inte så effektivt längre, när 80% av alla har sagt upp sig.
Jag beskrev min arbetsplats. Vad menar du med “din tid”? Jag är bara en av flera hundra som är i ekorrhjulet. Jag är inte en chef, och bryr mig därför inte särskilt mycket heller om produktiviteten sänks. Tills dess att vi blir utkonkurrerade av ett företag som är mer produktiva vilket leder till uppsägningar hos oss. Då kommer nog jag och mina kollegor bry sig.
Vårt företag är numera hybrid (2-3 dagar på kontor per vecka) och ingen av avdelningens ~100 personer har sagt upp sig.
Jag svarade på ett felaktigt påstående. Jag har ingen agenda eller försöker påverka mitt företag.
Asså jag förstår att du överdriver och det är lite raljant, men i ditt “idag”-exempel så har vi alltså identifierat följande brister:
- En ovilja att bara dra in folk i teams direkt när problemet är känt, istället för att vänta på att folk svarar på mail. Den digitala motsvarigheten till “sätter oss i ett mötesrum direkt” från 5 år sen-scenariot.
- Brist på digitala samarbetsverktyg för att kunna workshoppa i grupp (ex. Miro)
- Brist på fungerande teknisk utrustning i mötesrum
- Bristande regler kring hur, när och var man distansarbetar, eller en ovilja att se till att riktlinjerna följs.
- Avsaknad av teknisk kompetens (eller den utbildning som krävs) för att kunna använda sin egen distansarbetesutrustning.
- Värst av allt: Ett möte kallat utan agenda och utan förväntade outcomes, och trots detta en förväntan att medarbetarna skall vara engagerade.
Om detta vore verkligheten så låter det som samtliga inblandade chefer är på genemsam och evig golfresa, och ingen styrt skutan alls de senaste fyra åren medans resten av världen listat ut de här sakerna. Tar du in en managementkonsult hade de sagt samma sak och fakturerat 100k, så du kan swisha mig en tusenlapp istället (99% rabatt!).
Inte ovanligt när man är i större och större företag såsom min arbetsplats med +1000 personer, med regler och rutiner och upphandlingar etc för varje ändring i mjukvara/hårdvara. Alla jobbar inte på ett startup i Kungsholmen där man från en dag till en annan kan börja använda senaste Slack-klonen. Men visst, jag håller också med om att distansarbete skulle funka bra i en hypotetisk värld där alla företag har senaste hårdvara/mjukvara på plats, att alla som sitter remote är i ett tyst rum, där alla som är remote svarar på meddelanden direkt istället för att missa notifikationer, att man som grupp har frihet att använda valfritt senaste digitala verktyg, etc etc. Lite av en drömvärld för de flesta av oss.
Man behöver inte vara någon startup för att ta till sig nyheter. Det handlar främst om en vilja från ledningen att få det att funka, upphandlingar kan gå snabbt om man bara har incitament. Jag har sett många offentliga verksamheter som klarar det bra mycket bättre än du beskriver, och kan en myndighet/region så kan nog ett företag lista ut det också.
Ett ytterligare tips är att arbetsplatsen benchmarkar och ser hur det fungerar på moderna arbetsplatser, där medarbetare tillåts att jobba hemifrån samtidigt som kulturen är mer inriktad på tillit snarare än kontroll.
Kan det inte vara så att din arbetsplats saknar tydliga regler och policys rörande hur distansarbete ska utföras? Eller om det finns sådana riktlinjer - så följs de inte?
Ni verkar inte ha kontor i andra delar av landet eller i världen? Då borde era problem med distansarbetskulturen vara eliminerade.
Alltså jag är ju det andra tråkiga lägret men det du säger stämmer inte alls. Folk säger inte upp sig och börjar på andra ställen. Det finns faktiskt arbetsplatser där folk vill vara och som ändå lyckas få ihop vardagen.
Min arbetsplats är ett typexempel. Visst jobbar vi också remote ibland men allt är individanpassat och utifrån arbetsplatsens bästa, inte efter individens bästa.
Fast vår obefintliga personalomsättning kanske iofs inte är bra företagsekonomsikt. Får se hur vi kan få en sämre arbetsplats…
Då jobbar ni ju remote ibland. Allt gott.