Har idag ett ganska normalt kontorsarbete. Ingår i ett arbetslag på 7-8 personer, träffar och arbetar också tillsammans med personer från andra arbetslag och dem jag stödjer - internkunder. Möten, fika, lunch och arbetsplatsträffar. Distansarbete möjligt enstaka dagar men ingen större omfattning.
Det förekommer också utvecklingsdagar och rena AW där jag oftast deltar, men jag driver det inte och går aldrig hem sist så att säga. Jag trivs ok med det sociala men blir lite trött av det och är aldrig lunchens eller festens medelpunkt. Uppfattar ändå att jag är en omtyckt kollega vars närvaro uppskattas socialt av andra kollegor. Men jag har inte bästisar på jobbet så att säga.
Till saken hör att det är en något knökig bilpendling, och jag verkligen, verkligen hatar pendlingen som är ett totalt slöseri av levnadstid och pengar.
Nu har jag sökt och har nog god chans på ett arbete där arbetsstället faktiskt är hemmet. En arbetsgrupp som sitter spridd över landet, där jag skulle ha nära 20 mil till kontoret och närmast kollega. Uppdraget innefattar också att åka ut och möta varierande kunder vid en eller två tillfällen per månad, med några nätter på hotell per gång. Sannolikt dras vi nog också ihop någon eller några gånger per år för att ses. Kontakt på distans lär ändå ske dagligen.
Jag kan upprätta kontor hemma. Min fru är företagare och jobbar också hemma och vi funkar bra ihop när jag ändå distansarbete enstaka dagar idag. Jag har långt till släkt och nära vänner, träffar dem max ett par gånger om året men har riktigt god telefonkontakt. Nära hemnet har jag också enstaka vänner, men rätt sporadisk kontakt. Barnen är delvis utflugna elller snart på väg, och verkar hamna i bostäder någon timme eller två bort.
Så till frågan. Jag är ju inte jättesocial, men har nu ändå en del av det sociala via arbetet. Jag är lite orolig för risken att bli helt isolerad. Är det någon som distansarbetar och har några råd och reflektioner?
Jag har inte fått det nya jobbet än, men chanserna är troligen väldigt goda… OM jag vill.
Jag skulle inte vara så orolig. Om arbetet har den utformningen finns rimligen också en stödjande struktur som gör att det fungerar. Om det skulle vara ”ditt val” och hälften av kollegorna satt på ett kontor skulle det vara annorlunda.
Utbrottet av covid och därtill 100% distansarbete är bland det bästa som hänt mig. Mår mycket bättre nu och har förstått vad lång pendling, öppna kontorslokaler slitit på min ork och mående. Kanske är så även för dig? Du kanske får mer ork över till familjen och de vänner du har nära? Se till att ha en bra stol och “arbetsmiljö” kring dig!
Ska undersöka hur de ser på / tagit hand om den sociala biten med så mycket distans. Det verkar inte blivit såhär med flit. Mer att kompetensen är spridd och kunderna finns i hela landet, men bara en handfull kontor.
Jag tänker att det skulle kunna vara så lite för mig också, men jag är litelite osäker på om jag tror rätt. Men fördelen med att slippa att döda 2h/dag i bilen är extremt tilltalande
För min del tilltalar tanken att jag utan barn hemma sedan, i princip skulle kunna jobba från båten eller under en utlandsresa.
Jag är ju en sådan som måste påminnas/släpas med på fika. Fattar inte, jag har annat att göra och inget större småpratsug om inredning, barnbarn och reseskildringar
Ja, lite farhågor även om jag inte är så himla social. Bor mitt i. terrängen och även om jag sedan skulle orka vara mer social på kvällar/helger så är det inte säkert att de vänner jag ändå har orkar det.
Jag jobbar 2-3 dagar distans i veckan. Behöve vara på kontoret 1-2 dagar men kan vara där 5 dagar om jag vill, 2-3 tycker jag är lagom. I början hade jag problem med att fråga kollegor om hjälp/tips då det kändes som om man störde dem med ett samtal på Teams. Sitter man på kontor är det mycket enklare och bara rulla över stolen till en kollegas skrivbord. Nu har jag ju i och för sig kollegor i samma ålder med liknande intressen vilket påverkar hur mycket jag vill socialicera mig med dem.
Jag tycker även det är skönt att dra på en skjorta på morgonen då man ska till kontoret (hålla upp någon form av standard) och inte sitta hemma i mjukisbyxor varje dag men jag är ensam hemma till skilnad från dig, så du kanske inte har det “problemet”. Är jag på kontoret har jag bättre struktur på hela dagen, även fritiden.
Ska också tilllägas att jag endast har 20 min till kontoret så förlorar inte så mycket i restid som du.
Är anledningen till att du sökt nytt jobb just pendling kanske du kan få till mer distansarbete med din befintliga arbestgivare istället? Personligen tycker jag det är stor skillnad på att behöva vara på kontoret 2-3 dagar i veckan jämfört med 4-5 dagar. Bara en dag kan göra stor skilnad.
Bökigt med distans i mitt yrke, men kan gå att få till ibland. Problemet är att de flesta andra bor närmare och “det blir bättre om vi ses”
Blev ombedd att söka det nya med annan inriktning och lite lockande, men lite farhågor. Minst 20 mil till något av kontoren, så det är inte bara att titta förbi. Kommer nog knappt hitta i lokalerna
En sak att seriöst överväga/tänka igenom är risken att villkoren förändras.
Många sköter sitt distansarbete, många gör det inte. Det är tillräckligt vanligt med “hemmajobb” som är verkningslöst för att många företag börjat dra in förmånen i olika grad.
Om det händer i din situation kan du plötsligt hamna i ett läge där du förväntas vara 2 dagar i veckan på det kontoret som ligger 20 mil bort.
Tack!
Jag har reflekterat över den risken. Liksom risken för att det som nu framhålls som “ett par hotellnätter var tredje vecka” istället blir +100 nätter om året. Gillar inte att uppleva hotelldöden där middagsalternativen är Pizza, donken eller risifrutti . Eller steka en stadsduva på hotellstrykjärnet (Dilbertreferens)
Jobbat hemma på heltid mellan 2015-2020. Frihet visst, men jobb och fritid flyter ihop.
Sedan jag skaffade ett kontor i närheten av mitt hem där även en av mina anställda sitter, så blev det betydligt trevligare.
Jobbar där ca 1-1,5dagar i veckan. Vi brukar stämma av så vi får kontorstid ihop. Betydligt trevligare än att slippa ha jobbet hemma.
Reflektionen blir att valfriheten för hemarbete gynnar individen, men att ha ett kontor/arbetskamrater att kunna åka till någon dag i veckan är att föredra.
Tänk om du kunde få ork över till en ny hobby istället?! Du kanske inte ska låsa dig på fysiskt socialt? Med ny hobby kommer nya vänner som du kan snöa in tillsammans med via Teams å liknande
Mitt bolag har 2 kontor i Sverige. På kontor nummer 1 har folk för det mesta jobbat på kontoret trots att man får vara hemma. På kontor nummer 2 har de flesta jobbat hemma.
På kontor nummer 2 har rejäla splittringar skett. Det finns ingen lagkänsla, ingen sammanhållning, inget gemensamt arbetssätt utan alla gör lite hur de vill. Eller har utvecklat egna sätt att göra saker på.
KPIerna på detta kontor har rasat i botten. De anställda trivs inte och tycker att det är ohållbart på kontoret då det är en väldigt stel stämning (lite begravningskänsla). Vilket bidrar till att sjukskrivningar etc har ökat. Och att folk inte ens vill vara på kontoret. Ond cirkel.
Alla i bolaget vet om att stämningen är bättre på kontor 1 och det enda som skiljer sig åt är närvaron på kontoret.
Möjligheten finns ju såklart att det är 15 kassa personer på kontor 2 men det är inte supertroligt.
Kontor 2 har nu fått krav att infinna sig på kontoret. Hemmajobb för deras del bara tillförde till splittringen. Och nu påbörjas arbetet att bygga uppndet som har tappats de senaste åren
Ett bolag som är välutformat oc förberett för arbete hemifrån och har rätt rutiner för det kanske inte har dessa problem.
Men för vårt bolag som inte är helt utformat för detta utan körde på business as usual så gick det rakt i botten. Denna erfarenhet gör mig skeptisk till hemmajobb. Även fast det kanske finns exempel där det lyckas
. Eller steka en stadsduva på hotellstrykjärnet (Dilbertreferens) 
