Jobbade helt på distans tidigare, men trivdes inte – för lite socialt umgänge. Är inte jättesocial, men behöver ändå lite kontorsvibbar för att må bra. Bytte jobb efter ett halvår. Tror en mix är bäst, tre dagar på kontoret och två hemma.
1 gillning
Jag har inget större emot kontoret egentligen, det är mer den dödande pendlingen och den geografiska bundenheten jag ogillar. Men oroar mig också för att bli nästan helt utan det arbetssociala och kanske lat, vrång och kufisk om det blir helt uteblir. Fritiden kan iofs ge socialt, men just arbetet kan bli lidande befarar jag.
Jag har sökt jobbet, så får vi se.
Jag själv är en rätt så social osocial person, jag jobbar till 98% hemifrån, pendlar in till kontoret som är över en timmes bilfärd då det är några sociala träffar som AW eller något viktigt möte.
Allt handlar egentligen om hur företaget sköter kontakt på distans inom kontoret. Sitter alla för sig själv, eller finns det någon kontorschat - en mindre seriös / social chat där man kan småsurra om allt mellan himmel och jord (och skicka memes). Det tog 3 månader innan jag åkte in på kontoret första gången - inklusive arbetsintervjuerna, träffade inte ens chefen. Men ändå kändes det som man jobbat och känt varandra väldigt länge första gången jag åkte in och sa hej.
Började mitt nuvarande jobb, helt på distans, sitter ute i skogen för mig själv, hade jag inte haft våran kontorschat så hade jag nog sagt upp mig rätt så snabbt då jag satt mellan uppdrag.
1 gillning
Ja, när vi nu tvingades hemma under pandemin hade jag och kollegorna också en tramschat, inte alltid helt rumsren. Festligt när man satt på stormöten med andra grupperingar över Teams och råkade posta fel i en mer allmän chat. Skämskudde 
Jag är introvert social och jobbar hemma 99% av tiden. Bästa som finns. Vet inte hur ni andra mäts, jag och mitt team mäts på vad vi levererar. Vi skulle aldrig kunna leverera allt det vi gör om vi satt på ett kontor. Effektiviteten hemma är oslagbar, tidsbesparingen och livskvaliteten är priceless. Dessutom sitter vi i olika delar av Sverige och världen.
Du verkar ju inte heller vara typen som tar hem 3 polare på en vardagskväll så jag tror inte du ska oroa dig så mycket.
1 gillning
Är relativt extrovert och jobbat hemma 100% i snart 4 år nu. Börjar bli rätt trött på de om jag ska va ärlig, hade föredragit att komma in 1-2 dagar i veckan och pendla med bil stör mig inte, bara härligt.
Men så klart glad av all tid man sparat.
2 gillningar
Jag brukar köra kukskämten i en privat grupp med mina privata kompisar. Det blir så mycket enklare så…
Ähm, inte riktigt på den nivån, men är i en bransch som har viss jargong, kvinnodominerad ska sägas 
1 gillning
Jag har haft egen firma hemma ensam i 32 år å trivs jävligt bra me de… Ser de mer att man kan jobba ifred istället för att bli stöd/avbruten av arbetskolegor… Visst ringer kompisar å kommer förbi på fika eller lunchar… De sociala har jag med mina kompisar/vänner…
Arbetskamrater väljer man inte dom har man på gott å ont, men vänner väljer man för man vill ungås me dom…
2 gillningar
Jag jobbar 100% på distans. Funkar kanon med digital möten och trivs superbra 
Det finns många fördelar med att ha kontoret hemma om man har gott om plats.
Nackdelen om båda i förhållandet har hemmakontor är att relationen i många fall bleknar.
Vi åt frukost, lunch och middag ihop och efter ett par år hade vi tappade intresset för varandra och separerade, efter en lång relation som inkluderade barn och rymligt boende. Attraktion ger lust att vara nära och saknas attraktionen blev det inte så givande.
Å andra sidan brukar jag tänka att det bara är en tidsfråga innan man vill gå vidare, huvudsaken är kanske att båda har ett tillräckligt bra liv i relationen så länge det varar.
Tack!
Den där har jag inte riktigt reflekterat över. Vi har testat båda hemma, men bara kortare perioder eller enstaka dagar och det har fungerat. Vi jobbar med/kommer jobba med helt olika saker, i olika rum, men det blir ju ändå väldigt nära. Vi trivs ihop men delar inte alltid intressen eller fokus. Det kan nog kanske vara viktigt att en eller båda ibland bär hem stimulans i form av händelser och möten som inte bara hänt på skärmar. Så att man ändå har enskilda intryck att dela med varandra?
Det känns ju trist att relationen bleknar för att man inte spenderat 90% av sin vakna tid inlåsta på varsina kontor på olika håll.
Ja det ger relationen näring kan man säga.
Även om jag trivs att jobba ensam år efter år, så blir jag glad av andra människor i korta möten och det spiller över på resten av dagen.
Visst är det så, men om man pratar om relationer så kan den tuffaste relationen vara den man har med sig själv.
Den jäkeln tröttnar jag ofta på
1 gillning
Ptjaa…
Inget helt klart ännu, men vi verkar på väg in i någon slutdiskussion inför anställning. Lön kan bli en knäckfråga men det är bara lite föraningar. Det jag är litelite orolig över är att:
-Även om jag inte är särskilt kontorsocial eller startar AW eller ens deltar på dem så funderar jag på om jag säkert skulle känna mig ok med att kanske träffa kollegor fysiskt bara ett par gånger per år.
-Det är en del resande, cirka ett par nätter var tredje vecka. Hur överlever man hotellrumsdöden?
-Om jag byter karriär 50+ efter 15 år i samma skrå och koncern, och sedan kommer fram till att denna nisch var fel…hur lätt skulle det vara att ta sig tillbaka?
Tips, funderingar, förhållningssätt, pepp?