Jag är ny i uttagsfasen och behöver hjälp att göra “rätt”.
Mitt första år har glädjande skapat mer avkastning än vad jag hade räknat med och jag funderar på hur jag ska göra med överskottet. Förenklad beskrivning av mina förutsättningar:
10m i kapital, investerat i 40/60 (globalindexfonder/fasträntekonton).
Förväntad avkastning 5%/år
Uttagshorisont 20 år
Levnadskostnader 500k/år
Min grundtanke är att kapitalets avkastning ska täcka mina årliga kostnader. Några år ger mer, några ger mindre. De år som avkastningen är mindre än 5% tänker jag att jag knaprar på kapitalet. Rimligen bör det ändå finnas en del kapital kvar om 20 år tänker jag. Det är min “felräkningsmarginal”.
MEN, nu första året har det hänt två saker. Dels har jag haft andra medel att betala mina kostnader med och dels har avkastningen varit 10%. Så nu står jag med 19 år kvar och 1m extra i handen. Jag fattar att det kommer andra år som blir precis tvärt om men funderar ändå vad jag ska göra nu, rent konkret.
A: Reinvestera i samma 40/60 fördelning, dvs de 10m blir ist 11m.
B: Ta ut 1m ur snurran och sätt in på riskfritt fasträntekonto i 2-3 år för att täcka upp ev sämre är framtida avkastning.
C: Se första året som år noll, dvs det är alltid i det efterföljande året som jag förbrukar föregående års avkastning (som då tex placeras på ett likvid bankkonto)
Andra har säkert mer fakta och backtesting av olika uttagsstrategier. Jag har själv funderat och kommit fram till att jag (nog ) vill ha en del pengar på räntekonto den dag jag väl börjar ta ut pengar. Detta för täcka upp åren när det går dåligt. Tänk om en ny stor dipp kommer, som finanskrisen 2007-2010 och jag skulle vara tvungen sälja i vid botten? Mentalt kommer jag må bättre av att i dessa lägen ha ett räntekonto att ta pengar från.
Med så hög andel som 60% ränta skulle jag köra på alternativ 1. Antar att du vill höja uttaget med inflationen över tid också? Då är 5% uttag år 1 ganska offensivt om man vill att pengarna ska räcka 30-50 år. Men vid 20 år funkar det säkert!
Men oavsett vad du väljer tror jag det är klokt att hitta ett upplägg som funkar i mer extrema situationer. 10% upp på ett år är ju ovanligt nära vad man kan tro på som genomsnittlig långsiktig avkastning. Så det blev en mjukstart som gör att det inte blir helt fel hur du än gör. Men det gäller att ha ett upplägg som även funkar vid plus eller minus 30% på ett år. Eller 3 dåliga år irad.
Vi har 5 årsutgifter på sparkonton.
Detta för att kunna hantera en större björnmarknad utan att sälja det som är investerat.
Från sparkonto hade vi automatisk överföring månadsvis till lönekonto för att psykologist låta det kännas som “lön”.
Nu vet jag inte hur gammal du är, men från 55 års ålder går det att börja inkludera pension i kalkylen.
En tanke om ”riskfritt fasträntekonto”. Kronan har väll tappat 20-30% mot dollarn/euron på några år. Att satsa så mycket på svenska pesetas känner jag mig ibland lite fundersam över. Vi är ett förhållandevis litet exportberoende land i nordöstra europa med stor grann granne i krig. Vi mår inte mår bra av ökad protektionism och saker och ting kan verkligen spåra över en 20 års period. Svårt att tro att nått kan hända när man sitter i sitt trygga hem och ser på spåret år in och år ut.
Jag hade hellre satt X årsbehov på sparkonto medan resten är i en 50/50 portfölj. Tex
2 mkr sparkonto
8 mkr 50/50 portfölj (obligationer/aktier)
Totalt sett 40/60 som du har idag men med en större del långa räntor. Alltså 20/40/40 korta räntor / obligationer / aktier.
Att ha så mycket som 60% i korta räntor på sparkonto är lite upplagt för att inflationen äter upp köpkraft över tid.
Med obligationer får räntedelen en extra skjuts upp om/när räntorna går ner samt att långa räntor ger högre avkastning över tid (högre risk med lån på lång tid vilket normal ger högre ränta på sådana lån).
Njae, den är valuta hedgad för att man just inte ska ha valutaexponering. Normalt sett vill man inte ha det på obligationer för valutan kan lätt äta upp förväntade avkastningen. Jag brukar tänka att valitaexponering har jag på aktiedelen och vill inte ha det på räntedelen. För mycket valutarisk.
Omöjligt att veta. Men om det blir som centralbankerna vill så har vi väl 2% inflation och ungefär samma i korta räntor. Vad långa räntorna beror på hur marknaden ser på framtiden men i vettigt positiv miljö bör väl långräntorna då kanske vara 4% eller så. Långa räntor brukar ju kosta/ge mer än korta räntor.
Ja obligationsfonder går ner när räntan går upp så det har varit en brutal situation för obligationsfonder i den snabbaste räntehöjningscykeln i mannaminne eller längre.
Men man brukar ju säga att man ska köpa efter en krasch så då kan det ju vara köpläge, annat än man tror att räntorna fortsätter upp.
Själv månadsspar jag i 60/40 portfölj där räntedelen består av AMF Mix, AMF Lång, Storebrand Obligation för att ha en bred portfölj med hög kvalitet och en 4-5 års duration dvs medellång löptid.
Intressant perspektiv du tillför, tack. Jag har hittills tänkt att 3-4% på sparkonto matchar obligationer och liknande instrument ganska väl. Men jag får nog se över den fördelningen på sikt.
Det där är ju en väldigt relevant fråga! Nej, jag är inte singel. Inser att jag kanske förenklade frågan lite väl mycket…
Verkligheten är att vi tillsammans har kostnader på lite mer än 500 men samtidigt puttar att min partner fortfarande in en hel del och gör det kanske 5 år till.
Igenkänning där. Jag har ungefär samma kapital och samma årsutgift. Samma tidsperspektiv. Kommer att påbörja uttagsfasen nästa år, då mina pensionsutbetalningar för första gången underskrider årsutgiften.
Håller som bäst på att fundera på vad jag ska sälja för att bygga upp fasträntekonton för att täcka nästa år. Ett 3-mån, ett 6-mån och 1 årskonto tänker jag mig och så omfördelar jag till Lysa och globala indexfonder, i tre stycken ”hinkar” med 2 årsutgifter på banken, 8 årsutgifter i Lysa 50/50 och sedan resten i globala indexfonder. Årsutgift beräknar jag som det som inte täcks av livsvariga pensionsutbetalningar. Kommer alltså att öka allteftersom, men jag tar höjd för det redan nu.
Men jag inser att jag har/kommer att få en fördelning, ca 70/30, där jag ligger kvar på börsen i mycket högre utsträckning än i ditt fall. Behöver kanske tänka till där, eller hur resonerade du?
Ja så ser det ju ut i nuläget. Men så har vi också den situation som brukar vara varningen inför en lågkonjunktur dvs inverterad räntekurva med korta räntor på samma eller högre nivå än långa räntor. Det är inte normala läget, vilket man nog behöver fundera på så man inte drabbas av recency bias (i nuläget att obligationer är kass)
Sen får man inte uppgången i värde som man får med obligationer vid räntenergång. På sparkonto får man bara den nya lägre räntan.
Jag tänker att man inte behöver välja antingen eller utan kan göra både och. Alltså en del på sparkonto och en del i obligationer i portföljen.
Om börsen kraschar har man en kudde på sparkonto. Räcker inte den så får man ta av obligationerna i portföljen. Sannolikt har obligationer gått upp i en börskrasch eftersom det brukar åtföljas av sänkta räntor dvs obligationer går upp. Man bör ju ändå obalansers aktier/räntor årligen så tänker att man tar ut pengar då för att fylla på sparkontot med en årsutgift om nu sparkontot skulle vara tomt.
Man ska dock tänka på att med en sådan plan så bör man ha pengarna på ett sådant sätt att man kan ta ut från obligationer eller aktier beroende på marknad. Alltså egen portfölj på ISK eller separata ränte / aktie konto på fondrobot (inte mixat)
) vill ha en del pengar på räntekonto den dag jag väl börjar ta ut pengar. Detta för täcka upp åren när det går dåligt. Tänk om en ny stor dipp kommer, som finanskrisen 2007-2010 och jag skulle vara tvungen sälja i vid botten? Mentalt kommer jag må bättre av att i dessa lägen ha ett räntekonto att ta pengar från.
