Har under flera månader funderat på hur mycket av ens totala kapital bör läggas i kontantinsats till bostadsrätt. Jag bor i nuläget tillsammans med min sambo i en hyresrätt. Inga barn men planerar att skaffa inom 2-3 års tid. Vi går i tankar att köpa en bostadsrätt i en storstad. Har totalt 1 miljon kronor varav 550 tusen på avanza och 450 tusen i sparkonto. Har mycket sparat på sparkonto just för att vi snart kommer köpa lägenhet. Min sambo har ganska lik ekonomi som mig.
Känns tråkigt att behöva sälja aktier/fonder för kontantinsats men det kanske är smartast, framförallt med tanke på höga räntor. Har en månadslön som hamnar runt 41-43 tusen.
Nu har folk på detta forumet lite delade åsikter om hur man bör tänka och göra så du kommer garanterat få ett svar som motsäger sig mitt tankesätt!
Min personliga gräns för vad en bostad får kosta är taket för vad banken lånar ut baserad på min årsinkomst och att jag stoppar in 15% kontant.
För att räkna lätt på det, har du 40/månad brutto så har du en årsinkomst på 480 och banken (SBAB) går med på att låna ut 480*5.5 = 2.640.000 till dig. Andra banker går oftast bara med på 4.5x årsinkomst.
Med detta tankesättet om du stoppar till 450 kontant kan du i runda slängar köpa en lägenhet för 3.1 miljon.
Såhär har jag alltid resonerat oavsett hur mycket kapital jag har haft på andra ställen att kunna stoppa in i en bostad, även om jag kunnat betala 50% kontant, för det ger någon form av tak, samt det “skyddar” mina andra investeringar så att jag inte går och nallar från dom pengarna.
Stoppar du in mer kontant kan du självklart köpa en dyrare lägenhet, men med det kommer mer risk, iallafall kortsiktigt. Jag ser det som ett sätt att begränsa min risk på bostadsmarknaden, och det begränsar risken i relation till min inkomst, vilket jag tycker är viktigt då det är min inkomst som betalar mina räkningar, inte min förmögenhet.
Nu är jag sån så att jag lånar max för att jag tror helhjärtat på att det kommer gynna mig ekonomiskt om 20 år då jag har tid att vänta på detta.
Sen finns det många andra här som vill äga sitt boende skuldfritt, vilket absolut är en bra sak också!
Men kontentan är att, i din sits skulle jag inte köpt för mer än 3.1 miljon, oavsett hur mycket mer du kan stoppa in kontant till ett dyrare boende, för det är din inkomst som betalar alla utgifter, inte din förmögenhet. Sen om du väljer att tömma börsen och stoppa in 1 miljon kontant för att få ner belåningsgraden eller om du stoppar in 450 och behåller 550 på börsen låter jag vara osagt, det är lite din preferens hur stor risk du är villig att ta med kommande räntehöjningar kontra värdeökningen på börsen.
Bra sammanfattat av @SebastianB! Som han skriver så utvärderar banken lånelöftet baserat på era löner och inte alls på ert sparade/investerade kapital. Ta så högt lån som ni är bekväma med och sedan räkna ut hur stor kontantinsatsen är utifrån det. Huvuddelen ska ni så klart ta från ert sparkonto men om det känns olustigt att tömma det helt (man vill ju ha en buffert) så kanske ni måste plocka från investeringarna också.
Det är värt att titta på hur mycket du skulle kunna lägga för att få en lägre räntesats och/eller hålla nere amorteringsnivån. De nivåerna påverkar hushållsekonomin mycket.
Bra svar tycker jag även om jag sitter på andra sidan “pinnen” av åsikt.
Man måste fråga sig själv vad man är för person av vad ens egna personliga mål med sin ekonomi är finns ju inget rätt eller fel vi har ju alla olika metoder för att nå våra ekonomiska mål.
Mitt mål har alltid varit att aldrig ha lån så för mig var det givet att casha en billigare bostad helt utan lån eller bo i hyresrätt om jag ej kunde få ihop pengarna sen med tiden byta upp mig om jag skulle vilja det tar lite längre tid och kanske kan vara lite segt till en början men det är en “uppoffring” just jag var villig att göra.
Skulle jag vara tvungen att ta lån så hade jag nog sträckt mig till att slänga in 50% av bostadens värde i kontantinsats och amortera resten på max 10 år.