Man bjuder alltid in etablerad partner vid större evenemang. Enda undantaget är om man är kollegor.
Herregud vad pinsamt är man så snål så borde man bara gå till rådhuset och gifta sig ensamma
Jag tycker att man kan bjuda precis vem man vill, etiketten kan man strunta i.
Personligen skulle jag absolut bjuda båda i etablerade par.
Om jag skulle bli bjuden på ett bröllop men inte min hustru skulle jag förmodligen tacka nej.
Man får naturligtvis göra hur man vill, men känns ju helknäppt att bara bjuda ena ifall man är gifta ![]()
Extremt märkligt; som någon sade kanske det är ett misstag. Om det dock var med avsikt hade vi helt klart inte gått,
Först och främst grattis till giftermålet ![]()
. Att bara bjuda en i ett par är som nämnts enligt traditionell vett och etikett extremt oförskämt och det är helt ok och kanske passande att tacka nej.
Men generellt tror jag också att kanske är bra att inte ta saker så personligt och göra saker så stora. Har svårt att se att det var/är menat som en personlig förolämpning. Det menar sannolikt inget illa.
Det är trots allt deras bröllop, dag och ekonomi.
Hade det varit inbjudan från en person jag inte har någon direkt relation till hade det nog varit skönt att slippa gå ![]()
![]()
Vi gifter oss själva om 1,5 månad ca och såg som en självklarhet att bjuda hela par.
Ja jag tillber ju i och för sig inte någon Överhöghet som ger mig ledning i hur jag ska agera utan försöker istället möta personen framför mig. Ser ingen vits i att inte vara tillmötesgående för vänners önskemål när det inte har någon påverkan på mig, t.ex. önskas pengar eller liknande så får de det då jag ändå vill ge något.
Men visst, alla blir vi saliga på vår egen tro. Jag väljer dock bort allehanda Överhögheter som vill få mig att agera i strid mot nära & käras önskemål och vilja.
Jag hade ringt och frågat om det blivit något fel
Halvt på skoj, halvt på allvar, speciellt när de var båda två på ett bröllop för två veckor sedan. Det är ju inget de kan ha glömt .
Om det nu inte är ett misstag så är det jättekonstigt beteende. Bröllop är ju till för att fira med släkt och vänner men också för att skapa nya relationer mellan människor som sammanflätas genom vänners äktenskap. IMHO ![]()
Klassiskt miss från er sida där ni projicerar era värderingar på er omgivning.
“Vi gjorde x mot er, nu förväntar vi oss x av er.”
Som ni säger själva, frun är en gammal vän till bruden och ni umgås inte direkt. Det var kanske ren tur att hon blev bjuden öht. Antingen acceptera att det är så er relation ser ut eller så kan ni bli kränkta och röra upp himmel o jord.
Vänskap och bekantskaper värderas personligt, de ni betraktar som nära vänner behöver inte nödvändigtvis betrakta er som nära vänner… inget fel, bara så livet är.
Vadå klassisk miss? Man lär sin omgivning hur man kan bli behandlad. För min del kan man inte välja bort endast min partner i ett sådant här fall. Det är inte någon klassisk miss, det är hur jag väljer att leva mitt liv. Vad är missen med det?
Du kan väl inte förvänta dig att din omgivning har samma värderingar mot dig som du har mot dom? Om du har det så är det ju en väldigt liten ekokammare.
Men jag lägger ingen värdering i det, bara konstaterar att folk ofta förväntar sig att värdet och förväntningar på sig själv och sin omgivning ska vara något slags 1:1 förhållande.
Hade någon inte bjudit min partner hade jag först ifrågasatt personen, och absolut inte gått dit.
Hade nog avslutat kontakten med personen, sån ohövlighet och uppfostran personen fått hade jag inte accepterat i min umgängeskrets.
“You don’t have to turn this into something. It does doesn’t have to upset you!” - Marcus Aurelius.
Ja återigen så finns det traditionella etikett regler men man kan faktiskt välja hur man vill tolka och reagera på det som händer.
Varför välja att tolka något som en förolämpning som högst sannolikt inte är menat som det?
Man behöver inte tolka det som en förolämpning för att tycka det är ohövligt och/eller allmänt skumt beteende. Lite som om någon brygger en kopp kaffe och sen ber en swisha 5 kr.
Sen kan man ha överseende med att de kanske uppfostrats annorlunda, eller kommer från en annan kultur osv… Men ändå, klart man höjer ögonbrynen.
Deras fest, deras regler.
Vad konstig inställning. Om någon önskar sig ett bidrag till bröllopsresan ska de givetvis få det och inte något de inte behöver. Vore ju en mardröm att få 35 skålar och prydnadssaker som man inte behöver. Men ger väl brudparet det som de önskar sig?
Jag som älskar när någon vill ha pengar och jag slipper ångesten över att komma på en present.
Min spontana tanke är att självklart kan man bjuda en i ett par på bröllop framförallt om det är så som man brukar umgås. De som gifter sig avgör om de vill följa etickettregler eller skapa det bröllop som passar dem. Samtidigt förstår jag att det kan kännas konstigt för er del som nyligen gift er och bjudit in dem båda.
När en av mina kusiner gifte sig så ringde han upp och informerade om att han gärna ville ha med alla oss kusiner på bröllpet men att det skulle bli för många om även våra partners bjöds med. Inget konstigt alls för min del även om andra kusiner bjudit med partners på deras bröllop.
I sammanhanget kanske det är relevant att säga att jag mestadels umgås i kompisgrupper utan partners, där eventuella partners enbart är med ibland. Jag hör ofta talas om personer som mestadels umgås i par och när/om relationen spricker så slås hela deras sociala liv i bitar, de blir inte lika ofta bjudna på (par)middagar och om de blir bjudna på middagar så känner de sig som femte hjulet eftersom alla/de flesta andra är där som par. Det tycker jag är synd och så vill jag inte ha det, varken för egen del eller för mina vänners del.
Precis. Jag är väldigt osugen på att anordna bröllop just för att alla är så lättkränkta över luddiga ettikettsregler.
Är det inte detta så är det väl något annat? Fel klädkod, fel papper på inbjudningskorten, fel lokal, fel antal gäster, fel gäster, fel mat. Fy fan för bröllop och andra festligheter ärligt talat.
Nyttan och nöjet kontra besväret är ju otroligt negativt.
Eftersom jag är så gammal att “bjuda hela par” är regel så frågade jag igår ett gudbarn som är i 30-års åldern. Hennes reaktion var att det var lite udda att bara bjuda den ene på bröllop, det är mer vanligt på stora fester som ett underförstått “måste ju bjuda dig men har inget emot om du inte kommer”. Som mottagare av en sådan inbjudan förväntas man svara att man tackar för inbjudan men att man redan har en sak inbokad tillsammans med sin hälft.
Glad att jag slipper den typ av etikettsdansande