Jag har aldrig förstått syftet med giftermål. Ofta slutar med det skilsmässa och svindyra bodelningar för att motparten trilskas och bara vill se världen brinna. Så för mig framstår det som helt efterblivet att gifta sig såvida inte den andra parten är betydligt mer förmögen eller absolut kräver detta och är värd besväret.
Men jag blir gärna övertygad om motsatsen. Så ge mig era bästa argument för giftermål rent juridiskt och ekonomiskt.
Skämt åsido, hittar inga klockrena argument.
”Du och jag mot världen”? Alltså kärlek! 
Är det ditt ”bästa argument för giftermål rent juridiskt och ekonomiskt”? 
Lite roligt med folk som blir butthurt av öppningsinlägget 
Kanske personer som lurats in i giftermål och fått leva med konsekvenserna?
Ja, de ekonomiska eller juridiska skälen är nog få, om man inte har barn, så kärlek är väl det enda skälet att gifta sig? 
Då är vi ju överens på den punkten, såvida ingen postar ett riktigt killer-argument.
Nej, men vad har det för relevans? Faktum är att det är en handling med verkliga ekonomiska och juridiska konsekvenser, och finns det då ingen uppsida utan bara en massa eventuella tråkigheter blir det extra korkat.
Ser ingen koppling mellan den juridiska handlingen att gifta sig och kärlek, men alla tänker ju olika såklart.
Handlar livet bara om att optimera ekonomiska och juridiska fördelar?
Gift dig inte om du inte vill. Ganska lätt att låta bli.
Det finns många andra saker som är fint med giftermål, men som inte ryms inom ekonomiska fördelar.
Detta är dock ett diskussionsforum, och jag efterfrågar argument för en ståndpunkt jag inte delar. Ett ”skit i det då”-svar för inte diskussionen framåt överhuvudtaget.
Vi är såklart inte helt rationella varelser, jag tycker dock liknelsen haltar ordentligt. Belåningen handlar ju om att undvika risktagande som är rationellt och har en verklig uppsida men (i mitt fall) smärtar psykiskt, dvs. har (för mig) en lika verklig nedsida. Det är ju inte så att folk går runt och mår psykiskt dåligt över att vara ogifta och därför måste springa och gifta sig för att undvika denna smärta trots alla nedsidor och avsaknaden av uppsidor.
Jag förstår helt att det kan (eller bör eller till och med ska) ligga känslomässiga skäl till grund för ett giftemål, men detta är ju egentligen bara relevant beträffande den rent ceremoniella biten. Av olika historiska skäl så är ju giftermålet sedan behäftat med vissa juridiska och ekonomiska åtaganden, men dessa har ju egentligen ingen logisk koppling till kärlekshandlingen att lova varandra evig trohet, et cetera.
Det vill säga, om det fanns en version av giftermålet som endast var ceremoniell (det gör det väl, eller tvingar kyrkan en att faktiskt skriva på giftermålspapper efter man blivit vigd?) och det inte ansågs socialt konstigt att välja den vägen (vilket det gör idag, eftersom många nog inte skulle anse att man var gifta på riktigt), finns det då någon anledning till att man skulle föredra paketet med juridiska och ekonomiska åtaganden också?
För mig så känns de juridiska och ekonomiska följderna helt arbiträra (även om jag inser att de säkert har haft någon viktig funktion från ett rent samhällsmässigt perspektiv) och frånkopplade från kärleksbiten, vilket gör mig skeptiskt inställd till formella giftermål i största allmänhet. Det skulle lika gärna kunna ha följt med ett krav om att man var tvungen att gå upp samma tid på morgonen eller äta sallad på söndagar. Så då kvarstår frågan: Varför gifter man sig (rent juridiskt) snarare än att bara ha någon form av ceremoni som bekräftar kärleksaspekten av ett giftermål?
Förstår inte heller kopplingen mellan giftermål och kärlekshandling, speciellt inte med tanke på att 80% inte ens är religiösa överhuvudtaget och 99% idag har noll respekt för löftena man ger ändå. Så ett ganska fjantigt och ihåligt argument att komma med i dagens läge. Har man svårigheter att visa känslor på annat vis får man arbeta på att skaffa bättre fantasi.
Eftersom giftermål är dyrt är det en ärlig signal. Att betyga sin kärlek är gratis; att betta halva sin förmögenhet på den är något helt annat.
Jag tror inte att man ska underskatta traditionens makt över folk. Folk gör ju allt möjligt för att man ska. Statistiskt sett är de flesta inga självständiga fritänkare direkt.
Men en relativt ny tradition (??!) är detta med att själva bröllopet ska vara en tillfälle att på amerikanskt vis stila och prestera. Tänker tex på Pärleros från Framgångspodden mm som filmade sitt ”spektakulära” frieri. Hörde också nåt om att den mossiga traditionen med morgongåva kommit tillbaka. Sen förstås allmänt, de många extremt påkostade bröllop som visas upp i sociala medier blir en sorts ideal.
Det mest uppenbara är väl rätten att ärva varandra, som man självklart kan skriva testamente för, men som kan missas.
Ett exempel är konflikten kring stieg Larssons arv. Eller personer som har levt ett helt liv ihop som sambos utan arvingar där arvet går till allmänna arvsfonden. Eller par där någon plötsligt dör och personens föräldrar/syskon får rätt att ärva den gemensamma bostaden istället för sambon.
Men jag kanske missförstår frågeställningen?
Då kan man lika gärna ”missa” att gifta sig också.
Behöva betala för bara ett hotellrum istället för två hotellrum i fruns hemland?
Med tanke på arvsrätt så är det väl ändå ett ganska enkelt sätt att säkerställa att man ärver varandra i händelse av dödsfall. Visserligen så går det ju såklart att testamentera också, men ganska likvärdigt pappersarbete.
Det ena är väl lite positivt laddat och kanske lättare för de flesta att få tummen ur att göra. Generellt i alla fall. 
Börjar vi blanda in utländska förhållanden kring giftermål går vi från ”why bother?” till att skriva under rena rama dödsdomen. Så tänker att vi håller oss till svenska förhållanden/villkor.