Äktenskapsförord - hur bra är det i denna situation?

Vardagsekonomi Juridik: familje-, arvs- och förmögenhetsrätt
1

Jag och min partner har pratat om att gifta oss så småningom, och han har föreslagit ett äktenskapsförord, vilket har fått mig att fundera en del. Vi har idag olika ekonomiska förutsättningar.

Han äger en bostad som är värd omkring 2,8 miljoner kronor, men han har ett lån på cirka 2,1 miljoner och besparingar på 250 000 kronor. Min ekonomiska bakgrund har varit mer utmanande, framförallt på grund av att jag blev utsatt för bedrägeri av en närstående för två år sedan, vilket resulterade i ett privatlån på 300 000 kronor. Jag har ett heltidsjobb där jag tjänar 50 000 kronor före skatt och driver även ett företag som omsatte omkring 100 000 kronor under 2024. Mina totala tillgångar uppgår till cirka 200 000 kronor.

Vi har bott i hans lägenhet i två och ett halvt år, och under denna tid har vi delat på räntekostnaderna för hans bostadslån samt 50 % av alla övriga fasta kostnader förutom amorteringen. Det har inneburit ganska höga utgifter, vilket jag har svårt att se som helt rättvist, särskilt eftersom vi inte delar på samma förutsättningar från början.

Hans nuvarande arbetssituation, där han har varit arbetslös sedan oktober 2024, har också förändrat vår ekonomiska balans. Tidigare hade han en lön på omkring 40-50 000 kronor före skatt, vilket gjorde oss mer ekonomiskt jämställda. Nu ser förutsättningarna annorlunda ut, och jag känner att mina egna ekonomiska framsteg, där jag har kämpat mig upp från svåra förhållanden, inte riktigt beaktas.

Jag har förtydligat att han inte har något ansvar för min privata skuld, och jag har föreslagit att vi skriver ett skuldebrev för att klargöra detta. Samtidigt kan jag inte undgå att känna att äktenskapsförordet skulle sätta upp en strikt gräns mellan “ditt” och “mitt”, och det känns inte rätt för mig. Jag tror på att bygga livet tillsammans, och för mig innebär ett äktenskap att vi ska vara en enhet som delar på allt – både det bra och det dåliga.

För mig känns det också som att äktenskapsförordet inte tar hänsyn till de förutsättningar vi har i nuläget. Jag är redan delaktig i hans ekonomiska beslut genom att jag bidrar till hans höga räntekostnader och andra fasta utgifter, trots att de är beslut han fattade före vårt förhållande. Dessa beslut påverkar mitt liv på ett sätt som inte känns rättvist, särskilt när han vill skydda sina tillgångar samtidigt som jag vill skydda honom från mina skulder, men är villig att dela mina egna tillgångar.

Jag har under vår tid tillsammans visat en stor personlig utveckling, och jag står nu på en bättre ekonomisk plats än han gör. Jag har slitit för att bygga upp min ekonomi och har visat att jag kan ta ansvar och utvecklas även under svåra förhållanden. Det känns därför konstigt att äktenskapsförordet verkar inriktat på att skydda hans tillgångar, utan att inkludera ett ömsesidigt skydd för oss båda. Jag känner att jag är en del av det han bygger och att vi tillsammans skapar något värdefullt. Därför känns det orättvist att hans tillgångar ska skyddas, medan mina inte får samma behandling.

Mitt synsätt på äktenskap är att man delar lika på allt – för bättre eller för sämre. Livet kan förändras för vem som helst, och vi har redan sett hur våra liv har förändrats på många sätt under vår tid tillsammans. Jag vill inte ha ett avtal som sätter upp gränser för oss eller för vad vi kan skapa tillsammans, eftersom det känns som att det skulle bygga på en grund av ojämlikhet.

Han vill att vi tillsammans bygger något nytt, men för mig innebär tanken på ett “vi” att det skulle komma på bekostnad av ett “jag” eftersom jag nu inte kan ha samma förutsättningar att enbart fokusera på mig själv och bygga upp mitt kapital om jag ska gemensamt spara med honom för bygga oss tillsammans. Jag kommer alltid hamna efter eller acceptera faktumet att han alltid kommer äga mer än mig. Hur tänker ni om ni vore i min situation?

TUSEN TACK FÖR ALLA SVAR OCH REFLEKTIONER! VI SATT NER IGÅR KVÄLL OCH REDDE UT ALLTIHOP. HAN FÖRTYDLIGADE ATT DET INTE HANDLADE OM MISSTRO ELLER PENGARVÄRDET UTAN SNARARE OM JÄMLIKHETEN I RELATIONEN OCH DIT VI ÄR PÅVÄG. VI KOM ÖVERENS OM ATT INTE HA ETT ÄKTENSKAPFÖRORD MEN ATT SÄTTA TYDLIGA MÅL FÖR GEMENSAMT ÄGANDESKAP OCH DET MEST RÄTTVISA OCH JÄMLIKA I RELATIONEN ÄR OM BÅDA GÅR IN MED LIKA MYCKET. JAG KÖPER DET EFTERSOM JAG ALDRIG HELLER HAR FÖRVÄNTAT MIG NÅGOT “GRATIS”. JAG VILL EN DAG VARA STOLT ÖVER VEM JAG ÄR OCH VAD JAG LYCKATS SKAPA OCH DIT SKA VI. HAN ÄR VILLIG ATT HJÄLPA MIG ATT KOMMA DIT OCH HAN MENAR ATT DET ÄR SÅ VI KAN UPPNÅ JÄMLIKHET. GENOM ATT SKAPA FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR VARANDRA ATT VÄXA I VÅRA ROLLER OCH I OSS SJÄLVA.

TACK FÖR ALL HJÄLP, NI ÄR BÄST!

1 gillning
2

Först av allt, bra jobbat! :grinning: Starkt att kämpa sig ur en sådan jobbig situation.

Hur bodde du innan han kom in i bilden? Vilken är anledningen till att han önskar äktenskapsförord? Hur är han i övrigt, är han generös, ömsint? Kan vara värt att gå djupare i hans motiv och tankar.

Jag och min man har uppdelade tillgångar och jag får inget om vi går isär. Men då är vi båda generöst lagda och delar i princip på allt vi har ändå. Vi använder varandras resurser och hjälps åt så gott vi kan. Det skiljer mycket i förmögenhet mellan oss och det mesta vi båda äger är uppbyggt innan vi träffades. Därav rimlighet i att skydda vårt eget. Men i regel är ändå allt mitt hans och vice versa. :slight_smile:

Var rädd om dig och sätt ditt eget välmående högt!

3 gillningar
3

Tack!! och tack för du tar dig tiden att svara.

Innan jag flyttade in med honom bodde jag bekvämt hemma men med åren behövde jag även distansera mig från min familj. Jag har idag en hyresrätt som jag hyr ut i andra hand. Tanken är att ge upp denna när vi gifter oss.

Han är snäll och omtänksam, jag känner inte att han har dolda motiv. Men vi delar inte samma kulturella tankesätt vilket jag känner ibland kan komma ivägen för oss.

Han menar att det är en självklarhet att allt han byggt innan mig ska tillhöra enbart honom. Jag känner dock inte att vi ska behöva ha ett äktenskapsförord för att han ska skydda sina tillgångar på cirka 600-700 tusen från mig. Jag förstår dock att han tänker på min skuld men den är jag villig upprätta ett skuldebrev för.

För min del finns det inget " vi" om vi ska behöva ha ett papper på “mitt” och “ditt”. Då kommer jag leva med den principen i allt jag gör med honom vilket ger mig magont. Det är så långt ifrån vem jag är och vad jag tror på.

Jag vet att jag en dag(inom 3-4 år) kommer vara skuldfri och ha det jävligt bra ställt. Det har jag bevisat för mig själv och för honom. Men jag har alltid haft tanken om att dela det med den enda personen jag älskar mest i hela världen. Det känns så trist att han inte känner samma.

Jag undrar om det är så pass fördelaktigt för honom att ens tänka på det sättet och om det blir rättvist mot mig i och med att jag flyttar in med honom, anpassar hela min ekonomi till de beslut han har fattat kring sin bostad innan han träffat mig och kräva av mig att vi NU ska bygga tillsammans när det innebär att jag inte har samma förutsättning till att bygga mitt eget kapital och varumärke.

1 gillning
4

Jag förstår.

Nej för de summorna känns det inte lika rimligt (för oss är det mycket högre belopp). Ni är dessutom unga och har framtiden för er och vill kanske bygga bo med gemensamma barn etc? Du har dessutom en trolig god ekonomisk framtid och han är just nu arbetslös. Vad säger han när du påtalar det?

Hoppas att du kan prata med honom igen och få till en lösning som ni båda känner er nöjd med!

3 gillningar
5

Det är svårt att uppnå absolut ekonomisk rättvisa i ett äktenskap, inte minst eftersom bereppet rättvisa tolkas olika av olika människor.

Syftet med ett äktenskapsförord är (i min högt privata mening) att man ska kunna separera utan att någon part känner sig lurad, oavsett orsak till skiljsmässa. Juristen som skrev vårt äktenskapsförord sammanfattade det som ”Bättre att vara överens innan skiljsmässa och generös efter, än generös innan och bittra efteråt.”.

Äktenskapsförord är (eller bör vara) en överenskommelse där båda parter anger vad dom tycker är rimligt. I vårt fall handlade det om ärvda fastigheter och andelar i ett företag som skulle vara svåra att likvidera pga ägarstrukturen.

Rent krasst i ert fall är det kanske rimligt att utreda var varje part gick in med i förhållandet (inte i äktenskapet) och sedan ”nolla” uträkningen, eventuellt med hjälp av skuldsedlar. Det som sker därefter får anses som gemensamt.

Edit: Läste nu att skillnaden rörde sig om 600-700 tusen. Sett över en livstid är det en liten summa, men samtidigt kan den kännas stor för den som ”har” den. Kanske din partner kommer fram till samma sak om några år. Då kan ni alltid riva eller skriva om äkenskapsförordet. :slight_smile:

3 gillningar
6

Du skriver att din syn är att man ska dela på allt men när du har betalat halva boendekostnaden skriver du att det är orättvist när ni inte haft samma ekonomiska förutsättningar?

Läste även din text två gånger men aldrig fick jag svaret på varför ni ska gifta er?

1 gillning
7

This…

1 gillning
8

Jag har försökt svara på din fråga men jag vet faktiskt inte längre eftersom poängen med att gifta sig enligt mig är att två blir till ett. Men med hur han tänker känns det inte så.

2 gillningar
9

Vi är i 30 års åldern, väldigt unga fortfarande.

Han säger att han vet att han kommer få ett jobb och att han kommer ha en bra lön och att jag har inget att oroa mig över. Men ja, jag känner bara att jag blev väldigt överraskad av hans förslag och att jag inser nu hur olika vi tänker.

Om det vore tvärtom, hade jag aldrig krävt ett äktenskapsförord.

1 gillning
10

Tycker du tänker lite fel om detta. Visst det är lite ditt är ditt, och mitt är mitt.

Men samtidigt om du går med på det och ni giftet er. Så visar du att du gör det för du älskar honom. Och inte hans pengar.

Likadant att ni ska börja om och spara ihopa. Det är ju för att det verkligen ska bli att ni delar på det.

Sedan är det inget som hindrar han för att tex själva stå för en resa till Thailand tex.

Sedan om du är starkt negative till ett äktenskapsförord. Kan det verkar som om att du vill med laga hjälp utnyttja hans innehav. Istället för att det är något han själv vill göra.

Är ni kära så kommer han om det behövs hjälpa dig ekonomiskt. Man delar allt även med äktenskapsförord. Men har man gott om pengar vill man försäkra sig att den man är ihopa med inte är en gold digger.

2 gillningar
11

Jag har lärt mig den hårda vägen att jag aldrig kommer gå in i ett äktenskap igen eller ett samboförhållande utan att först vara helt överens om det ekonomiska. Jag klarade mig bra ur mitt äktenskap tack vare att jag i många år investerat och hade en mycket god ekonomi.

Andra har redan varit inne på det innan men det finns ingen garanti på att något är för evigt. De mekanismer som kan sätta igång inom oss i kris är svåra att förstå innan man varit där. Därför kan det skada båda både ekonomiskt och framförallt känslomässigt om man inte redan innan är överens, ett sätt att säkerställa det är ett äktenskapsförord.

Jag ser inte ett äktenskapsförord som ett hinder för att kunna dela allt utan som en start för att kunna börja dela, en trygghet att det som varit har varit, det vi har framåt är vårt.
Ett sätt att undvika konflikter och problem längre fram och kunna fokusera på det fina.

Sen har jag full respekt för att man kan se detta på olika sätt, vi har alla olika erfarenheter som vi bär med oss och som formar oss.

Stort lycka till framåt!

6 gillningar
12

Om ni ska gifta er så behöver ni inte ha äktenskapsförord på sådana här små summor. Tycker som Dave Ramsey att enda gången man kan behöva äktenskapsförord är om man har så mycket pengar att tokstollar från den ingifta släkten kan bli ett problem. Då pratar vi ganska många mer slantar än ett bostadslån på en lägenhet…

Red ut det här ordenligt - ska ni verkligen gifta er om de här små grejerna blir en sån stor sak?

Sök på “Dave Ramsey prenup” på youtube så finns det massa bra input.

Edit: personligen hade jag rekommenderat sagt att när man gifter sig så delar man på allt. Tills döden skiljer er åt. Om ni gifter er nu så är det inte dina 300k i skuld utan era 300k i skuld. Det är inte hans lägenhet, eran. Det är ju det giftemål handlar om. Att ni blir en ny enhet med allt ni tillsammans kommer att kombinera, skuld och rikedom.

Om det inte är principer ni är ute efter varför ska ni gifta er?

1 gillning
13

Men tack! Jag tänker likadant… vad är poängen med giftermålet i så fall?

Tack för tipset, ska söka på Dave Ramsey.

Hade helt och hållet förstått hans synvinkel om det vore så att han ärvt fastigheter eller pengar till mycket större belopp än så. Men jag menar 600-700 k i det långsiktiga är inte alls rimligt att göra ett äktenskapsförord om. Jag förstår dock tanken om min skuld och även där är jag villig att kompromissa på såsätt att jag skriver under ett skuldebrev.

Vi behöver nog sitta ner och verkligen prata ut.

Principen om ett äktenskapsförord sätter enligt mig standarden för hela relationen. Jag kommer framöver behöva tänka “mitt” och “ditt”. Exempelvis: Jag har en affärsidé som jag studerat i flera månader och som jag vill realisera då jag vet att det kommer generera bra med pengar. Där vill han vara med och utveckla den med mig. Om jag går på principen om ett äktenskapsförord så fallerar idéen om ett “vi” eftersom det var min idé och det kommer vara min arbetskraft. Jag kommer inte vilja att han står med i företaget och även den kommer jag i så fall inkludera i äktenskapsförordet.

Jag babblar på nu med mina tankar men det är här jag hamnar till slut, jätte splittrad.

1 gillning
14

Jag tänker spontant att ni kanske har olika grundsyn på ekonomi; brist- vs. överflödstänk? Han är rädd att mista medan du har en mer positiv syn? :thinking:

3 gillningar
15

Man kan ju alltid vända på det. Om du tror relationen kommer vara för evigt kan du lika gärna skriva på.

Statistik visar att hälften av alla giftemål upphör. Sen hoppas såklart ingen vid altaret att man ska tillhöra de 50%. Men som uttrycket fail to plan, plan to fail.

Alla är olika, uppenbarligen har ni olika syn om detta. Ni kommer ha olika syn om många saker, frågan är bara hur viktigt denna fråga är.

Om du känner att hela giftermålet står och faller på detta betyder det väldigt mycket för dig. Känner han samma så är det ett problem. Om ni kan lösa det kan bara ni svara på, men oavsett lösningen lär inte båda bli nöjda. Det är dock ok, relationer är kompromisser. Men vissa frågor kan man inte komprimera i, bara ni vet om detta är en sån fråga för er.

2 gillningar
16

Han är rädd att mista och vill skydda sig själv och sin egendom som han kämpat för.

Jag är inte här för att ta något ifrån honom heller. Jag är här för att bygga starkt tillsammans och jag är självsäker i vad jag är kapabel till. Det har jag bevisat för honom och det vet han om mig. Jag har lyckats skapa mycket av ingenting. Det är vem jag är och jag delar allt gärna med honom.

Jag är inte rädd för att förlora något heller, särskilt inte pengar i någon form. Om det blir en dag att vi sitter på olika stolar och han är den som helt plötsligt inte äger något så skulle jag tänkt likadant. Jag delar med mig av vad jag har.

Jag behöver inga garantier på det sättet.

17

Men det behöver nog han (jag är likadan). Det är nog det ni behöver prata om.

4 gillningar
18

Det här är ju uppenbarligen något som du har starka tankar kring. Det behöver inte vara konstigt med äktenskapsförord. Jag känner flera som har det. Ni behöver prata er samman med hur ni ser på saken. Kanske ta hjälp av utomstående? Lycka till.

2 gillningar
19

Jag tycker absolut att man ska äktenskapsförord om man ska gifta sig. Det ska vara undertecknat och registrerat. Det ska skydda båda. Jag ser det inte som kärlek att inte ha något äktenskapsförord.

Din blivande make behöver få känna sig skyddad ekonomiskt. På vilket sätt skulle det vara kärlek att han inte skulle kunna få den tryggheten av dig?

Hur ni ska skriva äktenskapsförordet för att också du ska uppleva att det är bra och tryggt är en annan sak. Men att det ska skrivas är för mig solklart.

1 gillning
20

Det kan förstås tolkas som att pengarna är värda mer än dig. Om ni inte har äktenskapsförord och skiljer er vet båda att man gett allt för äktenskapet. Börjar man skydda vissa delar kommer det genomsyra hela äktenskapet. Huvudsaken är dock att ni är överens.

Kanske ett tidsbegränsat förord? Om ni skiljer er inom 3 år är det hans pengar, annars delar ni som en enhet.

1 gillning