Tänker på det här med äktenskapsförord och vad som är rättvist. Vi är 30+ än så länge utan barn, liknande summor i arv/kommande arv från respektive familj.
Jag: värd ca 4m, lön 40.000 netto, sparar ca. 17.000/månad. Inte ärvt ännu. Jobbar heltid.
Sambon: värd ca 8m, lön 28.000 netto, sparar ca 5000/månad. Ärvt 1/2. Jobbar frivillig deltid.
Idag delar vi alla kostnader förutom bostadslån som bara står på mig (hon klarar sig utan). Hon är mån om att skydda sin förmögenhet vid eventuell separation och jag är mån om att skapa min/vår. Jag väljer att jobba mycket för att kunna investera.
Ska man bara satsa på att arv och framtida arv är enskild egendom och slå ihop resten av påsarna?
Jag vill ju gärna ”komma ikapp” min sambo. Jag har FIRE-planer, det har inte riktigt hon. Tacksam för tankar och ursäkta navelskådandet
Jag tänker lite högt nu… hon har en större förmögenhet än du just nu, men din växer snabbare och har dessutom en kapacitet att växa genom ditt större sparande. Hennes arv växer snabbare genom avkastning (tar för givet att det är investerade pengar).
En reflektion - att din sambo vill skydda sin förmögenhet behöver inte nödvändigtvis tyda på missunnsamhet (om jag läser dina tankar fel, korrigera mig), det kan också vara en ganska nykter syn på en personlig förmögenhet. Min fru och jag har så här långt helt delade tillgångar förutom det vi köpt tillsammans - ett behov av att ha sina egna pengar kan handla om olika saker.
Är det inte en bra idé att sätta sig och prata om hur ni ser på framtiden, både ifråga om arbete och hur ni ser på gemensamt/enskilt ägande?
Jag tänker att det kanske är enklast om ni inte gifter er. Giftermålet verkar mest bara krångla till förutsättningarna.
Om man ändå vill gifta sig hade jag föredragit en så enkel modell som möjligt, typ att den förmögenhet man tar med sig in vid bröllopsdagen ska man kunna ta med sig ut (beroende på kurs, etc).
Det där med era olika sparkvoter anser jag blir helt orimligt att försöka ta höjd för i ett äktenskapsförord. Som sagt, då är det bättre att inte gifta sig.
Verkligen inte missunnsamhet, oproblematisk pragmatism kanske. Jag hade absolut resonerat likadant. Men, om hon är med stay rich och jag get rich i många år kommer det kanske bjuda på problem i framtiden.
Verkligen inte missunnsamhet, oproblematisk pragmatism kanske. Jag hade absolut resonerat likadant. Men, om hon är med stay rich och jag get rich i många år kommer det kanske bjuda på problem i framtiden.
Mycket man ska prata om vare sig man gifter sig eller ej. Har man separata förmögenheter men gemensam vardagsekonomi blir ju ”mitt” fire-sparande ”lidande”.
Dags att växa upp kanske Men ja, det tål ju att tänkas på huruvida det faktiskt är nödvändigt att gifta sig.
Jag vet inte om själva äktenskapet är så relevant för frågan: vill ni gifta er går det ju att ordna så det blir som ni önskar med era pengar oavsett.
Det mer relevanta är kanske en öppenhet och viss samsyn när det gäller syn på både framtiden och ekonomiska mål.
Om jag tar risken att skava lite, ja, det kanske blir att växa upp i någon mening Om du med det menar att eventuellt göra ett visst avkall på det som du kanske tänker är ditt personliga fire-race. Kanske krävs en förhandling om detta, eller så är den fullt kompatibelt med din sambos tankar
Men om hon vill skydda sina tillgångar nu och du vill komma ikapp och har andra finansiella mål då kanske äktenskapsförord där allt är enskild egendom är rätt för er? Det behöver ju inte vara fel. Det här med att “Allt mitt är ditt” kan vara fint om det är det man har som överenskommelse men det är ju inte den enda överenskommelsen. Ni har ju det dessutom så väl ställt att ingen hamnar på gatan vid en ev separation. Men känner ni att ni vill slå ihop påsarna ska ni såklart göra det!
Nja, allt det där mitt-mitt-mitt, la vi bort redan innan vi gifte oss. Riskabelt ja, men det är roligare och mer meningsfullt att leva tjäna och spara för dem man älskar…
Jag, som hjälten i sagan om mitt liv, måste ha högre och ståtligare mål än mig själv, gömma pengar under min egen madrass. I en bra saga är det en för alla, alla för en - la familia.