Jag och min fru har inget äktenskapförord. Gifte oss vid relativt unga (26 år). Liten skillnad i ekonomi. Jag hade en lägenhet som vi sålde. Jag betalade tillbaka alla pengar till mina föräldrar. Inte riktigt sant. Sålde med förlust.
Vi har haft gemensam ekonomi sedan vi förlovade oss. Sedan har jag tjänat mer än hon.
Vi har dock “separat” sparande där jag satsar mer aggresivt…
Skulle vi skiljas så delas allt 50/50.
För oss har det varit naturligt med gemensam ekonomi.
Jag tycker att jag har haft extremt tur som hittade henne. Som dessutom givit mig 3 barn. (Ja?, så tänker jag. Kvinnan tar all risk bära och föda ett barn är det farligaste de flesta kvinnor gör.)
Nu verkar det som om äktenskapsförord är viktigt för honom. Är inte det bästa att sätta sig ner och snacka igenom hur ni båda tänker runt ekonomi. Varför vill han ha äktenskapsförord?
Varför vill du inte.
Lite märkligt är att vi inte pratst ekonomi förrän de senaste 7-8 åren då barnen flyttat och vi fårt 20 000 kr mer i månaden…
Att du äger din skuld tycker jag är snyggt och visar på seriösiter.
På sikt kommer den skillnad ni har nu sannolikt att utjämnas och du verkar ha mer ekonomiskt driv.
Gift er med äktenskapsförord som säger att allt hans tillhör honom och allt ditt (inkl. ditt företag) tillhör dig. Han säljer sin lägenhet, ni köper ett nytt gemensamt boende där ni går in med lika mycket var och står 50/50 på lånet.
Gift er och slå ihop allt, ha gemensam ekonomi.
Vänta med att gifta er, under tiden betalar du av ditt lån och han skaffar ett (nytt) jobb.
Självklart ska man ha ett äktenskapsförord om någon tar med sig ett hus eller eget företag in i äktenskapet. Äktenskapsförord används också endast i skilsmässa. Under äktenskapet så har ju båda parter gemensam försörjningsplikt för varandra.
Om det här är din värdegrund/livsåskådning/grundplåt (ersätt med annat begrepp för fundamentalt grundläggande värdering) så är det bara här du kan möta din partner och på bästa möjliga sätt förmedla hur viktig den är för dig. Om din partner kan förklara sin ståndpunkt lika väl, och ni klarar av att lyssna på varandras ståndpunkt och anstränger er för att förstå den andres perspektiv… då har ni en chans att den ena närmar sig den andra eller att en kompromiss kan nås. Att göra det med hjälp av en oberoende part kan gynna er om ni vill ha stöd att bearbeta sakfrågan. Det kan relationen vara värd, utan att ni för dens skull behöver känna att det är “ett misslyckande” att inte kunna prata igenom situationen själva.
Min avsikt är att peppa dig att ni reder ut var ni står i frågor som är viktiga inför ett äktenskap. Där är ekonomi bara en delmängd, men en viktig sådan.
Jag skulle tänka att jag tror på ett holistiskt “vi” inom ramen för ett äktenskap. Allt mitt är ditt & allt ditt är mitt. Dåliga vanor, färdigheter, erfarenheter, skelett i garderoben, ekonomi… det känner jag innerligt ska vara gemensamt inom äktenskapet. Personligen skulle jag inte vilja ingå i ett äktenskap där ekonomin inte är helt gemensam.
Jag känner flera som har separat ekonomi och äktenskapsförord som gifta. Inget konstigt. Jag skulle själv skriva äktenskapsförord om det var aktuellt att gifta mig.
Rent ”objektivt” låter det helt rätt att du betalar halva kostnaderna inklusive räntekostnaderna utan att du ska få någon del av bostaden. Däremot ska du inte betala för någon amortering.
Det finns en inneboende kostnad att knyta kapital i en lägenhet. Alternativet är ju att han säljer lägenheten, ni flyttar in i en hyresrätt. Skulle du kräva 50% av det kontanta kapitalet då? Då hade ni delat på hyran 50:50…
Ponera att ni skiljer er efter 2 dagar, då har du kvitterat ut halva hans kapital i lägenheten…
Angående äktenskapsförord - personligen tycker jag att det är helt vansinne att inte ha ett. Köper inte det emotionella argumentet alls. 50% av alla par skiljer sig, händer det som inte får hända vill man undvika att det börjar bråkas. Detta minimerar du genom att ha en öppen och rak dialog - kan man inte ha det, då bör man undersöka varför man känner så.
Om jag ska vara brutalt ärlig tycker jag inte att någon av dina resonemang håller - ”hade det varit mer pengar” ”hade han ärvt en fastighet” vad spelar det för roll? Det är ju det ni bygger från nu som spelar roll. Att det skulle ”sätta tonen” - ni har 100% makt över vilka känslor ni tillskriver detta.
Du har inget kapital in i relationen att förlora så det är ju lätt att säga att du inte är rädd för att göra det.
Jag skulle se ditt resonemang som en stor red flag. Att inte ha ett äktenskapsförord i din sits är en tydlig värdeöverföring från honom till dig. Detta kan såklart vara helt fine och en väldigt fin gest från honom men det är viktigt att se saker för vad de är och inte lura sig själv för att rättfärdiga något som gagnar dig.
Ni har olika ingångsvärden, thats life. Samma kommer hända om föräldrar går bort. Arv genom enskild egendom - det blir heltokigt om andra parten skulle få en del i sommarstugan som varit i släkten i generationer etc.
Bättre att veta spelreglerna innan man eventuellt skulle gå isär. Det jag ogillar med äktenskapet som ”kontrakt” är att det är det enda kontrakt som en av parterna gynnas av att bryta…
Du borde fråga 10 par som har skiljt sig - ”ångrar du att du hade äktenskapsförord” / hade du gjort om det. Vs folk som inte hade det
Nu är detta mina spontana synpunkter, så ta dem för vad det är.
Din kille har byggt upp nått som gör att han idag har cirka 1M totalt.
Du har däremot 100 000 i skuld netto.
Du skriver att du gjort “betydande framsteg” men samtidigt var det bara 2 år som du lyckas dra dig på en personlig skuld på 300 000.
Att gå in i ett äktenskap och skydda de tillgångar man kämpat sig till innan är inte det minsta konstigt.
Äktenskapet med din kille ska väl inte bygga på det, om du får ta del av hans pengar eller inte?
Det du tar upp handlar i grunden om värderingar och inte om beloppen i sig om jag har tolkat rätt.
Äktenskapsförord är ju ett tilläggsavtal för att själva äktenskapet enligt lag är bestämt på ett visst sätt.
Att två personer älskar varandra och vill leva ihop har egentligen inget med den konstruerade lagstiftningen att göra. Jag känner flera som är sambos tre barn och villa senare.
Det ni behöver reda ut är varför ni resonerar som ni gör kring materiella tillgångar. Om ni klurar ut detta tillsammans så har ni löst ”problemet” ni står inför både nu och även i framtida diskussioner när det materiella kommer upp.
Som många redan har nämnt slutar hälften av äktenskapen i skilsmässa, och jag tror att många av dem har orsak i att man inte kunnat lösa det ekonomiska tillsammans.
Rent krasst. Är du helt säker på det? Det är lätt att känna så när man är kär och allt är prima. Skulle du fortfarande känna så om du kämpar på och bygger er ekonomi samtidigt som äktenskapet knakar, och därefter visar det sig att han haft någon annan vid sidan under senaste året och nu tar hälften av pengarna du jobbat ihop som startplåt till gemensam bostad för sig och den nya? Hoppas verkligen inte något sådant händer dig, men sådant och värre har hänt andra…
Jag kanske är för analytisk för mitt eget bästa, men jag skulle aldrig vilja sätta mig i en situation där jag har starka ekonomiska incitament att lämna ett förhållande, eller starka ekonomiska incitament att stanna i ett dåligt förhållande.
Är det inte här problemet ligger? Att den andra parten inte vill ge genom att vilja ha ett äktenskapsförord kan ju enkelt tolkas som att den inte älskar? En känsla som dessutom kan följa med under hela äktenskapet.
Javisst. Men brist på äktenskapsförord skulle kunna sätta mig i en situation där pengar blir ett starkt incitament för när/hur lämna/inte lämna.
Jag upplever att många kraftigt underskattar pengars betydelse för beslut i en relation. “Jag skulle aldrig stanna i en dålig relation för pengar.” Eller “Jag skulle aldrig ge upp på en trasslig relation för pengar, jag skulle kämpa”. Men det är med det som med “Jag skulle aldrig paniksälja i en nedgång”. Tillräckligt med pengar så…
Som någon skriver är det ca 1Mkr i skillnad vid ingången av äktenskapet. Skulle äktenskapet haverera så förlorar ena parten 500kkr och andra vinner 500kkr.
Vill minnas att det finns en 5 års regel, dvs att skiljer man sig innanlår så förman justera för 20% av de ingående tillgångarna (något kanske vet mer om det).
Man kan ju då tänka sig att ni som par under dessa år skaffar barn, byggt upp eget kapital etc på ett helt annat sätt och dessa 500kkr inte är den stora saken. Så även utan äktenskapsförord så har din partner ett visst skydd i början.
Jag gick in med mycket mer kapital i vårt äktenskap, säg +7Mkr. Separerar vi “förlorar” jag 3,5Mkr, men vi har barn och skulle inte vilja att barnens mamma inte kan skaffa boende osv om vi separerar (ej aktuellt). Så tänker jag ny, i en annan situation där man kanske inte är rationell tänker man annorlunda och det ka ske inte är bättre för barnen.
Vi hade dock ett skuldebrev på boendet innan vi gifte oss, sedan skaffade vi barn och rev det.
Det finns inget objektivt rätt/fel utan bara olika sätt att se på det.