Jag har på sistone funderat en del på portföljstrategier för uttagsfasen (ca 10 års horisont) och grottat ner mig i ett whitepaper från BlackRock (från februari 2026). Jag skulle gärna vilja höra forumets kloka tankar kring deras ganska radikala slutsatser.
Här är länken till rapporten för den som vill läsa källan:
Kort sammanfattning av BlackRocks tes:
BlackRock menar i korta drag att världen befinner sig i ett regimskifte drivet av strukturella “megakrafter” (som AI och geopolitisk fragmentering). De hävdar att den traditionella 60/40-portföljen, och strategin att bara “köpa index och glömma”, numera är direkt farlig. De lyfter särskilt två dolda risker för sparare:
-
Dold koncentration i aktier: Breda globala indexfonder har blivit extremt koncentrerade mot ett fåtal amerikanska teknikjättar. Man tror att man är väldiversifierad, men egentligen tar man ett massivt bet på en enda sektor.
-
Farlig ränterisk: Vanliga, breda räntefonder innehåller numera en väldigt stor andel obligationer med lång löptid (duration). Om man planerar att ta ut pengar i närtid och räntorna stiger, tvingas man sälja dessa med förlust (sekvensrisk).
Deras lösning är att skrota de “trubbiga breda indexen” och istället använda mer detaljerade “byggstenar”. Exempelvis: att ha korta räntepapper för de närmaste årens uttag, och att bryta ner tillväxtdelen i specifika teman (exempelvis isolera AI-infrastruktur från AI-användare) i stället för att bara köpa hela globalindex-höstacken.
Elefanten i rummet (Egenintresset):
Självklart ringer varningsklockorna här. Breda, passiva indexfonder är extremt billiga idag och tjänar inte mycket pengar åt finansbranschen. Genom att döma ut billiga globalfonder som “farliga” och “trubbiga”, skapar BlackRock perfekt kratsat manöverutrymme för att sälja in sina egna, dyrare nischprodukter (som deras tematiska och aktiva iShares-ETF:er med avgifter på 0,35–0,40 %). Dessutom förespråkar de att man oftare ska ombalansera och agera, vilket genererar mer courtage och avgifter.
Min fråga till er:
Vad har ni för kommentarer kring detta? Har BlackRock faktiskt en genuin poäng i att breda globalfonder och traditionella räntefonder bär på för stora dolda risker i dagens läge – särskilt för den som är på väg in i en 10-årig utbetalningsfas?
Eller är detta i slutändan bara ett väldigt välformulerat och intellektuellt säljsnack för att skrämma över oss från våra billiga och trygga globalfonder till dyrare specialprodukter?
Ser fram emot att höra era tankar!