Söker erfarenhet och input kring ekonomisk uppdelning mellan 2 partners.
Partner 1 - 78 000 i månadslön, lägre eget kapital, väsentligt lägre framtida kapital (arv)
Partner 2 - Ca 50 000 i månadslön, högre eget kapital(pga tidigare “bostadskarriär”), väsentligt högre framtida kapital (arv - minst 10x partner 1)
I dagsläget betalar båda in 50% av sin nettolön på ett gemensamt konto. De har ett gemensamt barn.
Det pågår nu en dialog kring hur den långsiktiga uppdelningen ska se ut:
Partner 1 inte vill ha gemensam ekonomi utan en rak uppdelning av utgifter, men kan tänka sig en fortsatt procentuell uppdelning inklusive arv.
Partner 2 vill ha gemensam ekonomi exklusive arv eller en procentuell uppdelning exklusive arv.
Hur hade ni gjort? Hur ser ni på framtida kapital(arv)? Gemensamt eller privat?
Det känns till att börja med oerhört förmätet att börja förhandla med sin partner om ekonomisk fördelning baserat på framtida och eventuella arv. Ska alltså ens bidrag till hushållskassan villkoras av någonting som kanske inträffar när svärmor eller pappa trillar av pinn?
Det låter inte så särskilt romantiskt något av alternativen. Skulle personligen rekommendera att ni går all in eftersom ni har barn och satsar på gemensam ekonomi, dvs att familjen är en enhet som ni bägge drar in pengar till.
Men andra alternativ finns ju representerade här också inlusive där man swishar varandra efter varje ICA besök så det kan nog komma andra förslag också. Ni får välja något som passar bägge. Det finns inget rätt eller fel.
Edit: Gemensam ekonomi exklusive arv låter rätt ego av partner 2. Både ha kakan och äta upp den så att säga.
Vet inget om er ålder, om ni är gifta, barn tillsammans o.s.v. Men generellt tycker jag att om man är gift (särskilt med barn) så bör man bara köra gemensam ekonomi. Tycker det är rätt konstigt med folk som separerar sin ekonomi med någon som är menad att vara ens livspartner. Ni vill vara en enhet, inte uppdelade.
Bra att ni pratar om det. Inget beslut i den här kategorin av livets veslut behöver vara evigt gällande heller. Det går alltså fint att enas om ett sätt fram till en tidpunkt i framtiden där en part inte längre vill ha det så och då måste en ny lösning mejslas fram.
Till skillnad från beslutet att skaffa barn. Det är svårare att omförhandla i efterhand.
Så resonera, lyssna och se om ni kan komma överens. Om det blir stela samtal kan en tredje part assistera i kommunikationen. Det kan vara en gemensam vän, ett proffs eller någon annan ni vågar släppa in i samtalet.
Sök hjälp i frågeställningar som förklarar varför ni har de utgångspunkter ni har i ämnet. Kommer det från att era föräldrar gjorde si eller så? För att någon konsekvens känns si eller så?
Köp er själva verktyg och tålamod (eller samtalsstöd) att komma framåt till en lösning som ni kan acceptera.
Vad jag gjorde har lite betydelse och jag ksn inte svara på hur jag hade gjort i din specifika situation för den har jag aldrig stått inför. Men jag hade varit lite orolig om jag stått där. Så jag vill uppmuntra er att lyssna på varandras perspektiv och vara öppna för kompromisser.
Jag tänker mig någon form av flytande deal. Vi har gemensam idag, trots att partnern har mer än 4x så mycket pengar på banken än mig. (Gåva) Pengarna ligger dock investerade och kommer mest troligt tillfalla barnen så småningom. Hon är ingen stor spenderare direkt.
Kommande arv är många miljoner större för partnern och är vi fortsatt ett par då så gör vi kanske annorlunda. Men det tar vi då, det kan ju vara 20 år bort liksom.
Tack för alla svar, syftet är inte att bygga en levnadsstil efter eventuella arv utan att hitta en överenskommelse som båda är bekväma med över tid - naturligtvis kan den komma att justeras om & när oförutsedda saker inträffar, men ambitionen är att vara överens och inte att skjuta diskussionen framför sig.
Bor idag i ett radhus, där båda gått in med lika stor insats. Båda har möjlighet att månadsspara efter de löpande utgifterna är betalda. Angående VAB så tar partner 2 fler tillfällen pga sin jobbsituation, i övrigt en tämligen jämställd uppdelning.
Jag tycker att det låter väldigt konstigt av partner 2 att förvänta sig att behöva bidra mindre hemma ekonomiskt, för att sedan ha råd att spara vid sidan av. Samtidigt som partner 2 redan har kapital vid sidan av från tidigare bostadsaffärer.
Bara baserat på informationen du har givit ovan så hade jag (oavsett i vems skor) velat att bägge parter betalar in samma belopp till det gemensamma kontot, och unnat partner 1 att spara undan extra för att ”komma ikapp”.
Jag hade kanske resonerat annorlunda om exempelvis partner 2 hade betalat radhuset ni bor i, eller om partner 2 hade fått det svårt att bekosta er livsstil. (Därav mina frågor.)
Men baserat på det du har delat med dig av tycker jag att det är en no-brainer.
Tycker det låter som att det finns helt andra spänningar i förhållandet än just pengar och arv.
Den goda ekonomiska situationen och gemensam knodd gör det lite konstigt i mina ögon att ens fundera på något. Själv jag har varit med min fru typ halva livet så finns väl inte riktigt någon tanke om att hon och jag inte skulle dela på eventuella inkomna arv.
“älskling eftersom att du har ett tio gånger så stort arv att någon gång i framtiden fordra så står jag för 30% av kostnaderna på Ica”
Nä detta var verkligen underhållande läsning. Bra att ni pratar om det men känns inte så nuet att fundera över arvet. Vad gör ni om personen blir sol och vårad av ngn sköning och har en plan om fördelning?
Fortsätt med separerad ekonomi och bidra med 50/50 av gemensamma kostnader och låt person 1 spara ihop ungefär lika stort kapital som person 2 med hjälp av sin högre lön. När ni väl har ungefär lika stort sparat kapital så gör ni en ”omförhandling” och prata igenom om ni då är redo för att ha gemensam ekonomi.
Eller kör helt gemensam redan nu, ni har ju redan barn och bostad tillsammans så varför inte resten med?
Låter som flera varit inne på, som att det är något annat relationen som skaver lite? Att ni är lite osäkra på något? Inte helt ut litar på att den andra är all-in? Eller vad är det som skapar friktion? Våga prata ut om det
Jag löste det med frugan att vi inte har någon giftorättsgods. Vi gick in 50/50 i radhuset. Sen procentuellt av lönen , så i ditt fall blir det 61% för den som tjänar 78K och 39% , 50K.
Varför räknar man med ARV?!. Det är ju var och en efter förmåga som man får räkna på.
Det är väl inte så att partner 1 räknar med arv? Den vill ju i första hand dela 50/50 för att ha möjlighet att bygga på sitt kapital. Men ska den avstå från att bygga sin förmögenhet vill den att partner 2 delar med sig av sin (finns pengar från bostadskarriär, dvs inte bara framtida arv).
Förstår inte riktigt varför mitt inlägg rör upp så mycket känslor, eller varför så många härinne antingen väljer att analysera förhållandet eller fälla otrevliga kommentarer.
Varför skulle admins varna mig? Har jag brutit mot någon regel i forumet? Eller är det åsiktspolisen som är framme?