Hej!
Hörde en väldigt intressant diskussion som jag var nyfiken att höra vad ni har för åsikter. En bekant kommer från en rik familj och är sambo med en partner som tjänar mycket mer än hen. Partnern som tjänade mer sa “så du ska ha halva min lön men jag får inte ta del av ditt arv?”
Hur tusan gör man sånt fair? Jag och min sambo hade också tänkt ha äktenskapsförord att allt man ärver av föräldrarna ska man få behålla. Missar vi något? Nu är våra föräldrar inte i närheten av så rika som vår bekanta är, den bekantas arv kommer vara mer än 100m.
Svår fråga. Jag anser att arv är något som inte borde räknas in då detta är utanför relationen. Tex kan föräldrarna öronmärka arvet specifikt just till sitt barn eller barnbarn.
Jag tycker man delar på inkomsterna som inkommer under relationens tid. Det hade kunnat vara rimligt att även dela på tex aktieutdelningar.
Man väljer ju inte en partner för att den kommer från en rik familj. Tycker personen borde tänka hur den skulle agerat om den inte visste om ens partners förmögenhet.
Efter ett par år tillsammans och kanske ett par barn skulle troligtvis den rika som sitter på 100M+ löst de gemensamma bolånen och ändå tänkt att man delar på huset. Troligtvis skulle även denna personen sponsrat framtida barn med kontantinsatser.
Så en inkomst på 150/mån på hen som tjänar mer, 60 på den andra och delas jämnt. Sen får hen en födelsedagspresent på 1m och pengarna går till lyx, är det rimligt? Vi pratar om återkommande gåvor på stora belopp.
Svår fråga. Jag och min tjej delar gemensamma utgifter utefter våra inkomster.
Jag fick nyligen ett mindre arv och tänkte inte på att ändra fördelningen det året. När jag tänker på det tycker jag att det är rimligt att min tjej betalar mindre. Kanske kan arvet ses som inkomst det året?
Tungt dock att pröjsa nästan allt för sin partner ett år men har man fått miljoner medans partnern bara har två tomma händer är det synd att klaga?
Det kanske inte känns så bra.
En vanlig fråga som ofta förekommer när ena partnern känner väldigt mycket är delas i övrigt alla uppgifter i hemmet lika? Eller kan den som tjäna mycket mer enbart göra det för att den andra partnern gör mycket mer i hemmet?
Avkastning på 4% på 100M =4M
Då blir det ju indirekt att den rika bidrar med 60K + 330K i månaden
Egentligen är frågan samma om en i relationen har betydligt större kapital oavsett vad det kommer ifrån. Ska utgifterna fortfarande delas lika eller beroende på inkomst?
Jag tycker inte att dela på inkomsterna i ett förhållande är optimalt. Dela på de gemensanna kostnaderna i stället. I propotion till lönerna. Väg även in vem som gör arbetet i hemmet. Äg bostad gemensamt. Ha individuella sparanden och ett gemensamt buffertsparande. Ev arv är enskild egendom.
Löser inte det problemet?
Att dela på kostnaderna proportionellt mot lön löser väl inte frågeställningen? Den med massa kapital kan ju ha ett väldigt lågbetalt jobb och därmed betala väldigt lite för sig.
Nu tillhör jag den på forumet pyttelilla minoritet som tycker att man inte ska blanda mer än det som måste blandas. Men är man hyfsat lika stadd vid kassa och vill dela så tycker jag att allt ska delas. Annars blir det ju helskevt.
I fallet med din bekant tycker jag det är fullständigt orimligt att partnern med bättre inkomst ska betala mer än 50% av hushållets kostnader, om det nu finns arv att vänta som din bekant ser som sitt.
Kan nog va så, men arvet är ju inget som man kan räkna med. Även om det är ett stort arv som kommer så bör det vara ens intjäningsförmåga som delar de gemensamma konstnader. Fastigheter bör alltid delas 50/50 för att undvika problem. Vill den som har högre inkomst inte betala mer så blir det den som har lägst inkomst som sätter ramarna.
Jag håller med om det här, det är inte bra att man har ett boende som den ena inte alls har råd med.
Samtidigt blir det smått obegripligt för mig att vara ett par som bor ihop och inte ha samma ekonomiska standard. Som praktik verkar det jättebesvärligt och också så konstigt rent moraliskt. Ena parten går runt i märkeskläder och åker på lyxiga resor, den andra handlar på Dressman och åker inte på semester. Hur gör ett sådant par med maten? Det verkar bara så märkligt.
Sen kan man fråga sig varför så många väljer en partner med en skruttig inkomst om man inte vill finansiera något åt personen. Gillar man känslan av att ha ett ekonomiskt övertag? Jag har jättesvårt att förstå det mönstret.
Frågan är lurig, jag är inte i exakt samma sits men liknande. Vi har gemensam ekonomi jag tjänar betydligt mer, nästan x3.
Men partnern har mycket mer pengar än mig, och kommer ärva mycket mer. Det är utdelningar och gåvor som är minst lika mycket som våra fickpengar per månad det handlar om. Något jag inte ser ett öre av. Jag ser det som att barnen ärver det en dag för pengarna läggs mest på hög. Men nog skaver det lite ibland.
Jag uppfattar det som att man har gemensam standard på bostad och ev gemensam bil, men allt annat som inte ägs gemensamt hanteras utifrån helt olika ekonomiska positioner. En har tex råd med gymkort, en har inte det. En har råd med drinkar på krogen, den andra får vara utan. En har vinterjacka för 9000 en har en för under tusenlappen. Om den rika vill vara snäll kan hen bjuda. Men den fattiga måste hela tiden räkna med att bli utan eller välja ett annat billigare alternativ. Om man hårdrar det hela. En osympatisk dynamik för ett par som bor ihop kan jag tycka.
Gissar att det hade känts unket att uppvakta någon bara för att personen har matchande ekonomi.
Är man top 1% så är sannolikheten bara 1/100 att den man faller för har likvärdig eller bättre ekonomi i ryggen.
Det blir alltså statistiskt naturligt att den med väldigt bra ekonomi slutar med en partner med åtminstone lite sämre ekonomi.
Det går inte. Två människor kommer aldrig ha helt lika förutsättningar.
Vill man vara med personen får man acceptera att allt inte kommer vara “fair”. Även om man gör allt för att jämna ut arv och inkomst så kan personliga erfarenheter vara orättvisa. Den enas förälder kanske gick bort väldigt tidigt vilket skapade ett känslomässigt tomrum som inte går att sätta pris på. Eller så har den en obotlig sjukdom.
Kan man inte lägga orättvisor åt sidan är man inte lämplig för detta universum. Man bör gömma sig i en artificiell värld eller något. Läsa fantasy eller gå med i någon virtuell värld online kanske?
Jag och frugan gifte oss och bestämde där och då att det inte längre finns något mitt eller ditt. Allt är vårt gemensamma. Genom åren har jag sålt bolag och tjänat betydligt mer medans hon tagit hand om hem och barn mycket mer. Gemensam budget hela vägen och allt som kommer in är vårt, inte enskild.
I ett förhållande skulle jag däremot haft separata konton och tillgångar, så också när det gäller arv. I ett förhållande skulle vi inte ens dela på inkomster utan hennes skulle vara hennes och mitt vara mitt.
Old fashioned absolut men när hon väl sa sitt “ja” så blev det en icke fråga för oss personligen i alla fall. Allt mitt är hennes och allt hennes är mitt. My two cents som säkert kommer få kritik men det funkar för oss.
