Tycker generellt och av flera skäl att det är tråkigt att blanda in arv i den dagliga ekonomin.
För det första finns ett emotionellt värde som kan väga väl så högt som det ekonomiska vad gäller ärvda tillgångar. Det ser jag själv på de tillgångar jag har kvar och inte avyttrat. Dessutom är ofta fastigheter en del av detta.
För det andra, vid större arv vill jag hoppas att detta ändå styrs av testamente som pekar ut att arv skall utgöra enskild egendom. Detta kan ni inte avtala bort hur gärna ni än vill, åtminstone inte i förväg. Så har såväl den av mina föräldrar jag har kvar som jag själv skrivit åtminstone, även täckt in min frus sida genom att skriva in detta i äktenskapsförord så hennes skall hanteras på samma sätt OM svärföräldrarna inte har testamente.
Många här förordar gemensam ekonomi, själva betalar vi efter förmåga och som den mer kapitalstarka ser jag till att min partner har möjlighet att spara (eller konsumera, det får hon bestämma så länge inte familjens ekonomi riskeras).