Hej!
Jag har en fråga till er äldre med mer livserfarenhet (gifta).
Hur lägger man egentligen upp en gemensam ekonomi som är rättvis för alla? Går det ens?
Jag och min sambo ska gifta oss i sommar vilket kommer innebära en viss omställning.
Utgångspunkt:
Jag tjänar dubbelt så mycket som min sambo.
Min förmögenhet är runt 10 gånger större.
Vi har tillsammans spånat fram denna plan:
Våra inkomster går till ett och samma konto.
Alla gemensamma kostnader dras från detta konto.
Vi får en “månadspeng” från denna pott.
Överskottet investeras
I mitt tyckte känns detta upplägg solidariskt och rätt, speciellt i framtiden med eventuella barn.
Finns det andra upplägg som är bättre? Jag är nyfiken på era lösningar.
Vi kör på samma sätt. Båda löner och gemensamma utgifter hamnar på gemensamt konto och sedan får vi var 3000 SEK “fickpengar” som vi kan använda hur vi vill.
Med 10x så mycket förmogenhet skulle jag dock fundera att skriva äktenskapsförord om det, kanske lite beroende om vi pratar om 1K vs 10K SEK eller om 1M vs 10M SEK. Om du har miljoner eget kapital skulle jag fundera på att skydda de.
Så har vi gjort i över 25 år. Ibland har jag tjänat mer än min fru och ibland har hon tjänat mest. Kan säga med gott samvete att vi aldrig (med något litet undantag) grälat om pengar.
Vi kör precis som du föreslår och har alltid haft det så. Finns inget hans eller hennes utan bara vårt.
Månadspeng har vi dock inte utan behöver någon av oss något så köps det. Vi har båda samsyn om ekonomin och slösar inte var för sig.
Tolkar det som att ni lägger in allt gemensamt och sen så får man en summa att göra vad man vill med. Så har vi det och det har funkat bra i 15 år.
Det är rätt skönt att ha den där egna delen också. Visserligen blir det kanske lite gnissel för att det där nya fiskespöt tar plats i förrådet men inte för det kostar.
Likadant åt andra hållet, och det har lite blivit så nu att vi tar det allra mesta från det gemensamma. Hade någon av oss haft väldigt dyra vanor hade det nog varit annorlunda men vi är rätt lika där.
Jag skulle nog på något sätt skydda min förmögenhet. I alla fall några år eller tills barn kommer. Annars i ett äktenskap är det väl rimligt att den som har mest pengar betalar. En typ av solidarisk fördelningspolitik.
Ser bra ut tycker jag! Vi kör likande fast utan egna pengar varje månad. Istället full transprarens vad som köps och pratar om det när det behövs så vi har samsyn. Har man inte det eller att det skiljer mycket i hur man spenderar kan jag tänka mig att det kan fylla en funktion.
Vi har varit gifta i mer än 30 år och kör med principen “allt ditt är mitt och allt mitt är ditt”.
Pensioner är ett juridiskt undantag och jag för över min premiepension till min fru då jag både har haft högre lön och tagit ut färre föräldradagar.
Det känns som att de flesta av er äldre och visare kör på ett liknande koncept.
Ett krux för mig är att jag driver eget företag och det kan vara lite klurigt att veta exakt hur mycket man drar in varje månad. Kanske rimligt att kompensera för detta i slutet av året och bjuda på en utlandsresa eller blodpudding i en månad, beroende på utfallet?
Angående äktenskapsförord så är det faktiskt något som min sambo tagit upp. Hur går man tillväga för att skriva ett sånt?
Vi lägger lika mycke i gemensam pott till alla räkningar som har med fastigheten å göra samt ica konto som är till maten…
Inköp till hemmet delas lika…
Sen disponerar var å en över sina egna pengar å egna kostnader för intressen å liknande…
Vi för över en viss procent, ca 60%, av våra löner till två gemensamma konton. Ett för allt som rör hus och hem där de vanliga räkningarna dras ifrån och sen ett konto hos Icabanken för matvaror och gemensamma inköp. Funkar hur bra som helst. Har ett separat gemensamt ISK där vi månadssparar en del av hushållets pengar.
Det ger oss rätt mycket pengar att disponera individuellt, vilket jag känner är bra då vi verkligen spenderar våra pengar olika.
Han kan lägga sina pengar på de fritidsintressen han har utan gnäll från mig och jag får inte höra något när jag lagt pengar på något ”onödigt”
I grunden finns ett så kallat fullständigt äktenskapsförord. Det innebar att allt som inte uttryckligen ägs gemensamt, eller är inköpt för gemensamma pengar, är enskild egendom. Bland annat bankkonton i eget namn.
Sen har vi upprättat gemensamma konton som vi antingen äger ihop eller har avtalat att båda har rätt till. Två sådana är gemensamma buffertkontot och gemensamma sparkontot. Något vi inte formellt kan samäga är kapitalförsäkring, därav avtal.
Vi står också som 50 / 50-ägare på fastigheter.
När vi får inkomster kopplade till arbete så går de till våra individuella bankkonton. Därefter har vi ett belopp vi båda ska ha netto varje månad. Den som fått in mindre eller mer än det för över mellanskillnaden till/från gemensamma bufferten.
I beloppet ryms både fickpeng och hälften av gemensamma utgifter.
I praktiken blir det så att vi delar alla löneinkomster under äktenskapet, och såklart utvecklingen för gemensamma tillgångar.
Den som tar sin fickpeng och köper dyra smycken äger dessa själv. Och samma om fickpengen istället går till indexfonder på egna kontot.
Gift i snart 20 år och har aldrig bråkat om eller ens funderat på om vår ekonomi är “rättvis”. Vi har inga gemensamma konton men jag betalar det mesta. Jag tror man slipper problematiken om man släpper tanken på att det ska vara “rättvist”. Räkningar ska betalas och vad spelar det för roll vem som betalar dem? Sen har vi i och för sig alltid haft stark ekonomi så det har äl gjort frågan mindre.
Håller med om punkterna och vi gör likadant. Jag är dock nyfiken på hur ni rent konkret gör för att investera gemensamt. T.ex. ISK eller KF går ju inte att samäga.
Vi har ett gemensamt transaktionskonto som båda har kort till, som vi kör löpande utgifter ifrån. Vi har också ett gemensamt sparkonto/buffert som vi har för större gemensamma saker. Investerandet har vi däremot var för sig. Jag vet att det går att samäga en vanlig depå / aktie- och fondkonto, men det innebär ju andra problem som beskattning och krånglig deklaration.
Har varit tillsammans i 25 år men bara gifta i 10 år.
Vi har nästan helt separerade ekonomier. Jag ger min hustru några tusen varje månad som täcker min del av hyra, el och hemförsäkring. Allt annat helt separerat.
men inte för det kostar.
