Riksdagen klubbade faktiskt i våras att regeringen ska börja ta fram ett testamentsregister:
1 gillning
Under förutsättning att ni varit sambos ett längre tag, mer än kring äktenskapsförord och egendom, förstår jag inte varför detta behöver påverka er vardagsekonomi i praktiken?
Vad är en rättvis ekonomi?
Lika mycket pengar var? Dela lika på kostnader? % av lönen att fritt disponera? Hur gör man med olika intressen, likställs de utan avseende till kostnad? Går “extravagant” renovering/trädgård/matlagning/inredning som gemensam eller enskild kostnad? Ute lunch/middag?
Så länge man pratar, kommer överens, testar och utvärderar så är man nog på rätt väg att finna nått bra som fungerar.
Vi har alla inkomster och alla utgifter från samma konto. Vi har ingen fickpeng. Det fungerar fint, för vi har samma syn på vår ekonomi och förstår vilka utgifter vi bör bolla med varandra och vilka vi kan bestämma över själva.
Överskott delar vi upp i olika potter som investeras, lite till barnen, lite gemensamt och lite på egna konton. Vi har dock inget äktenskapsförord, så i praktiken är ju allt bådas.
Vi tycker att det blir rättvist så. Ibland har min man tjänat mer, ibland har jag tjänat mer. Den enes löneförhöjning blir alltid bådas löneförhöjning, och vi försöker alltid underlätta för varandra i våra karriärer 
4 gillningar
Vi lägger en viss % av vår lön till ett gemensamt konto, kanske 30% av vardera lön. Så den som tjänar mer i lön får lägga lite mer till det gemensamma kontot i kronor räknat. Sedan är de andra pengar för eget bruk.
Nu är vi båda väldigt ekonomiska av oss så ekonomin har vi aldrig haft problem med.
När vi gifte oss så skrev vi äktenskapsförord, vilket är i princip säger att allt står i ens namn delas inte vid ev skilsmässa. Tex ev bilar är enskild egendom medans vårt hus äger vi tillsammans kommer att delas vid ev skilsmässa. Gäller även framtida arv, kommer att bli enskild egendom då de hamnar på respektive konto. Detta va vi båda eniga om för att det skulle vara rättvist.
Men det finns många olika lösningar, gör det som passar er.
Äktenskapsförord hade vi en advokatbyrå skriva ihop, kostade några tusenlappar.
Jag tjänar 5 gånger så mycket som min fru, jag hade mest kapital att skjuta in vid vår bostadsaffär.
Vi äger bostaden tillsammans 50/50.
När alla räkningar är betalda så har vi precis lika mycket kvar att nyttja som fickpengar. Idag är det 4000, vi kommer nog höja det till 5-6 tusen snart.
Alla konton är gemensamma, vi har ett gemensamt spar för pension.
Alla matkostnader och bränsle/bil tar vi på vårt kreditkort så att ingen behöver göra ”utlägg”, samtidigt som vi får poäng till flygresor.
Det finns inget äktenskapsförord, varken på någons kapital eller företaget som jag äger.
Vi bråkar aldrig om pengar och går plus varje månad.
Onekligen har jag tagit den stora risken, men när vi träffades tjänade hon mer än mig. Allt vi har idag, bolaget och kapital har byggts upp när vi var sambos.
Hade aldrig velat göra på något annat sätt.
6 gillningar
Om ni har samma mål och vilja är det helt rätt.
Jag å andra sidan har svårt att se liknande mål då min bättre hälft inte vill spara / inte prioriterar det öht.
Exakt så gör vi. Tycker det funkar bra!
Månadspengen är också en jäkla fördel, så man kan köpa saker som den andra tycker är ren idioti utan att behöva tänka på det. För det gör vi kan jag lova, viktigt är att inte hålla den allt för hög eftersom man får så mycket skit in i hemmet då, från båda håll… =)
(Däremot tycker jag att man håller sin fömögenhet man har innan till sig själv, vi hade iofs ingen så behövde inte fundera på det… Tycker även att arv ska gå till den enskilda personen, där har jag fått lite, o anledningen att jag inte vill dela den är nog något emotionellt. Det är liksom en egen “hink” av pengar som jag vill ha åtskillt än så länge. Lär använda den på familjen tids nog, men till vad vill jag bestämma själv.)
Exakt. Och det är lätt att skriva att allt mitt är ditt så länge man är gifta…tills skilsmässan är faktum för att den andra har hittat någon annan och sen ska allt delas på lika 
Är det verkligen en fördel? Ibland kan det ju vara bra att man har någon “förnuftig” motpart som bromsar de värsta idiotiska impulsköpen.
Så är det i alla fall för både mig och min fru…
Lyckas man argumentera för sin sak så går det ändå igenom, hur idiotisk den än är, men man får stanna upp och tänka efter först.
2 gillningar
Fråga om lov varje gång något ska köpas? nä tvi vale!
Nä, jag anser att mitt sätt är ofantligt bättre än ditt förslag. Men funkar det för er så fine!
Vi precis som de flesta övriga här lägger alla inkomster på ett gemensamt konto, jag har nästan dubbla min frus lön medans hon är den mer köpsugna.
Alla pengarna ligger där och används för alla gemensamma räkningar och utgifter som hus, barn, telefoner osv.
Utöver detta har vi var sitt betalkort (ingen kredit, ingen limit, så köper su en bil så har du stor räkning i slutet av månaden)
Alla räkningar betalas i slutet av månaden, inkl betalkorten, därefter lämnar vi kvar 5000 kr på gemensamma kontot, resten delar vi upp och lägger på respektive sparkonto. Har man köpt privata saker på betalkorten betalas detta förstås in till det gemensamma kontot.
Resultatet är att vi aldrig bråkar om pengar, annat än småmuttrande de få månader när vi spenderat mer än inkomst och får fylla på från sparkonton, men så går det ju ibland.
Det är ju knappast frågan om att fråga om lov varje gång något ska köpas.
Efter ~20 år tillsammans har man väl ett ganska bra hum om vad som går igenom filtren.
Sen har det inte så mycket med pengarna att göra, det handlar om att ta gemensamma beslut.
Skulle t.ex. min fru köpa hem en gräddelin soffa skulle jag nog ha åsikter om det om vi inte diskuterat det här färgvalet innan. Hur mycket den kostade skulle inte vara den första frågan.
Samma sak om jag skulle utan förvarning dra iväg på en resa med kamrater, första frågan skulle nog inte heller här vara hur mycket den kostade.
I inget av fallen skulle “fickpengar” göra någon skillnad.
Får jag fråga vad det är för typ av saker som ni köper som ni inte skulle kunnat köpa utan veckopeng?
2 gillningar
Ok, men en soffa är för oss en gemensam pryl till hemmet som alla sitter i och det beslutas och betalas gemensamt. Vi har inget stort slott med extra rum som kan fyllas med möbler. 
Om jag vill köpa ett gammalt tvspel från 80-talet däremot så köper jag det utan att behöva fråga om lov. Det är en helt onödig pryl men det känns varmt och nostalgiskt på insidan är ha det.
Jo, det gör jag också utan att diskutera saken först, utan att för den skull ha veckopeng.
T.ex en cykel för 70k talar jag om innan att jag tänker köpa.
2 gillningar
Då är mitt alternativ med äktenskapsförord en bra grej. Arv blir automatiskt enskild egendom med den lösningen.
1 gillning
Det finns inget som heter rättvis ekonomi om man inte ska räkna på långa tidshorisonten…
När jag och min nuvarande fru träffades pluggade jag och hon jobbade. Jag fick bo hos henne och hon stod för nästan alla kostnader. När jag sen började jobba blev det mer jämt ett tag, typ 10 år.
När hon bestämde sig att satsa på sin idrott så tog hon tjänstledigt och under två år var hon tjänstledig till och från då jag finansierade alla våra kostnader.
Nu när hon avslutat sin aktiva karriär har vi det ganska gemensamt men jag står för större delen vilket är helt ok för mig, hon lägger mycket mer tid i hemmet och med dotterns satsande… Ska tilläggas att vi aldrig haft gemensamma konto!
Så mitt råd, se det inte som att det måsta vara rättvist just i stunden, det kan hända lång saker i ens liv som kan förändra förutsättningarna! Diskutera igenom vad ni tar med er in i det nya livet i form av tidigare förmögenhet, bostad å annat av värde men stirra er inte blinda på det! Bara ni är överens och lovar att diskutera det fall ni börjar tvivla så tror jag man reder ut det!
2 gillningar
Många som verkar ha gemensam ekonomi, dvs. all lön i en pott eller procentuellt på lönen. Absurt i min värld. Jag ser ingen poäng i att jag med högre lön ska föra över en del av min lön till min partner varje månad (ja, det är samma sak) och att det skulle vara “rättvist”. Men det kan också ha att göra med att vi har olika syn på pengar och sparande. Jag sparar mer. Hon spenderar mer. En förutsättning för detta är också att vi båda alltid har pengar över vid månadens slut.
- Vi betalar lika för det gemensamma, ex. barnrelaterat, mat, hyra och liknande.
- Vi betalar våra egna kläder och annat som vi vill ha.
- Vi har egna separata sparanden.
- Vi bråkar aldrig om pengar.
- Skulle vi separera kommer det inte bli några som helst ekonomiska diskussioner.
Ni som är gifta utan äktenskapsförord behöver nog ta en funderare nästa gång ni swishar över en del av er lön till er make/fru. Ekonomiska personer brukar ju generellt vara bra på att tänka på framtiden, men här verkar det helt fallera.
Varför ska man gifta sig om man tänker som du? Då finns det ju ingen vits
4 gillningar
Tjänar ca 25% mer än min sambo. Delar alla utgifter 50/50. Utgifter inkl. Boende är anpassade till den som tjänar minst. Kör 2st shell kreditkort kopplade tillsamma konto och betalar mat och gemensamma utgifter. Kan såklart spara lite mer, men dessa pengar spara inviduellt och spendaras på äldre dar eller går i arv till våran gemensamma dotter. Vi bråkar aldrig om pengar. Har sagt att jag önskar att vi hade samma lön, nu sitter hon i skolbänken och kommer troligen tjäna samma mig inom 2 år.
Varför ska vi ta en funderare över det? Det som dras in i familjen är familjens, spelar ingen roll vems lönekuvert summan står på.
6 gillningar