Ja, det är din sanning, men inte min. Det kanske spelar roll den dagen ni skiljer er att en av parterna stått för 75% av alla kostnader och behöver köpa ut huset den redan betalat för, för några miljoner?
Hälften av alla äktenskap slutar i skilsmässa. I hälften av fallen betalar man sin framtida exfru/exmake när man står för större del av kostnaden.
I min värld finns det undantag när jag tycker det är rimligt att ställa upp och betala mer. Det är när ena tjänar så pass mycket mindre att dens liv begränsas av att inte kunna spendera och hamna på minus vid månadens slut, eller att kompensera för pension för den som exempelvis är hemma mer med barnen eller är sjukskriven.
Dessutom, i mitt fall kommer jag har större sparande framöver och om jag och min partner lever ihop tills vi är gamla kommer vi båda ha nytta av mina pengar och våra barn kommer ärva det när jag/vi dör.
Nej, för att så länge vi är tillsammans står vi för kostnaderna tillsammans med medlen som vi driver in tillsammans.
Vad som händer efter man skiljts är en annan sak, och det man kommer in i ett äktenskap med kan man få gå ut med det med tycker jag.
Men såna här undantag är ju mer en regel än undantag.
Problemet är att verkligheten vid skilsmässa kan vara annorlunda. Även om du nu tänker “vad man går inte med kan man får gå ut med” kan situationen vara annorlunda när det väl sker. Finns ju otaliga exempel med skilsmässor som har slutat ganska illa - inte alltid man går isär som bästa vänner. Speciellt finns ju många exempel just när det gäller bostaden, där ena parten kanske betalat i princip hela bostaden, men den delas likväl 50-50 vid skilsmässa och den som då betalat bostaden kommer då behöva köpa ut 50% av bostaden, som den redan betalat för en gång.
Ja, men det kommer väl inte som någon överraskning när det sker, förutom just skiljsmässan kanske, men där håller jag med dig om att man kanske inte ska förutsätta att det kommer hålla i en evighet.
Så länge man är på det klara med att skulle det smälla så är det 50/50 som gäller är det väl inget problem?
Och vadå köpa ut? Ja, om ena parten vill bo kvar får den betala den andra, eller så flyttar båda.
Vi gör som ni, petar in allt i gemensamt, sen har min fru 1000kr per månad hon gör vad hon vill med, vilket är mer än vad hon gör av med. Jag får peppa henne att spendera när hon vill ha något.
Jag tjänar 3/4 av inkomsten och vågar nog lägga pengar på mig själv även utan en fast summa. Förmodligen kostar jag också lite mindre än 1000/månad i snitt.
Jag hade mer pengar med mig in i äktenskapet/relationen men allt är ju inte pengar, eller hur?
Om vi bestämde oss för att gå isär skulle jag se till att hon fick det mesta, oavsett anledning. Jag kan lättare tjäna ihop mer pengar än henne på arbete. Sen är jag ju en sådandär otäck socialist också.
Med barn kommer antingen båda eller mest den ena att få minskade inkomster pga föräldraledighet, vab och/eller minskad ork att göra karriär. Schysstast då för hela familjen att se löner som familjegemensamma. Enligt mig. Även att säkerställa ett bra gemensamt sparande som båda äger. Utan barn är det en annan sak.
För mig finns det egentligen inga nackdelar, som jag kan komma på, med gemensam ekonomi.
Sist när min hustru fyllde jämt bjöd hon mig och sin syster på lyxigt hotell med middag och det hade inte alls känts på samma sätt om hon hade använt våra pengar istället för sina pengar.
När vi flyger till USA brukar jag boka businessclass, det hade hon inte velat om det hade varit våra pengar!
Dina undantag känns mer som normaltillstånd. För normaltillståndet är att kvinnans lön påverkas betydligt mer negativt av att skaffa barn än vad mannens lön gör. Och den skillnaden kommer bestå även om man skiljer sig.
Sen kan jag tycka att om man har familj ihop så lever man i symbios. Man underlättar för varandra i varandras karriärer och i varandras löneutveckling, och jag kan inte se hur man ska kunna värdera det på något annat sätt än att dela lika på det.
Minimerar troligen påverkan, att exempelvis skaffa barn med en högutbildad kvinna påverkar mäns lön negativt.
Studien visade att en högutbildad person som blir tillsammans med en annan högutbildad får en positiv effekt på lönen – speciellt kvinnorna. För männen gäller det inte helt och hållet.
När ett högutbildat par, ett så kallat power couple , skaffar barn så har detta en negativ effekt för mannens löneutveckling, men inte för kvinnans. Forskarna själva har en teori om varför: När det högutbildade paret får barn uppstår ett större jämkande inom hushållet om till exempel vem som ska vara föräldraledig, vem som ska vårda sjuka barn och så vidare, och att män i så kallade power coupleshar en större förväntan hemifrån om att dela detta mer jämställt.
Skillnaden i löneutveckling blir enligt all forskning jag läst mindre och mindre ju mer föräldraledighet och VAB som mannen tar ut. Men även när uttaget är helt jämställt så kvarstår fortfarande en viss skillnad i löneutvecklingen.
Det finns även studier som visar att den standardvägda löneskillnaden börjar öka i barnafödande ålder, oavsett om man skaffar barn eller inte. Det antas oftast bero på arbetsgivarens förväntan på att kvinnan i närtid kommer ta ut en eller flera långa föräldraledigheter, medan mannen oftast förväntas ta ut en kortare föräldraledighet om ens någon.
Sen är det värt att poängtera hur svårt det är att kompensera för att den ena föräldern tar ut mer föräldraledighet och VAB, eftersom det påverkar framtida löneutveckling; det är alltså inte bara det tillfälliga inkomstbortfallet som påverkar. Och det är i princip omöjligt att veta hur mycket löneutvecklingen påverkas av föräldraledighet på individnivå.
Så vill man att det ska vara rättvist anser jag att inkomsterna på något sätt bör delas helt lika. I en skilsmässa kommer det i princip bli omöjligt att dela helt rättvist, eftersom faniljebildandet sannolikt har påverkat framtida löneutveckling.
Om den ena föräldern tar ut mer föräldraledighet och VAB så är det väl kanske rimligt att ekonomin påverkas negativt för den föräldern. Den föräldern får mera tid med barnet och det är förstås värt mer än alla pengar i världen.
Personligen tycker jag att det är värt alla pengar i världen att få dela föräldraskapet jämlikt ihop med den jag älskar. Att vi båda får samma chans att knyta an till barnen. Att vi får dela lika på både de tunga och de roliga stunderna. Att vi får lika många pauser och samma chanser att komma tillbaka och träffa barnen med ny energi.
Om det av någon anledning inte går att få det helt jämställt är det ändå rimligt att den som får mindre tid med barnet blir kompenserad på något sätt, tycker jag. Det är inte den som får mer tid med barnet som ska kompenseras utan den som får mindre tid.
