Vi lägger 35.000kr i månaden på gemensamt konto för familjens utgifter. Detta fördelar vi enligt inkomster. Då frun varit hemma med barnen har jag stått för 100 % av utgifterna.
Det blir mer sparande för mig p.g.a. dubbel lön. Detta känner vi att kompenseras med att frun har rätt OK beställda föräldrar som hon får stöd av och någongång kommer ärva. Jag kommer däremot från mer fattiga förhållanden.
Gifta, drygt 40 år gamla. Vi har ett gemensamt lönekonto med två kort kopplade till detta. Allt är gemensamt.
I början av vårt förhållande, och egentligen fram till för något år sedan, tjänade jag mest. Nu snart 15 år in i förhållandet så tjänar min fru mer. Jag hade större sparkapital men det finns mer pengar i hennes släkt vad det lider. Det jämnar ut sig…
Men med 10ggr större förmögenhet är äktenskapsförord bra att ha. Det kan man ju droppa framöver som good will och befästa sin kärlek 
Hej!
Bra gemensam fundering.
Min fru och jag har varit gifta i många år trots att vi bara är drygt 40 år och har en liknande ekonomisk situation som er dvs jag tjänar ca dubbelt så mycket som min fru och har tjänat ihop ca 10-15x i förmögenhet.
Från det att vi gift oss har vi successivt tillsett att vårt ägande är gemensamt. Det gäller bostadsrätter som vi köpt i fjäll eller utomlands, villan vi har eller kapital på börsen. Jag gifter mig med denna person för att dela min tillvaro och liv med henne, uppfostra våra barn tillsammans, dela svåra och lyckliga stunder med just henne. Jag har svårt att se hur jag ska små-snika runt med “mina respektive dina pengar” i ett långt och lyckligt äktenskap. Jag har svårt att se hur det ska hålla i längden om man ska dela in äktenskapet i ditt och mitt. Det enda som vi skrivit äktenskapsförord kring är när bolag som vi investerar i har krävt det, i alla andra fall har vi inte det och när investeringen från bolaget faller ut går utfallet till det gemensamma kapitalet på börsen.
Undantagsfallet är löneväxlingen till pension som är knutet till mig personligen men utgör endast en mindre del av det totala kapitalet.
Var generös, dela på det mesta i livet och tänk inte mitt och ditt när du går in i ditt äktenskap. Sen kan allt hända i livet, äktenskap kan ta slut men jag lever inte varje dag i mitt äktenskap för den eventuella risk att det kan ta slut, då har jag fel fokus. Sen om det mot förmodan tar slut så ser jag gärna att mina barns mor får hälften av vårt kapital, det är ok oavsett hur det gått.
6 gillningar
Varje månad sätter vi över överskottet (efter fakturor) till gemensamt buffertkonto.
Därifrån har vi stående överföringar till olika ISK och räntekonton.
Ska/vill någon köpa något som kostar en slant så förankras det hemma.
Är det något helt vansinnigt (eller gräsligt) så blir det till att argumentera för sin sak.
Att vi hade relativt lite när vi blev “vi” spelar säkert in i min inställning. Nu spelar det ingen roll att jag tjänar dubbelt så mycket som min fru.
Det är våra pengar. Vi har byggt livet vi har tillsammans.
1 gillning
Jag och min fru är 30-35 år gamla. Har ett barn. Sedan vi fick barn sätter vi över alla hushållets inkomster i samma pott, fördelas sedan till fasta avgifter, sparande och en viss “månadspeng” som var och en köper konsumtionsgrejer för efter eget tycke. Funkar mycket bra för oss. Ger frihet utan ogynnsam “mitt och ditt” känsla. Vi grundar det här systemet på att vi värderar hemarbete/barnomsorg och lönearbete som likvärdiga viktiga roller i familjeföretaget. Vårt mål var att ingen skulle bli bitter över att jobba mer/mindre utan känna sig uppskattad för att man fyller en viktig funktion.
Kapar tråden för att ställa en fråga!
Snart är det dags för vår unge att börja förskola. För att få ihop livspusslet ska min fru gå ner till 80 %. Vi är överens om att vi vill kompensera hennes pensionsbortfall/minskade karriärsutveckling på något sätt. Någon i liknande sits som hittat en bra formel? Går ju såklart inte att göra matematiskt 100 %. Vårt mål är att ingen känner att den dragit nitlott om vi någon dag (förhoppningsvis inte) skulle separera.
Tacksam för alla kloka tankar!
Såhär gör vi med. In med cirka 60%, vilket gör att jag bidrar med ett par tusenlappar mer än min fru varje månad. Men hej, rätt var det är så tjänar hon bättre än mig - och det handlar inte om 100% rättvisa, vi är ändå gifta och skulle ärva varandra i fall något hemskt skulle hända. Fördelen är att pengarna som är kvar spenderar vi som vi vill. Och skulle vi separera har vi redan privata medel (skyddade av äktenskapsförord, se en annan tråd skapad av mig - Hjälp med äktenskapsförord). Funkar alldeles ypperligt.
Har ni övervägt att båda går ner i tid litegrann? Typ båda jobbar 90%.
Känner igen mig i TS inlägg.
Vi är gifta och har ett barn och pratar väldigt öppet om allt och trots att jag är jurist har vi valt att inte ha äktenskapsförord.
Vi har dessutom alla kreditkort, som vi alltid betalar av varje månad, i mitt namn med extrakort till frun. Lite efter devisen, “jag tjänar pengar och hon spenderar dem”. Dock med tillägget att hon betalar ett antal fasta utgifter och därefter swishar över resten av sin lön till mig som går till räkningar samt där överskottet investeras utav mig. Har även sett till att både hon och jag har varsitt “nödkonto” med cash för de fall det behövs.
Har fungerat väldigt bra hittills då frun är relativt ointresserad av pengar annat än att spendera dem och jag kan se till att de växer till sig på ett bra sätt. Självklart håller jag henne uppdaterad på allt jag gör och visar henne utvecklingen.
Vi har varit tillsammans i över 25 år. Har gemensam ekonomi med ett gemensamt konto. Ibland har jag tjänat mera, ibland min man. Ingen enskild månadspeng utan var och en köper det den tycker är nödvändigt.
Efter en, vad jag upplevde, pinsam incident i en affär när det inte fanns täckning, beslöt vi att meddela om vi gör större inköp. Annars litar och respekterar vi varandras köp. Vi har lika syn på ekonomi och gemensamt mål. Vi bråkar aldrig om pengar. Jag skulle aldrig tänka mig ha det på något annat sätt och är mycket nöjd med detta upplägget. Vår ambition är att det är vi till livets slut <3
2 gillningar
När jag var gift (för 20+ år sedan) la vi in alla pengarna i en gemensam pott. Inga fickpengar, utan vi handlade det vi ville och det debiterades det gemensamma kortet. Vi stämde av större inköp. Vi tjänade lika när vi träffades, sen tjänade jag mindre då jag startade eget men kunde i gengäld stå för bil och andra kostnader i min verksamhet. Sen låg vi ungefär lika. Vi var dock (nu när jag tittar tillbaka) väldigt spendersamma, men jag visste att hans golfmedlemskap och hobbysportbil kostade och jag hade väl mina intressen. Det var liksom inget som diskuterades då och båda var nöjda.
Så “whatever makes you happy”. Däremot skulle jag för statistikens skull välja att skriva äktenskapsförord på den förmögenhet du har idag. Om ni skiljer er är det ditt val att dela med dig.
Vi har en liknande situation där min inkomst är ca 5 ggr så stor som min blivande frus, och vi fick vårt första barn i ung ålder (jag var 22 och hon 24). Så halvvägs in på dotterns första år valde vi att köra en gemensam ekonomi av enkelhetens skull.
På den tiden så var min inkomst “bara” dubbla hennes, så kändes som en enkel lösning.
Spola fram tiden till idag så väntar vi vårt fjärde barn (jag är 28 och hon 30) och kan inte tänka mig något annat än en gemensam ekonomi.
Alla utgifter görs från ett konto och resten investeras/sparas.
Vi har en drös med gemensamma sparkonton som buffert, akutkonto, huskonto osv. Men vi har även “egna” portföljer som vi investerar åt oss själva.
Vi kör precis så, vi satte oss ner och gjorde en budget i excel och skrev in alla utgifter +10% på el,räntor,vatten. Resterande har vi 1500kr som “fickpengar” lägger undan en fast summa i investeringar till barn och oss på 25% av lönerna. Så blir det lite extra pengar över till buffert eller resor.
Vi valde att inte skriva något äktenskapsförord då jag bara hade 120k mer när vi gifte oss. Men rekommenderar att ni skriver det om det är ditt företag. Inte för att man räknar med att skiljas. Utanför att vara säker på att du ska kunna klara av att driva det även efter. Har sätt flera vänner/bekanta haft stora problem när det gäller egnaföretag där inget äktenskapsförord har skrivits, även aktie bolag är med i en bodelning då du äger aktierna.
Värt att tänka på är även arvsrätten när det gäller företag, kan ta ett tag i vissa fall att få tillgång rent juridiskt med löner/pengar och rättigheter, och om ni har barn som ska ärva en del. Om det är så att familjen vill driva företaget vidare.
Enklaste sättet att göra det på är genom att ringa/mejla en eller flera jurister i närområdet och säga vad man tänkt sig och förklara kort vad man vill och få ett riktpris och om de kan hjälpa er.
Om man har KF, ska det fortfarande delas på då?
Riktigt bra fråga nu när jag byggt upp en så bra ekonomi i tidig ålder sp skulle jag inte vilja ge bort hälften av det jag slitit ihop utan skulle lägga det i egendom som tillhör mig.
Men jag skulle sen när jag lagt det åt “sidan” kunna tänka mig att splitta pengarna vi gemensamt tjänar ihop från den dagen vi blir ett par på riktigt så man särkiljer pengar man tjönat innan förhållandet och under förhållandet.
För jag skulle kunna tänka mig att kompensera en kvinna om hon går ner på deltid ifall hon städar hemmet lagar mat och tar hand om barnet eller liknande.
Kort och enkelt ja.
“Kapitalförsäkring ingår i bodelningen och underhållsbidrag ingår inte. Huvudregeln är att studielån ingår i bodelningen.”
Jag och min fru har under vår tid tillsammans skjutit över X% baserat på skillnaden mellan våra löner till ett gemensamt konto för gemensamma kostnader. Vi tycker att det fungerar bra men pratade för ett tag sedan att vi går över till gemensam ekonomi likt det du beskriver i samband med att vi får barn.
Vi har inget äktenskapsförord idag då vi inte tyckte att det behövdes men så lyfte en tjejkompis en sak vi inte tänkt på. “Har ni tänkt på att någon av er kan gå och slå huvudet och bli knäpp eller glömma den andra?”. Det var en helt ny tanke för oss båda och vi ska nu skriva papper. Förhoppningsvis inget som händer men Murphys lag finns ju av en anledning.
Vad innebär rättvis? Inte nödvändigt att allt mitt är ditt och allt ditt är mitt.
Man måste nog vara hyfsat samspelta i sin syn på ekonomi för att ha gemensam ekonomi.
Varför skall du ge bort halva din förmögenhet bara för att ni gifter er? det kan ju ha tagit ett halvt liv att gneta ihop.
För egen del så kör vi utgifter efter inkomst, jag tjänar mest och betalar mest. Jag betalade en stor kontantinsats när vi köpte hus men vi delar ändå 50/50 i ägandet av huset + att jag betalar procentuellt mer i ränta och amortering pga högre lön. Kontantinsatsen regleras i ett skuldebrev så den kommer tillbaka till mig vid försäljning är vi tillsammans hela livet har hon nytta av den hela livet i form av lägre räntekostnad på vårt lån.
Jag tycker vårt upplägg är solidariskt och rätt och samtidigt gynnar båda, vill man slösa påverkar man inte den andras pengar som man gör om man har pengarna i en hög.
Vill jag ge min bättre hälft x hundratals tusen kronor vill jag bestämma det själv och ingen lag skall bestämma åt mig. Äktenskap kan skita sig, kul om sin andra hälft är otrogen OCH drar med en förmögenhet man kämpat för halva sitt liv.
Nej jag har aldrig förstått det där med att dela allt lika, låter gulligt men är nog inte lätt för de flesta att omsätta i praktik om man har olika konsumtionsmönster och prioriteringar.
Men i slutänden så är det bara du som kan bestämma vad du vill, vill du ge bort hälften och ni kan ha pengarna i en hög och ta av så kör på det.
2 gillningar
Intressant. Betyder det bara att studielån dras bort om det finns “pengar att dela på”?
Enkelt exempel:
En har studielån på 200000 och totalt finns det 1000000 som ska delas. Den med lån får 600000 och den utan lån får 400000, alltså +400000 för båda. Är det så?
Gäller det även om det inte finns några tillgångar? = Den utan lån får ge den med lån 100000?
Spännande. Får kolla mer på det. Tack för tipset.
Jepp. Finns inga förutsättningar på mitt jobb att gå ner i tid som det ser ut nu. Har sätt massa kollegor som försökt och bara fått mindre betalt, blivit jättestressade och ändå inte lyckats komma ifrån i tid. Som det ser ut nu kan det bli bättre om några år när jag sannolikt får “nästa tjänst” och ser då fram emot att gå ner lite i tid. Som det är nu är det inget alternativ tyvärr.