Även om det låter mycket så räcker det inte så långt då det verkligen behövs, om tex en storbank som Swedbank går omkull med sina två miljoner kunder så räcker det bara till 23 200 kr per kund. Det är ganska långt från de 1 050 000 kr som utlovas i garanti.
Vad tror ni, är jag överdrivet nojig eller finns det en risk för en “Svart Svan” här?
Om ni också tycker det finns skäl för eftertanke här, vilken alternativ placering ser ni framför er, jag gav två alternativ men det bör ju finnas fler/bättre?
Så här säger SAVR om investerarskyddet a’250.000kr som ju gäller investerade medel. Till skillnad ifrån vanligt banksparkonto.
“* Investerarskyddet är en statlig garanti som inkluderar de värdepapper, fondandelar, du har på ditt konto genom SAVR. Eftersom ditt sparande är helt separerat från vår och våra partners verksamhet är de alltid skyddade. Investerarskyddet ger en maximal insättning på 250 000 kr per institut och kund och träder i kraft om det visar sig att du som investerar inte kan få ut dina tillgångar.”
Visst allt kan hända. Under depressionen på 20-talet kostade en brödlimpa 200 miljarder Mark i Tyskland.
Faller de svenska storbankerna är knappast amerikanska statsobligationer det bästa. USA statsskuld är gigantisk och exempelvis betydligt större än Sveriges. Sanningen är, att finns inget skydd mot en kollaps av världsekonomin. Möjligen då att sitta på fast egendom.
Ibland får man acceptera vissa risker. Inte stannar man hemma för att undvika blixtnedslag. Inte låter man bli att köra bil för att undvika en trafikolycka, osv. Du får bara gilla läget.
Jag har försökt gräva i detta men förstår inte allt det byråkratiska. I utredningen SOU 2005:16, “Reformerat system för insättningsgarantin”, föreslås det att insättningsgarantifonden ska backas upp av en kredit hos Riksgälden. Men jag hittar inte om det faktiskt är så det strukturerades.
Underskott i såväl svenska kronor som i utländsk valuta skall finansieras genom kontokredit hos Riksgäldskontoret kopplad till garantireserven.
När jag började läsa på hos Riksgälden så tog mitt IT-intresse över och jag fastnade i beskrivningen av filformatet som används när bankerna skickar information till Riksgälden om vilka konton som finns.
Det går ju inte att ha en garatifond som är lika stor som bankernas samlade inlåning! Fonden måste I så fall placera sina pengar till en viss risk och så är karusellen i full gång, om det blir skakningar i ekonomin.
Pengarna I garantitiden räcker i alla fall till att kompensera för om en eller annan nishbank går i putten. Skulle en eller flera storbanker få problem får Staten agera i vanlig ordning. Sverige torde inte vara ensamt om detta.
Jag känner väl precis som flera svarat att det är låg sannolikhet att detta ska bli ett problem.
Men trots det har jag valt att inte ens ha bufferten som likvider på bankkonto, till viss del av denna anledning
Tänker att det alltid är nyttigt att diskutera vad som kan hända och kanske bli lite klokare på vägen…
Chansen finns ju trots allt att det inte går så bra som man hoppas och tror, tänker på finanskrisen på 90-talet som exempel på att saker inte alltid blir som man trott och att åtgärderna och konsekvenserna kan bli rätt extrema ibland.
Om man ska tro undersökningen som brukar länkas här på forumet och som säger att en stor del av befolkningen inte klarar en oväntad utgift på 5000:-, så kanske de 23.000:- per kund i Swedbank ändå räcker ganska långt, även om det inte är en nischbank? Tror att genomsnittligt innehav per kund är ganska lågt, särskilt då de flesta är kunder i många banker. Är själv (vilande) kund i Swedbank med exakt 0:- i saldo.
Så kan det nog vara.
Är förmodligen få som “maxar” insättningsgarantin, speciellt över lång tid.
Möjligen om man byter bank och flyttar likvider mellan konton ed.
Nu tänker du väl ändå fel. Insättningsgarantin är ju statlig och gäller fullt ut. Räcker inte pengarna I fonden så får Staten skjuta till pengar.
Att det finns en fond är av administrativa orsaker. Alla banker måste betala in pengar in pengar varje år till fonden, och då kan man kalla det avgifter i stället för skatt.
Att sätt in pengar till usafonden som du nämner har ju inneburit en ren förlust senaste året. Där finns verkligen inga garantier.
Insättningsgarantin finansieras som sagt av Risgälden med en överenskommelse att få låna av staten. Lånen ska dock betalas tillbaka och är alltså inte “gratis” pengar. Risken här är väl att staten inte vill/kan skjuta till obegränsat med pengar.
Att värderingen på amerikanska statspapper fallit pga stärkt krona är inte det samma dom att det är en osäker tillgång.
Min gissning, tillsammans med många andra, är att amerikanska statspapper sannolikt är det säkraste man kan äga i pappersväg. Risken att de inte ska kunna lösas in är oerhört liten, det som krävs då är total kolaps av usa’s statfinanser. Sannolikheten för det är nog mindre än att Sveriges statsfinanser inte tillåter staten att kliva in o rädda privatpersoners sparkapital vid en bankkolaps.
