Tänkte bara ge en heads-up och möjlighet att skicka med frågor inför en intervju i veckan med Daniel Waldenström som är professor vid Institutet för Näringslivsforskning. Det är framförallt den här rapporten som han gjorde för Fondbolagens förening förra året:
Sammanfattning av de viktigaste slutsatserna vad gäller fondägandet i Sverige:
Hälften av den vuxna befolkningen äger fonder antingen direkt eller via ISK.
Nästan samtliga vuxna äger fonder i någon form (direkt, premiepension, avtalspension).
Historiskt inträffade den stora spridningen av fondägandet under 1980- och 90-talen.
Könsskillnaderna i fondägande är mycket små, både gällande andelen som äger fonder och storleken på fondinnehaven.
Den enda tydliga könsskillnaden i fondägande är att mäns fondägande är förknippat med en högre risknivå, orsakat av en högre andel aktiefonder och en lägre andel räntefonder.
Fondägande ser olika ut över livscykeln. Unga vuxna och ålderspensionärer äger fonder i mindre utsträckning än medelålders personer.
Utbildning har ett starkt samband med fondägande. Högskoleutbildade personer äger fonder i dubbelt så stor utsträckning som personer med högst nioårig grundskola. Detta gäller både andelen ägare och storleken på fondinnehaven.
Högutbildade personer har i högre grad än lågutbildade placerat fonder i ISK, vilket har varit en skattemässigt relativt gynnsam sparform under 2010-talet.
Barns fondägande är relativt utspritt och i tonåren äger hälften av alla barn fonder. Fonder är den viktigaste sparformen för barn i alla åldrar.
Föräldrars utbildningsbakgrund spelar roll för barns fondägande, men inte i lika hög utsträckning som för föräldrarnas egna fondägande. Fonder kan därmed innebära en faktor som utjämnar livschanser i den unga generationen.
Om vi har möjlighet så tänker jag även att denna kan vara intressant att prata om:
Jag undrar hur det fungerar med bolån i andra länder jämfört med i Sverige. Som jag förståttt det har t.ex. Tyskland och Finland amorteringsperioder på 30 år eller liknande. Det håller då nere värdet på bostäderna. Är det här korrekt? Har vi valt en tokig modell i Sverige med amorteringsfrihet (under en viss belåningsgrad) och uppblåsta fastighetsvärden som följd? Hur borde vi göra nu?
Framför allt betalar de fastighetsskatt, runt 1% men det varierar och bestäms kommunalt.
Obebyggda fasrigheter i tätorter har hög fsstighrtsskatt. Skatten beror på olika parametrar för olika attribut och användningsområden.
Notera att de explicit nämner “bastu” för byggnader som används för stadigvarande boende
Det här med att ägarlägenheter underlättar andrahandsuthyrning borde problematiseras. Många platser med stor turism har ju betydande problem med att vanliga bostäder omvandlas till lukrativa turistlägenheter. Någon form av reglering borde vara nödvändig.
Nä, avreglering!
Vi har haft planekonomi inom bostadsområdet sedan före WW2. Planekonom funkar alltid. Höga kostnader, brist eller överproduktion, svarthandel …
Det måste bli mycket lättare att komma igong med att bygga, marknadshyror etc etc.
Airbnb är ett monster på bostadsmarknaden. Jag uppfattar inte att det är hyresregleringen som är ”problemet”. Även med marknadshyror skulle intäkten från en turistlägenhet bli mycket högre än för ”normal uthyrning”.
Även idag finns det ett antal värdar i Stockholm som ”gjort sig av med” sina hyresgäster och omvandlat hela fastigheter till lägenhetshotell för turister. Det finns riktigt stora pengar i detta. Jag skulle inte bli förvånad alls om det finns kriminella kopplingar men det är inget jag har några belägg för.
Vad är problemet?
Fanns det gott om lägenheter skulle marknaden inte påverkas.
Den som äger en lägenhet skall väl ha bestämmanderätten över hur den skall användas.
Marknaden skulle helt definitivt påverkas i centrala lägen. Det har den gjort i princip i alla större turiststäder och därför har man infört regleringar.
Det finns absolut ingen logik i att det ska finnas full frihet att omvandla bostäder till turistlägenheter, butiker, lager, garage eller något annat. Tvärtom är det grundläggande i ett fungerande samhälle att reglera sådant. Livskvaliteten blir betydligt högre för alla då.
Jag bor själv för närvarande i ett samhälle utan vettig samhällsplanering och tydliga regleringar. På trottoarerna står övergivna bilvrak lite här och där och dumpning av avfall förekommer ofta. Nybyggda finare hus ligger granne med ruckel. Alla gör lite som de vill och resultatet blir därefter.
Fanns det gott om lägenheter skulle marknaden inte påverkas.
Så gott om lägenheter kan man inte bygga. Utrymmet i de attraktiva innerstäderna är helt enkelt fysiskt begränsat. Utan reglering blir bostadsmarknaden där totalt dominerad av kapitalstarka turisthyresvärdar och man driver bort nästan all lokalbefolkning (turister har helt andra förutsättningar för vad de är beredda att betala). Detta har redan hänt i t.ex. Palma de Mallorca och Prag, där stadskärnorna är nästan helt döda, det är bara någon slags turistiskt Disneyland kvar och mycket få människor bor där. Lönsamheten för turistlägenheter är så hög att hyresvärdarna kan låta betydande delar av beståndet stå tomt under lågsäsong. Katastrofalt dåligt utnyttjande av en begränsad resurs (tomtmark).
Städer måste främst vara till för de som bor där, annars fungerar inte samhället överhuvudtaget.
Jag har en lös plan kring att köpa en prisvärd liten bostad när jag närmar mig pensionsåldern.
Nu skulle jag gärna köpa tidigare, men det är nästintill omöjligt att få ett bostadslån med rimlig ränta för mig, då jag har sjukersättning som inkomst.
Hur ser Waldenström på situationen för oss som är lite fast i att hyra och har boendekostnader på 50+%, (på livstid) men inte får ta ett bostadslån som skulle sänka boendekostnaderna?
Vilka lösningar skulle kunna ändra på situationen?
Ska tilläggas att jag har god marginal i mitt sparande och kan betala för en kontantinsats, samt lite till och är utan betalningsanmärkningar.
Är det verkligen ett representativt ”case”. Det normala är ju att man hyr till bruksvärdeshyra och är gynnad iom detta. Att det ska bli billigt är ju mycket beroende av räntenivåer. Sedan ska man ju i princip amortera ner lånet till noll.
Vad bygger idén om ”jämbördighet” i värdeutveckling mellan hus och aktier på? Är detta utvecklingen av ”det egna kapitalet” i husen som avses? Det framstår som sannolikt att det skulle vara det och frågan blir då hur stor hävstången har varit.
Bruksvärdeshyra är nog sällsynt. Det är rätt många tusenlappar per år min hyresvärd får via min hyra i ren vinst.
Den stora fördelen i mitt fall skulle vara att om jag äger mitt boende, så har jag rätt till bostadstillägg. Men nu när jag behöver spara till att köpa ett boende kontant i 15-20 år, så gör mitt sparande att jag inte har rätt till bostadstillägg.
Så stor långsiktig ekonomisk fördel om jag kunde köpa ett boende redan idag och i stället amortera.
Sedan så slipper jag oron för att någon politiker ska fixa bostadsmarknaden med fri hyressättning. För då kommer det inte finnas någon hyra jag har råd med på grund av bostadsbristen.
Jag kanske är ett ovanligt case, som är både låginkomsttagare men har lite kapital.
Men tycker frågeställningen är relevant, då det säkerligen finns fler i liknande sits.
Edit!
Jag missuppfattade vad ordet bruksvärdeshyra betyder. Dålig koll från min sida.
”Bruksvärde är ett ekonomiskt begrepp för det värde hos en vara som betingas av hur den uppfyller behoven för en konsument. Enskilda konsumenters värderingar och behov tas inte i beaktande vid beräkning av bruksvärdet utan det är hur konsumenter i allmänhet värderar varan som avgör dess värde.”
