På Avanza finns 1347 olika fonder att köpa. Hos PPM kan vi välja bland 460 fonder. Behövs det så många? Gör det mer skada än nytta att det finns så många? Om du fick chansen att rensa, med intentionen/tron att det skulle gynna allmänheten (eller åtminstone inte göra det sämre), hur många skulle du behålla?
Svara som om samtliga fonder finns tillgängliga överallt, både för privatsparande och i pensionslösningar, men nyansera gärna med en kommentar om du skulle svarat annorlunda om du tog hänsyn till begränsade utbud.
Ok, bara 37 röster in, men ändå härligt/lustigt med så polariserat resultat än så länge. De flesta tycker att det räcker med mindre än 10 fonder, och den näst vanligaste åsikten är att det behövs fler än 80!
Själv garderar jag med 10-20, men det behövs troligtvis fler (men förhoppningsvis inte mer än 40) om man tänker på att det inte är realistiskt med samma utbud överallt.
Nja, man borde väl kunna nå sina ekonomiska mål med bara en globalfond och sparkonto. Räntefond tog jag bort för det är svårt att förstå vad man investerar i och skapar en osäkerhet som leder till att man lägger till fler räntefonder, kombinerar med sparkonto eller gör något annat som onödigt komplicerar sparandet. Med insättningsgarantin i Sverige räcker det med det.
Så många fonder komplicerar bara sparandet i onödan.
Går det inte att nå ens ekonomiska mål på ett tillfredställande sätt kan man ju tänka annorlunda, men det borde vara utgångspunkten.
Så det går inte att uppnå sitt ekonomiska mål att pengarna räcker i många decennium eller längre med bara en globalfond och sparkonto? Jag tror du gör en optimering i onödan
Kanske. Hjälp mig att tänka - hur hade du placerat pengarna om jag hade kommit till dig och sagt:
Här är 10 MSEK, dessa vill jag använda för att leva på de kommande 10 åren och jag vill bevara värdet, men inte ta aktierisk och riskera nedgång eftersom jag med dessa pengar har vunnit det ekonomiska spelet.
Bankkontot kommer du förlora mot inflation + att du inte har insättninggaranti på hela bleoppet. Med globalfonden introducerar du volatilitet som inte är önskad. Jag har svårt att se något annat än en räntelösning i ovan scenario.
Jag förstår inte scenariot för varför skulle de endast spendera pengarna under tio år?
Men, vad de helt enkelt gör är sprider ut det mesta av beloppet på olika sparkonton som är pålitliga, exempelvis SBAB.
I ett annat scenario, där pengarna behövs under längre tid, 30 år eller längre kan de helt enkelt ha några miljoner på olika sparkonton och resten i en globalfond. Som de sedan tar ut av samma mängd från varje del årligen, vid en börskrasch mer från sparkontot osv. Ca 3% per år eller 4% beroende på hur länge och säkert de vill att pengarna räcker och så klart hur mycket de kan ta ut.
Inflationen tror jag inte någon bryr sig om de tar ut 1 MSEK årligen i tio år, det är väl kaffepengar baserat på nyttan det tar bort? (=antagligen inte påverkar deras ekonomiska mål)
Warren Buffet rekommenderar 90% S&P 500 och 10% U.S treasuries vilket borde väl motsvara sparkonto, för pension. Nu sa ju jag några miljoner så det kanske är 70-30. Aktier måste man ha om man vill att pengarna räcker länge.
Jag satte >80 för att det nämnde specifikt antal fonder och inte kategorier
Jag har ett flertal lands-fonder såsom USA (funderar att minska då min globala är överbalanserad men ger bra resultat), Japan och indien. Bara där skulle vi ju komma över 60 i möjligt relevanta fonder.
Jag håller med @janbolmeson. Räntefonder har en given plats i en portfölj med aktier. De används för att reducera risk och är okorrelerade med aktier.
På mellanlång tid avkastar räntefond dessutom mer än sparkonto. Pengarna är dessutom inte låsta.
Senaste 10 åren har fått oss att tro, att sparkonto kan göra det räntefonder kan. Men ser man tillbaka på längre sikt, så har räntefonder en viktigare funktion.
Säg att styrräntan idag ligger på 5%. Ponera att börsen kraschar och styrräntan sänks till 2%. Ett sparkonto kommer då få en sänkt ränta i samma storleksordning. Medans en lång räntefond med 10 års löptid, GÅR UPP (10*3%) = 30%. Vilket kompletterar dina aktier betydligt bättre. Och jämnar ut fallet. Detta är särskilt viktigt när du närmar dig uttagsfasen.
Det är en spekulation i ränteutveckling där du bygger in en risk. Om räntan stiger eller normaliserar sig på nuvarande nivåer , vilket ur ett historiskt perspektiv inte vore orimligt förlorar du på en lång räntefond. Om ränta sjunker gör förmodligen även inflationen detsamma.
Ett bra riskfritt alternativ idag är fasträntekonton med olika löptider.
Har man bolån är man dessutom redan exponerad mot samma rörelser som påverkar de långa räntefonder så där tänker jag att jag inte behöver mer exponering mot den faktorn. Har man inte lån kan man ju fundera annorlunda.
Som man frågar får man svar :). Jag tänkte frågan mer vad som skulle vara praktisk / realistiskt för en fondmarknad. Jag tänker i dom här banorna:
Globalfond MSCI ACWI (eller motsvarande)
Globalfond MSCI World (eller motsvarande)
Globalfond Emerging markets (för de som vill bestämma ratio DM/EM själv)
Småbolagsfond
Ev. USA-fond
Sverigefond
Enligt senaste diskussionerna om räntefonder 3-4 st såna
AP7 Såfa
AP7 Aktiefond
AP7 Räntefond
(plus ev. AP7 försiktigt, balanserad, offensiv för de som vill ha en viss fördelning med endast en fond)
Och så tänker jag att det bör finnas fonder/instrument som gör att man kan få ihop en Golden Butterfly el. All Weather Portfolio … dvs mer “stay rich”-portföljer, så då behövs det kanske en 5-10 st till.
Ja, jag tänkte också att ett antal olika fonder inom samma kategori nog behövs, eller är svårt att komma ifrån om man ska vara realistisk. Men vad är det som gör att du känner att du måste/vill styra allokeringen över specifika länder mer detaljerat än du kan göra med DM / EM- (där USA utgör ca 70%) samt Sverige-fonder?
Ja fast då sker motsatsen på börsen. Dv.s. börsen är högt värderad. Det har vi sett de senaste åren.
Min poäng är att räntor och aktier är okorrolerade och de jämnar ut varandras rörelser. Framförallt i en blandportfölj t.ex. 60/40. Det får man inte med sparkonto i samma utsträckning.
Med bolån exponeras man mot räntemarknaden. Men rörelse påminner mer om sparkonto. Räntefonden har en motsatt rörelse och med hävarm (duration). Det beror i och för sig hur man ser på det…
När jag först köpte usa-fonden så hade de globalfonder jag ägde bara ~45% USA vilket jag tyckte var för lågt
När det kommer till japan/indien så köptes dessa mest för att sprida risken utanför “västvärlden” då 95% av mina fonders värde var fokuserade rätt så lokalt till oss.
Ja, den duger ju och hade jag behövt köpa en lokal fond i yen/rupie för att få den fördelning jag har idag så hade jag utan frågan tagit den istället
Med existerande fonder som kan köpas i sek/eur så är jag osäker vad jag skulle välja idag vilket antagligen talar en del för den poäng att marknaden har lite väl mycket val
