Jag tror att en väsentlig insikt är att skillnaderna mellan människor, grupper och klasser generellt är större i många länder. I Sverige lever vi med berättelsen om allas lika värde. Vi är också vana vid att även personer som gör olika enklare saker inte är analfabeter eller på en kognitivt avvikande nivå. Vi lever i tron att alla är ganska lika varandra, utom några få som “är som Einstein”. I Sverige har vi genom ett (tidigare) välfungerande utbildningssystem också kunnat få till ett samhälle som sett ut ungefär så. När vi nu fått in väldigt många från helt andra sammanhang stämmer den här bilden allt sämre. Det handlar knappast primärt om biologi eller ärftlighet, även om en sådan komponent rimligen finns också.
När det gäller skolor i så kallade utsatta områden så är det inte en korrekt bild att skolorna generellt skulle vara “kaosskolor”, även om det förstås finns exempel på sådana. Det finns dock även väldigt mycket av den varan i svenskdominerade områden. Det problemet är stort i den svenska skolan men är inte i sig kopplat till invandring. Det som däremot är en trist realitet i dessa områden är den bild av Sverige som ett land genomsyrat av rasism där “sådana som jag inte har en chans” som är utbredd i skolorna. Jag skulle aldrig i livet låta min lille son gå i en sådan skola. Min bonusdotter gick i två lokala invandrarskolor (en dålig och en bra) och det var intressant att höra hennes berättelser därifrån.