Redan matt av all text? Hoppa till TLDR-versionen längst ned! 
Ett ämne som jag upplever sällan tas upp både inom politiken och i samhällsdebatten i stort är de potentiellt problematiska konsekvenserna av att vi i ökande takt går mot ett alltmer komplext samhälle. Teknologiska framsteg, både stora som små, resulterar i att automatisering letar sig in i mer och mer komplexa yrken och arbetsuppgifter. En del av dessa förändringar har vi sett tydligt under lång tid i takt med att exempelvis fabriksarbetare och produktionslinjer i allt större utsträckning ersatts av robotik och annan teknik. På senare år har vi kunnat se hur t.ex. kassapersonal i ökande grad ersatts av självutcheckningsterminaler.
Gemensamt för många av de yrken som kommit att bli föremål för automatisering är att de har en relativt låg grad av komplexitet kombinerat med en relativt hög grad av förutsägbarhet. Allteftersom teknologiska framsteg skett har dock automatisering börjat leta sig in i mer komplexa yrken som tidigare varit relativt skyddade just på grund av dess komplexitet. Pågående utveckling inom självkörande fordon kommer med största sannolikhet innebära en automatiseringsrevolution inom transport- och logistiksektorn. Samtidigt har många administrativa och typiska kontorsyrken redan börjat automatiseras. Givet att inget dramatiskt inträffar som hämmar den teknologiska utvecklingen går vi oundvikligen mot en värld och samhällen där alltmer komplexa uppgifter och yrken kommer kunna utföras både bättre, snabbare och säkrare tack vare ny teknik och automatisering.
Jag är övertygad om att massvis av nya jobb kommer att skapas i takt med att vi går mot ett mer automatiserat samhälle. Lika övertygad är jag att majoriteten av de nya jobb som skapas i framtiden kommer kännetecknas av en allt högre grad av komplexitet och således också ställa högre krav på individens kognitiva förmågor (annars kommer även dessa arbetsuppgifter vara föremål för automatisering). En potentiell invändning mot detta som ett problem är förstås att människor faktiskt får mer stimulerande arbetsuppgifter och möjligheten att lösa mer komplexa problem till vardags, vilket förstås är helt sant. Problemet är att det är just detta som är problematiskt.
Mycket tycks tyda på att intelligens är en förhållandevis bra indikator på en individs förmåga att snabbt ta till sig ny information och utföra mer komplexa uppgifter. Likaså tyder mycket på att intelligens är något medfött, relativt statiskt och därmed också bortom individens direkta kontroll. Spridningen av intelligens i en population följer en normalfördelningskurva likt den på bilden nedan.
Källa: Wikipedia
Det innebär att den absoluta massan befinner sig någonstans runt genomsnittet samtidigt som det finns en relativt jämn fördelning både uppåt och nedåt på skalan. Med andra ord är det en relativt stor andel av befolkningen som har en begåvningsgrad som gör att dessa personer kommer ha svårt att klara av mer komplexa arbetsuppgifter i en allt snabbare föränderlig omgivning. Värt att påpeka i sammanhanget är att den amerikanska armén exempelvis inte tar in personer med IQ under en gräns som ligger runt 80-85 om jag inte missminner mig, och då vill man ändå ha med i stort sett alla människor man kan få tag i.
Jag tycker att denna debatt lyser med sin frånvaro både inom politiken och den övriga samhällsdebatten. Kanske är det för att IQ som begrepp är kontroversiellt, kanske för att problemet helt enkelt saknar en rimlig lösning.
Personligen kan jag inte låta bli att fundera över i vilken grad detta kan förklara den ökande kriminaliteten, långtidsarbetslösheten och utanförskapet vi ser i vårt samhälle. Än mindre kan jag sluta oroas över de enorma utmaningar som vårt samhälle oundvikligen står inför de kommande decennierna allteftersom de “enkla jobben” i allt högre utsträckning försvinner.
TLDR-versionen (To Long Didn’t Read)
Givet en fortsatt teknologisk utveckling, ökad grad av automatisering och allt större komplexitet i kvarvarande yrken kommer följaktligen större krav ställas på individens kognitiva förmågor. Vi kommer således se en gradvis förskjutning där högre grad av intelligens krävs för att överhuvudtaget vara relevant på arbetsmarknaden. Som ett resultat av detta får vi också ett utanförskap till följd av biologiska faktorer bortom individens kontroll.
Diskussionspunkter
Hur går era tankar kring detta? Är vi på väg att skapa ett samhälle där människor är dömda till utanförskap redan från födseln på grund av biologiska faktorer? Är min oro överdriven? Vilka luckor finns i mitt resonemang ovan? Givet att min farhåga visar sig vara sann, vilka konkreta lösningar finns det på dessa problem?
