Rätt ofta hänvisas till forskning hit och forskning dit. Ofta blir påståendena om ”vad forskningen visar” ganska tvärsäkra. Jag tycker man ska ha en väldigt försiktig approach till detta. All forskning försöker spegla verkligheten och vara ”sann” men det ligger i dess natur att den bara kan göra ett litet utsnitt ur sanningen mer eller mindre sannolik och ofta under vissa väldigt avgränsade förutsättningar.
Jag brukar använda lite olika liknelser för detta. Tänk dig att en forskningsstudie studerar ett hotell och redovisningen består av ett foto. Du kan då inte åstadkomma en ”sann” representation av helheten med en enstaka bild. Beroende på infallsvinkel kan du ha en bild av lobbyn, ett rum, resturangen, köket, soporna på baksidan, taket etc etc. Alla bilder är lika ”sanna” men ingen bild speglar helheten. Och oavsett speglar varje bild bara hotellet i ett specifikt läge, som tid på dygnet, årstid, personalen som jobbar, ägare osv. Detta varierar över tid.
För att skapa en helhetsbild av verkligheten och ”sanningen” behövs en mängd studier ur lite olika vinklar som tillsammans ger en indikation på vad man kan förvänta sig av framtiden.
Se därför varje studie som en liten liten pusselbit med väldigt specifika förutsättningar och inte som en allmängiltig ”sanning ” som kan extrapoleras hur långt som helst.
Ja, rätt svar för vissa definierade förutsättningar. En fallgrop i tolkningen är att extrapolera till andra situationer. Ett mått av försiktighet i tolkningen är att rekommendera.
Det bör alltid antas att granskande perspektiv på all forskning utifrån min mening. Med det sagt, ger jag inte mycket för argumentet “jag håller inte med” utan att komma med några referenser mer än “jag”. Det Jan lyckats redovisa har ännu inte bemötts med forskningsmaterial eller undersökningar som säger motsatsen. Mer än “jag” då.
Sedan tar du inte upp sammanställningar som går igenom all forskning på området och redovisar vad den säger. Exempelvis de nu sex rapporterna från IPCC om klimatet, människans påverkan och vad forskningen prognostiserar framåt i tid. Det är just en helhetsbild, en heltäckande genomlysning av all forskning i alla vinklar.
Med en sund inställning till forskning är det naturligt att erkänna att man hade fel när ny forskning visar på detta. Att gamla “sanningar” ersätts av nya. Att man måste vara öppen för nya angreppssätt och tankar. Att mycket av det man är så säker på kan bero på kognitiv bias. Inte sällan är det de sakkunniga “experterna” som konserverar gamla teorier och motarbetar nya rön, så man behöver vara sunt skeptisk till allt som framställs som sant, det är kanske bara det bästa man vet i frågan just nu. Läser lite om sådant just nu i boken Expertparadoxen av Emma Frans.
Detta är inte alltid sant när det kommer till forskning. Inte helt ovanligt är att testa negationen av en hypotes uppställd på ett sätt så att om studien inte kan avvisa nollhypotesen.
Då är resultatet totalt allmängiltigt och alltid gäller (alltså ingen extrapolation av resultatet krävs).
Jepp, sammanställer man ett stort antal studier ur olika vinklar så kommer man närmare helhetsbilden av verkligheten/sanningen.
Det är bland annat det jag försöker säga.
Ja och just detta är det vanligaste felet många gör när man vill få forskningsresultat till att vara allmängiltiga långt utanför de ramar forskningsdata härrör ifrån och begränsas av.
Om jag utgår från en välvillig tolkning om att ”experterna” inte avses vara nedlåtande mot människor med stor kunskap inom ett område så håller jag i stora drag med. All kunskap är ”i nuläget efter vår bästa förståelse”. Ny kunskap kan göra att gamla sanningar behöver omvärderas. Eller kompletteras. Newtons fysik som förklaringsmodell till vardagliga fenomen i världen vi enkelt kan observera, blev ju inte oanvändbar i o m kvantfysiken.
Jag skrev “experterna” eftersom det inte alltid handlar om personer med “expertstatus” utan bara förståsigpåare. De som tenderar att tro på konspirationsteorier kan ofta få en sådan vinkling där de tror själva att de är de verkliga experterna. Sen såg vi ju i fallet covid att ämnet var så svårt att det inte alltid var så att även de utnämnda experterna kom fram till slutsatser som sen visade sig hålla, att det fanns många olika teorier och åsikter som gränsade till gissningar och löst tyckande i många fall. Att man pendlade mellan att vara för ingripande vad gäller åtgärder och att vara extra försiktig kring att ens göra några åtgärder, där vissa då hamnade i fel ände av skalan som det visade sig efteråt.
Sedan kan man undra, vad säger det om de utsagorna (ofta tvärsäkra påståenden) som inte backas upp av någon forskning alls? Där de enda “bevisen” är anekdotiska eller helt saknas?
Perfect is the enemy of good, och att försöka följa forskningen även om man inte vet att den är perfekt, är ändå den rationella vägen för de allra flesta, speciellt för de nybörjare som ändå är rikatillsammans största målgrupp.
Anekdotiska bevis kan räcka långt. Som när läkaren Ignaz Semmelweis 1846 lyckades sänka dödligheten bland nyförlösta kvinnor från hela 29% till 2% bara genom att se till att läkarna tvättade händerna, och sen till 1% genom att även tvätta redskapen man använde. Han hånades av sina kollegor för att han inte kunde förklara varför effekten fanns så det tog lång tid innan kollegorna tog till sig detta. Långt senare kom Louis Pasteur med förklaringen om att det var bakterier som orsakade infektioner. Från boken Expertparadoxen av Emma Frans.
Att kräva forskning för att vidta förändringar är i många fall inte nödvändigt, anekdotiska resultat räcker långt, även på börsen, beroende på sammanhanget. Om alla tänkte som vissa på RT skulle inga framsteg göras.
