Snedvriden frågeställning. Intressantare att tänka “Hur mycket pengar gör mig lycklig?”
Om man inte kan motivera varför så blir det bara en spiral av jakt på mer.
3 gillningar
Varför skulle en fattig person veta att man blir lycklig av pengar? Dom har ju inga så bättre att fråga en rik person. 
3 gillningar
Jag tänkte på en fattig som blivit rik och därmed har dennes liv blivit lättare.
Att ha pengar känns som att ha en fuskkod i dataspel. 
1 gillning
För att fattig person har det besvärligt pga frånvaron av pengar. Det är väl uppenbart?
Fast jag har inte fått mitt morgonkaffe än så kan ha missat något.
Att ha en fuskkod i spel brukar vara kul i nån minut, sen tar det bort det roliga i spelet. I alla fall för mig. Jag tycker det roliga är själva vägen, inte målet. Att kämpa och bli belönad med utveckling. Lite så kan det vara i verkliga livet också. Om man får något för lättvindigt är det inte lika kul.
Jag har inte upplevt rikedom i överflöd, men jag tänker mig att jag skulle tappa gnistan lite om jag kunde köpa vad som helst. För mig funkar lagom bäst. En stabil ekonomi, med inslag av lite kämpande.
1 gillning
Min syn är att pengar kan inte köper lycka, men pengar kan köpa frihet, och den friheten kan man göra det som en lycklig. Det kan vara att man hellre tar ett jobb man älskar som kanske betalar mindre, det kanske betyder att man kan gå ner till deltid eller kanske till och med sluta jobba helt och spendera mer tid med sin familj och vänner! Dessa är saker som kanske inte är möjligt om man har problem att betala hyran. Det jag tror många som säger att man inte kan köpa lycka enbart tänker på den ökade konsumtionen som är möjlig med mer pengar, men jag anser att det är fel sätt att se på det hela.
4 gillningar
Det var mest formuleringen jag tänkte på. Den är lite bakvänd. En fattig person kan väl inte svara på om pengar gör en lycklig, eftersom de inte har några pengar. De kan bara svara på om avsaknaden av pengar gör dem olyckliga. För att veta om pengar gör en lycklig måste man ju rimligtvis fråga en person som har pengar. 
1 gillning
Den fattige lider i frånvaron av pengar. Kolla på valfritt lyxfällanavsnitt.
Okej fast om jag liknar det såhär. Att ha pengar är som att spela på svårighetsgrad EASY. Livet är lättare att leva och njuta av när du har tillräckligt med pengar. 8)
Nej inte riktigt så va … i lyxfällan lider folk av överkonsumtion pga dåligt beteende, inte för lite pengar. Har man fel beteende så kommer man att blåsa alla pengar man lägger vantarna på ändå. Trust me, been there, done that 
4 gillningar
Ja, minns ett avsnitt där vederbörande hade nästan 50000 netto i månaden men backade ändå runt 30000…
Det är ändå på något sätt lite imponerande. Jag förstår inte hur man kan nå den punkten..
Jag beklagar du varit där. Fast nu har du kommit ifrån det och till detta forum. Det är ändå imponerande.
Du är onekligen på rätt väg.
Vansinne. Så personen smällde 2700 kr om dagen. 
Inget att beklaga Tvärt om, jag lärde mig läxan tidigt och har haft drygt 25 framgångsrika spar- och investeringsår sedan dess.
Jag tycker du tar upp ett intressant ämne men det blir rätt snabbt psykologiskt snarare än matematiskt.
Funderade på ämnet igår kväll och som jag ser det är pengar en ”qualifier” för lycka, åtminstone för oss i västvärlden.
Alltså det krävs en viss mängd pengar för att inte göra en olycklig genom att hela tiden ligga efter pengamässigt (antagande att man inte slösar och har vettigt beteende).
När man väl är över ”qualifier” nivån så är det mer ens egen förmåga att vara lycklig som avgör. Alltså i grunden som människa. Ju mer pengar desto mer frihet att välja får man, men det finns ju en del människor som är missnöjda i grunden och då hjälper inga pengar i världen.
Problemet med pengar är att man lätt hela tiden höjer ribban, siktar på mer pengar för att andra har det. Andra som sparar mer, har finare bostad, finare bil, bättre sommarhus, mer exotiska semestrar. Det blir ett ”rat race” där man riskerar att jobbar ihjäl sig för att nå vad andra har. Därför tycker jag det är viktigt att definiera sitt eget mål - vilket liv och livskvalite vill jag ha inklusive materiella ting - och sedan hålla sig till det för att inte omedvetet höja ribban flera gånger under livet. För då riskerar man att aldrig få njuta av pengarna.
Sorry, det blev en rant, men hoppas det gav något.
5 gillningar
Jag lärde mig också tidigt i livet hur det är att vara skuldsatt. Tack och lov med små summor. Oavsett vill jag aldrig tillbaka dit.
CSN lån kan jag stå ut med om det investeras. Bättre än att supa upp dom på studenskt vis.
1 gillning
Jag håller med din definition att pengar ger möjligheter och att lyckan i livet handlar i förmågan att styra sitt liv. Det handlar om att vara sin egen lyckas smed, och att man är det när man lever det medvetna livet och ingen annans liv. Bara så kan man känna att man levt sitt liv väl, och bli lycklig.
Min (filosofiska) förklaring:
Man kan definiera konceptet frihet som möjligheten för en att välja fritt, för alla situationer i livet.
Ekonomisk frihet blir då: fler valmöjligheter bland ekonomiskt betingade val.
Men, sen tänkte jag igen: det finns någonting attraktivt med få valmöjligheter i livet också,
För hur löser man ett bemötande problem om man inte har råd till ett bättre alternativ?
Man anpassar sig.
För med mycket valmöjligheter finns det alltid ett grönare gräs på andra sidan,
som gör att man slipper anpassa sig när svårigheter möter en i det man gör och där man är för stunden.
Frihet kan också därför vara förmåga att anpassa sig.
Vilken väg ska man välja? Valmöjligheternas väg eller anpassandets väg?
Man kanske inte ska välja någon väg, kanske finns det en tredje.
Jo juste, det medvetna livets väg.
Välj medvetet dina mål att sträva efter i livet och du blir på studs en energisk människa med ro i själen.
För då vet du din position/strategi/roll även under de svåra tiderna, hur du ska förhålla dig no matter what.
T.ex med en bra portfölj där man har medvetandegjort risken för börskrasch behöver man inte förändra den när börskraschen väl kommer.
Det bästa är att det bara kräver lite mod att välja sin strategi så är man där, och med det för evigt fri. =D
3 gillningar
Ny intressant studie på ämnet. Upplevd daglig välmående stiger med ökad inkomst, någon gräns syns inte till.
”Taken together, the current results show that larger incomes were robustly associated with greater well-being. Contrary to past research, there was no evidence for a plateau around $75,000, with experienced well-being instead continuing to climb across the income range. There was also no income threshold at which experienced and evaluative well-being diverged; instead, higher incomes were associated with both feeling better moment-to-moment and being more satisfied with life overall. While there may be some point beyond which money loses its power to improve well-being, the current results suggest that point may lie higher than previously thought.”
1 gillning
Jag har för mig att svaret är nej. Och ja. Mitt intryck är att det råder relativ konsensus inom psykologiforskning (har inte tid att jaga källor idag så ta det för vad det är) att du blir lyckligare upp till en viss nivå, nämligen att du kan betala dina räkningar utan problem. Därefter är effekten på varaktig lycka tveksam, delvis eftersom upplevd lycka ofta är direkt kopplad till förväntningar. Pengar kan med andra ord minska “olycka” men är dåliga på att skapa varaktig lycka. Det är saker som relationer, utbildning och hälsa bättre på.
Jag har grottade i det här för ett tag sedan. Allt beror på hur frågan formuleras. Tydligen upplever man ganska stor skillnad på “well-being”, “happiness”, “fulfillment” och så vidare. Så det är super att det kommer en formell referens på det. 
1 gillning