Fortsätter diskussionen från Pensionsspara eller ta ut pengarna och använda dem i sitt liv?:
Jag tyckte det här inlägget var väldigt intressant och tänkvärt. Jag vet dock inte riktigt vad jag ska göra av det riktigt än. Vad tänker du?
Spontant tänker jag att det inte är så stor skillnad på den ensamtstående mamman och en student t.ex. och att mycket av det som vi pratar om faktiskt går att applicera oavsett situation. Eller så är jag bara ute och reser.
Eller en ensamstående pappa. Förstår inte varför det alltid ska vara “mamma” som anges i debatten när det handlar om ensamstående med barn som det är synd om. Är dock en generell knasighet (i exempelvis media) och inte specifikt för din kommentar.
En icke-PK-tanke är väl att det ursprungligen handlar om något feminist-perspektiv som trummats in av intresseorganisationer och sedan fortplantat sig vidare i debatten och blivit etablerat mönster så folk upprepar det som en papegoja utan att tänka på det vidare. 
Jag vet inte heller riktigt hur vissa ämnen och även vissa trådar kan komma till nytta för personer från alla samhällets olika inkomstnivåer.
I vissa trådar så diskuteras det vilt om ”stora” problem, men för mig som låginkomsttagare så känns de ofta väldigt främmande.
Jag sticker in lite inlägg här och var, för vi på forumet vet att det finns en stor grupp här som tjänar långt under brytpunkten och därmed har ett annat perspektiv. Men jag upplever att ganska få väljer att dela med sig av sitt perspektiv.
Tror fortfarande att RT är en oerhört stor tillgång vad gäller att öka individers ekonomiska självförtroende. Men jag vet inte om alla nya som kikar in på forumet alltid förstår att det är en plats för de flesta, då vissa ämnen är väldigt främmande om man är ovan vid vissa begrepp.
Kanske att en större bredd av nya ämnen på trådar är ett sätt att diversifiera ämnena och få flera att vilja hänga här ibland.
Ska bli spännande att se om det dyker upp några guldkorn i tråden om hur vi spinner vidare på ämnet. 
Det behöver såklart inte vara någon ensamstående alls men just gruppen ensamstående mammor är i hög utsträckning fattiga. Sedan kan man ju tycka att det är ”deras eget fel och därför inget problem”. Den attityden sticker fram förhållandevis ofta på forumet. Jag är uppvuxen i en ”rikemansmiljö” med ganska små inkomster hemma och det har satt en del spår. Sedan finns det idag fattigdom i Sverige på en helt annan nivå än när jag växte upp.
En student har ofta framtidstro om framtida inkomster och möjligheter. En fattig tänker snarare att risken är stor att det blir sämre.
Någon från en rik familj vet att det alltid finns stöd. En fattig måste kunna räkna med sig själv.
Det blir stora skillnader i slutändan. Speciellt riskbegreppet.
Men inte ensamstående pappor?
Bra sammanfattning. Sedan skulle jag även lägga till följande:
Den som kommer från ordnade förhållanden med hygglig ekonomisk nivå får ofta mycket ekonomiskt kunnande med sig hemifrån. Det behöver inte handla om något avancerat. Man har föräldrar som ”betett sig rationellt”, förklarat hur saker hänger ihop och fungerat som föredömen.
Den som växer upp i fattigdom kan ofta få en mycket mer direkt känsla för ekonomi. Man vet exakt hur mycket inkomsten är och exakt vad ett paket smör kostar. Vad en aktiefond är för något eller vad verbet investera går ut på vet man däremot inte.
Jag tycker att RT har många poänger, även i relation till fattiga. Det skaver dock med alla dessa som ”vill bli rika snabbt” eller som antyder att ”fattiga nog är lite dummare än vi andra”. Det snedvrider diskussionen på ett olyckligt sätt. Många som läser är helt säkert inte ”rika” men känner sig inte direkt välkomna.
Jag har inte undersökt detta själv. Normalt brukar män tjäna mer. Sedan är ju ensamstående naturligt fattigare än sammanboende.
Antar att du håller med om att det inte är mer synd om en ensamstående högavlönad kvinnlig jurist/läkare, än en ensamstående lågavlönad manlig Foodora-bud?
Så varför inte istället benämna det neutralt som exempelvis:
“ensamstående med barn”
eller
“ensamstående fattig person med barn”
?
Jag var själv fattig de första 23 åren av mitt liv, med en hel del av dom levandes under existensminimum.
Fanns givetvis ett lite annat tänk då när det kommer till detaljer. Kolla pris per kg på alla varor jag hittar, gå till olika affärer för olika varor med mera.
Men i slutändan var principen samma, spara det jag kan och investera så vist som möjligt. (Nu var jag tyvärr inte särskilt vis vid 20 … ) Men poängen är samma som idag, jag rör mig bara med mer pengar.
Jag är inte helt säker på att jag förstår poängen med denna typen av “panel” skall det finnas någon med markören “fattig” som kommer in och privelegie-checkar vissa människor?
Forumet är ju öppet för alla och vem som helst kan skapa en tråd. Sen finns ju ett flertal poddavsnitt som riktar sig specifikt till nybörjare med hur man börjar spara, hur man kommer igång, varför avgift spelar roll osv…
Känns som att jag fatalt missar poängen?
Jag kan vara medlem i panelen!
Skapade konto för 1 minut sedan efter att jag hamnade mitt i en tråd här i forumet i sökandet på något som kan ge hopp och lösning på det ekonomiska läget jag befinner mig i.
Sitter nämlingen i en märklig ekonomisk situation där jag ska friögöra mig ur en ekonomisk beroendeställning utan medel eller kapital eller inkomst.
Så med skammen lagd åt sidan, kanske jag och mitt perspektiv kan vara till hjälp och gynna någon!
Du skall inte känna skamm, alla börjar någonstans. Det viktiga är att du tar tag i det!
Det var inte jag som satte titeln på den här tråden. Det finns ingen anledning att fokusera på ensamstående specifikt alls.
Jag tror inte på någon “panel” i bokstavlig mening. Möjligen skulle det i vissa poddavsnitt finnas en poäng med ett tiominuters appendix där någon med lägre ekonomisk standard fick kommentera vissa idéer utifrån sin horisont. Främst är det i forumet som vissa attityder inte är riktigt respektfulla gällande just fattigdom. Någon kan nu tycka att jag inte alltid är respektfull och att jag kastar sten i glashus. Min kommentar till det är att man ska kalla en spade för en spade. Att det “handlar om människor” är inte så viktigt i det sammanhanget.
Det var du som i ett av dina svar snöade in på just ensamstående mammor och inte ensamstående i allmänhet. Så jag ville bara klargöra att det inte bör göras någon skillnad mellan ensamstående mammor och pappor i detta avseende. Om ensamstående personer med barn överhuvudtaget behöver tas upp som speciellt kategori, så bör det göras baserat på deras ekonomiska situation, och inte förälderns kön.
Det är lite skillnad i perspektiv på
www.blirikatillsammans.se
www.attvararikatillsammans.se
Forumet har en slagsida mot det senare. Vilket inte är så konstigt då ordnad ekonomi hänger ihop med intresse för ekonomi.
Håller inte med, upplever att de flesta inläggen och kommentarer handlar om hur pengar skall anskaffas och växa snarare än hur de skall spenderas eller hållas på nivå X. i.e. mer get rich snarare än stay rich innehåll.
Bra inlägg.
Jag är inte alls säker på att det här stämmer särskilt bra. Det finns helt klart en tongivande grupp som har betydligt mer pengar än de flesta i Sverige. Att den gruppen på riktigt skulle dominera tror jag inte. Sedan finns det förstås de som “spelar med” för att “få vara med i gänget”.
Jag vill inte egentligen slå fast att det ska vara på ett visst sätt. Jag uppfattar bara att kombinationen av att vara “för de rika” och att vara “för alla” inte fungerar. Jan och Caroline gör sitt bästa för att vara empatiska och prata om “vanliga människor” i podden. Det är vällovligt men när forumet har slagsida blir det lite konstigt alltsammans.
Jag upplever inte att de flesta på forumet är ultrarika eller ens i den kategori som är målgrupp för Private Banking. Det stora flertalet gissar jag tjänar runt eller strax över gränsen för statlig inkomstskatt, säg mellan 45–80 tkr/månad. Det är övre medelklass som ofta kommit en bra bit på sin sparresa dessutom.
Men, helt enig med att perspektivet för nybörjaren och/eller den mindre bemedlade inte finns med så mycket. För dessa borde det handla mer om grundläggande saker som budget, skära kostnader, undvika dyra lån, buffert, pension, barn och planering för större utgifter. Utifrån att privatekonomin inte tillåter några månadssparanden på fantasisummor. Kanske det “bara” går att investera 1 000 kr i månaden på lång sikt.