Vad kul att bli medlem här, med så många medlemar som är intresserad av pengar, arbetslivet och sparande!
Jag är 27 år, har en kandidatexamen i offentlig förvaltning med inriktning ekonomi, och studerar för närvarande masterprogrammet i offentlig förvaltning inriktad på redovisning och revision. Jag är klar med studierna januari 2026 och har lite funderingar kring arbetsmarkanden.
Har jobbat extra under studierna runt 50% som ekonomiassistent där jag sysslat med lite olika ekonomiuppgifter som fakturahantering, uppläggning av nya kunder, avstämningar mm och som ekonom med verksamhetsuppföljning, bokföring mm, både i privata och offentliga bolag. Till vintern har jag jobbat med dessa uppgifter i ca 3 års tid.
Har en praktikperiod våren 2025 som jag i första hand tänkte använda utomlands för att få ett intressantare CV. Därefter är det masteruppsats hösten 2025.
Nu till frågan om arbetsmarkanden då, jag är intresserad av att fortsätta på ekonomispåret, där jag tänker att controller hade varit ett spännande och lärorikt jobb för att därefter kanske bli ekonomichef/ eller gå över till konsult och tjäna ännu mer. Vad är en rimlig lön att begära med en master i ekonomi och dessutom ha jobbat med ekonomi i 3+ år? Vet att vissa företag som pwc rekryterar juniora revisorer men där är ingångslönen runt 30 om jag inte minns fel, känns lite väl lågt.
Alla tips mottages kring jobb efter studierna och övrigt!
Det beror givetvis på roll, bransch och bolag. Anledningen till att Big4 kan betala förhållandevis låga löner är att det ofta är en bra skola. Jag tror att dina chanser att tjäna riktigt bra om tio år är betydligt högre om du får erfarenhet från denna värld, särskilt om du tänker att du ska konsulta.
Stirra dig inte blind på ingångslönen. Jag dubblade min lön på tre år (nu är jag både civ ing och civ ek, men ändå).
Så tänker jag också. Dock är jag fundersam kring om detta ingångsjobb är relevant för mig då jag redan har en hel del kunskaper från ekonomiarbete i bagaget från olika företag. Skulle jag kunna bli controller direkt på något företag/organisation så bör det vara bättre än att bli junior revisor på pwc?
Jag har dålig insyn i PWCs karriärtrappa men det du bör ha med dig är att om du kör två år inom revision kommer du få mer branscherfarenhet och ett bredare kontaktnät än om du landar ett controllerjobb på valfritt industriföretag.
Det enda som skulle fått mig, personligen, att tilta mot ett controllerjobb vore kanske om företaget i sig hade fantastiska karriärmöjligheter. En jäkla skillnad på att kliva in som ung talang på typ H&M/Volvo/Spotify jämfört med Bosses Plåt i Unnaryd
Att gå in som revisor på Big Five innebär att du får en sorts karriärmässiga sjumilastövlar. Du lär dig mer på 2-3 år där än än på 5-6 år i en vanlig organisation. Att ha den bakgrunden ger också betydande fördel om/när du vill söka tyngre chefstjänster på några sikt.
Att jobba som controller inom någon “vanlig” organisation är inte fel men ger ingen karriärmässig boost och det tar längre tid “att bli bra” än inom Big Five. Det kan förstås finnas även andra vägar som ger liknande fördelar men just Big Five är en välkänd och beprövad väg.
Att Big Five erbjuder sämre ingångslöner än andra är för att de erbjuder andra betydande fördelar istället. Det är den utgångspunkt du bör ha när du tittar på arbetsgivare och tjänster överlag. Att välja det alternativ som ger högst lön här och nu är sällan den väg som ger bäst långsiktig utveckling. Att något är tydligt eftertraktat och konkurrensutsatt är också ett tydligt kvalitetstecken. Du behöver inte själv förstå exakt vad fördelarna består i men du kan vara säker på att de finns.
Jag förstår hur ni menar med att göra karriär och knyta kontakter. Dock funderar jag vad som hade funkat bäst för min del. Är som sagt 27 år, och är inte jättesugen på att göra 2 “hundår” där man säkerligen har flera 22-åringar med samma arbetsuppgifter. Har möjlighet att hoppa av studierna nu och enbart ta en magister istället för master, söka jobb som ekonom på kommunen och få erfarenhet därifrån och sedan avancera inom kommunen. Har ingen aning om hur attraktivt det ses eller utvecklingsmöjligheter men controller på kommunen är väl ett steg i rätt riktning för att söka vidare till chefstjänster/samla på sig kunskaper och bli egenföretagare/konstult framöver? Är det stor skillnad på magister och master avseende hur långt jag kan klättra i karriären framöver? Masterprogrammet består som sagt av en praktiktermin och en uppsatstermin, praktiken kan ses som redan gjord på ett sätt då jag redan har jobbat extra en hel del under studierna.
Du har ju precis passerat puberteten, ta det lugnt. Det är heller knappast så att du är överkvalificerad för ett ingångsjobb inom Big4.
Ekonom på kommunen låter i mina öron ännu mindre lockande eller meriterande än ”hundår” inom revision. Inte särskilt brant löneutveckling där heller.
Som sagt, vill du sträva efter egenföretagande eller konsulting där du ska sälja dina tjänster så finns det väl knappast en bättre skola än att jobba för gamarna som gör detta i global skala.
Du har fått grymma råd. Sök maximal utdelning av erfarenhet i början snarare än maximal lön, var beredd på hundår och gör ditt yttersta på jobbet. Du kommer kunna höja lönen snabbt.
Frågan är snarare om det lönar sig att plugga ett år extra för att ta ut en master eller om det är bättre att ta en magister och sedan jobba ett år istället. Det är säkert lättare att gå från privat till offentligt längre fram än tvärtom.
Jag uppfattar det du skriver här som dumt, och det av flera olika skäl.
Jag har själv jobbat som kommunal förvaltningsekonom under den första fasen av min karriär så jag kan det området bra. Jag jobbade i flera kommuner och täckte (sammanlagt) in hela välfärdsområdet, alltså alla de mjuka områdena som kommuner sysslar med.
Det vore fel att påstå att ekonomijobb i kommun skulle vara enbart dåliga men för mig passade det inte. De övergripande problemen i kommuner är brist på dynamik och ett negativt personurval. Dessa två saker hör också samman. Bristen på dynamik handlar om att det saknas förändringstryck. Utvecklingen går ganska långsamt. När något nytt kommer till kommunen är det ofta saker som i andra sektorer funnits i flera år. Det negativa personurvalet handlar om att det till stor del är personer som gillar det långsamma som söker sig till kommunen. Det här hade jag inte förstått alls när jag sökte mig dit men det blev snart tydligt. Många är inte så intresserade av jobbet utan fokuserar mest på vilken tid de ska hämta på förskolan. Detta gäller alltså även personer med akademisk utbildning. De behöver inte vara direkt dåliga men de saknar det där extra drivet som ofta är det som gör kollegor roliga att jobba med.
Fördelen med att jobba i kommun är att det är förhållandevis lätt att bli chef. Vi pratar nu inte om några verkligt spännande chefsroller men till någon del blir det ju vad man gör det till. Om den högre ledningen är bra behöver det inte vara ett dåligt alternativ. Att det är lätt att bli chef beror på två saker:
Många är lite sega, som jag beskrev innan.
Det krävs normalt relevant akademisk utbildning för att bli chef. Eftersom många är assistenter av olika slag är de i princip diskvalificerade från att bli chefer. Det ökar utrymmet för övriga. När assistenter går i pension och ersätts av någon icke-fosssil person så kallas de ofta för handläggare istället. Spännvidden inom denna grupp är stor, från riktigt duktiga till sådana som det växer mossa på.
När det gäller längd på utbildningen så finns det sektorer där detta spelar roll men ofta är marginalnyttan med längre utbildning begränsad. Jag skulle inte ha det jobb jag har idag utan magisterutbildning. Jag hade sannolikt också fördel av det när jag sökte mitt första jobb i kommunen men där skulle det kunnat variera mer. På många andra håll kan en bra personlighet med driv vara mycket viktigare
Jag skulle inte satsa på att jobba i kommun om mitt mål vore något annat än att jobba i eller med kommuner. Jag minns att en kommun där jag jobbade vid något tillfälle skulle upphandla konsulter till något stort projekt. Där ville de att konsulterna skulle ha kommunal erfarenhet och det visade sig svårt att hitta sådana. Den kategori konsulter som efterfrågades hade helt enkelt inte den typen av mer mossig bakgrund som det i praktiken handlar om.
OM du får möjlighet att komma in på t.ex pwc så ska du SJÄLVKLART ta det!! Herregud, inget snack liksom. Skit i kass ingångslön, det finns ofta andra förmåner och den erfarenheten kommer att ge dig enorm hävstång för framtida jobbmöjligheter. Har sett snabba karriärskliv på nära håll, så skulle aldrig rekommendera någon att börja sin karriär på kommun om den hade möjlighet att få jobba på ett big4-bolag.
Läser man ekonomprogrammet räcker det gott att ta en kandidat (3 år) för att komma in på en av de stora byråerna. Bör räcka med en magister i offentlig förvaltning med inriktning ekonomi men vet inte. En master kan också vara bra för att kvalificera sig för vissa jobb inom offentlig sektor men arbetslivserfarenhet är alltid viktigast.
Helt ovetenskapligt upplever jag att det är stor chans att stanna i offentlig sektor om man en gång börjat. Vill du få chans till bra ingångslön i offentlig sektor och slippa byta jobb ett par gånger för att få upp lönen är det nog klokt att börja privat om du får möjlighet.
Rimlig lön är vad du blir erbjuden. Innan man är klar tänker man att man ska sålla ordentligt. När man väl står där och söker jobb så är det bara att ta vad som erbjuds. Det är när man har erfarenhet som man ska byta jobb och få mer lön.
Testa att praktisera privat (eller spännande jobb i staten) på mastern. Är ett bra sätt att få jobberbjudande sen. Tycker absolut du ska gå klart mastern istället för att hoppa av och börja på kommun.
När det gäller lönenivåer är min erfarenhet att det inte är något fel på ingångslönerna i offentlig sektor. Man kan mycket väl få bättre ingångslön i en kommun än på en mer karriärinriktad arbetsplats. Skillnaderna i lön kommer senare. Inom privat sektor finns både specialistroller och chefsroller som har en betydligt högre lönenivå än vad som normalt förekommer i offentlig sektor. Naturligtvis kan man växla till jobb i offentlig sektor senare i karriären. Då kan erfarenheten vara viktig och göra att man kan få 5-10 tkr mer än vad som normalt hade varit möjligt att få för aktuell typ av roll. Man tappar potentiellt ändå lön jämfört med privat sektor men en hel del roller och sammanhang inom det offentliga är spännande att arbeta med. Om man kan få både spännande arbetsuppgifter, slippa överdriven stress och ha en hygglig lön så är det reko.
Att fokusera på att klättra i grader är sällan någon väg till framgång. Det bästa är att göra det som är roligt och som man är bra på. Normalt brukar de två aspekterna sammanfalla. Då kommer framgången och de spännande erbjudandena mer av sig självt.
Jag har hållit med dig hittills i tråden men här skär det sig lite. Jag tror man måste ha en väldigt tydlig bild av vad man vill göra på kort och lång sikt. Det är absolut en fördel om man tycker det är någorlunda roligt och vill man lyckas är det ju tacksamt om man är eller kan bli skicklig.
Men om jag skulle ha låtit min karriär planera sig själv baserat på min lust och fallenhet så hade jag varit en medelålders misslyckad gitarrist i ett rockband nu…
Frågan är här, såvitt jag uppfattar det, begränsad till att arbeta med ekonomi i olika former. Att mer allmänt fokusera på “roliga saker” är inte vettigt. Ska man bli framgångsrik på riktigt behöver man en väldigt tydlig plan. Dock är det för många inte så lätt att hitta på den där planen som student. Man behöver komma till en arbetsplats först och testa olika saker. Då blir det lättare att skapa den där planen som man förhoppningsvis kan följa sedan.
För egen del hade jag som student en idé/plan om att “jobba inom en generisk roll” inom offentlig sektor. Den idén visade sig vara mindre bra. Sedan kom en period av förvirring och olika stickspår. Därefter skapade jag den plan som jag följt nu i femton år ungefär och den räknar jag med ska hålla till pension.
Det du nämner är intressant gällande stress kopplat till vissa jobb i den privata sektorn kontra offentliga. Det känns som att kravet för prestation generellt är lägre i den offentliga men man kan ändå landa i intressanta arbetsuppgifter.
Säg att man då jobbar som controller/ekonomichef i offentlig sektor, du tjänar runt 50k per månad (vilket för övrigt är runt gränsen för att inte bli mervärdesbeskattad). Sedan driver du ett eget bolag vid sidan av där man sysslar med redovisning/konsult/har anställda eller gör jobbet själv, och detta med kunskaper man lärt sig från jobbet. Du tar inte ut nån lön utan behåller resterande pengar i det egna bolaget för att slippa mervärdesskatten, och du slipper stressen från den privata sektorn där du visserligen får hög lön men skattar bort en stor del?
Jag skrev inte att det var fel på ingångslöner i offentlig eller privat sektor. Men för att få en ingångslön i offentlig sektor som motsvarar det man själv är nöjd med (väldigt individuellt såklart) så kan det vara bra med annan erfarenhet. Byte av tjänst ett par gånger funkar såklart också.
Controller och ekonomichef är ju inte samma sak riktigt. Att tjäna runt 50k i månaden är en ganska normal nivå för en controller. Du nämner redovisning också och det är ju en tredje separat grej.
Jag vet inte om jag tror på idén rakt av. Mer generellt är ekonomi inom privat och offentlig sektor två helt olika saker. Inom privat sektor handlar ekonomin om överlevnad. Hela affären kretsar kring ekonomin. Ekonomichefen är en väldigt viktig person. Inom offentlig sektor handlar ekonomi om att följa budget och hålla sig till diverse regelverk. Det kan ibland vara utmanande men det är inte en fråga om liv och död. Hur viktigt ledningen tycker att ekonomi är varierar och det kan i sig vara en utmaning.
Att driva egen firma där man har vissa synergier med sitt ordinarie jobb är teoretiskt möjligt men ofta vill man ha ett liv också. Att i varaktig form jobba mer än heltid är inte direkt roligt. Fördelen med offentlig sektor är ofta att prestationskraven är mer flexibla. Vill man satsa järnet så går det men om du har andra behov i livet så accepteras det. Att det skulle gå att kombinera två olika krävande roller och slippa stress låter som en konstig idé för mig.
Det är inget betydande problem att tjäna över brytpunkten så länge man får extra avsättning till tjänstepension. Den avsättningen ökar normalt från ca 5% till ca 30% vid brytpunkten och det gör skillnad.
så låter det inte jättesexigt med att korta av plugget, ta en magister för att sen jobba åt kommunen.