Mm, det känns lite olustigt så här en lördagskväll. Lite väl många indikatorer som pekar i ”fel” riktning. Shiller PE på 40 med genomsnitt på runt 16 innebär ju att vi är 2.5 ggr över historiska snittet. Se tex här.
Även olika hypes, som jag upplever det, allt ifrån elbilsaktiers noteringar till astronomiska börsvärden motiverade av en ”ny verklighet” till börsnoteringar av snart nog vartenda bolag till rätt vanliga rekommendationer att belåna sig för att investera inkl studentlån … ger mig tydliga 00 vibbar och har gjort det större delen av året.
Jag börjar nog konvergera mot att vi är i en eller kanske flera rejäla bubblor (börs, obligationer, krypto, elbilar, tillväxt till varje pris, you take a pick) och att frågan är mer ”hur länge kan det hålla på”. Typ är det hösten 1997, 1998 eller 1999 inför 2000. Visst, det kan vara 1988 också, strax efter 87 kraschen, med up, up and away framför oss.
Så i vårt perspektiv, 50+ och ska snart leva på kapitalet, börjar jag väl mer fundera på:
- Vad blir konsekvensen av att agera på dessa signaler om de är fel?
- Mot vad blir konsekvensen av att inte agera på sådana signaler om de visar sig vara rätt?
- I vilket fall förbannar jag mig mest? (för börsen är ju ”ångerns altare”
) - När vet jag att det var fel att agera eller inte och hur kan jag då skademinimera?
Monte Carlo simuleringar av totala kapitalet (tack vare @axr eminenta tråd här) har tydliggjort att den enda riktigt stora risken för oss är ”sequence of events” risken med ett ”Lost Decade” med 10 värsta år först. Lite som GMO 7-year asset class forecast pekar på. Som det ser ut nu skulle den skadan så gott som vara icke-reparerbar utan kräver klart förlängt arbetsliv mot vad vi hade tänkt.
- Hade kapitlet varit 50% större hade det absolut inte varit något problem att ligga kvar som nu.
- Hade vi planerat för 10 års arbetsliv till så hade det heller inte varit ett problem att ligga kvar.
Alltså snarare en typ av ”salty-spot” än en ”sweet-spot”
Själv har jag tidigare gjort vinsthemtagningar (som jag nämnt här tidigare) och dragit ner risken i 90/10 och 60/40 portföljer i vårt sparande med ca 15-20% enheter i aktieandel gradvis under året. Dock inte i andra portföljer tex RT. Det har hittills känts väldigt bra just eftersom vi prioriterar return of capital.
Men med läget som det är och att den största risken för oss är Lost Decade, inte låg avkastning, så funderar man ju om en mer aggressiv parkering i cash är lämplig i vår ålder och situation trots stigande inflation och högst sannolik erodering av värdet under tiden?
Förväntar mig inte något ”gör så” svar utan mer att lufta hur jag tänker och våndas, om det är någon med liknande tankar/situation som har någon konstruktiv feedback
EDIT. Vill bara förtydliga att jag kommer att tänka och simulera igenom situationen noggrant före ev förändring och eventuellt förändring kommer att ske stegvis i tex 5%enheter steg samt att det inte handlar om något ”run for the hills” alternativ att helt gå ut marknaden, bara anpassa risken.
EDIT 2. Efter lite mer Monte Carlo simuleringar har jag (nog😬) landat i att det är vår mellanrisk hink som behöver stärkas i storlek och med vettigt likvida tillgångar som en 60/40 portfölj. Så det är nog så det får bli. Vikta om mellan högrisk och mellanrisk hink samt nytt kapital in i mellanrisk.