70-talet i repris?
Vi befinner oss just nu i en lågkonjunktur, vilket kanske kommer som en överraskning för många, speciellt yngre läsare. För oss som har haft fötterna på jordskorpan i många år kommer det knappast som någon överraskning, speciellt vi som minns 70-talet. Det var definitivt inte bättre förr men ni som är unga nu bör vara uppmärksamma och förbereda er för något ni förmodligen aldrig varit med om tidigare, vi gamlingar vet redan vad vi ska göra. Vi utelämnar vem som bär skulden till lågkonjunkturen tillsvidare och koncentrerar oss istället först på vad den innebär och sedan på hur vi kan förbereda oss för att avsluta med hur vi bör investera.
Vad innebär den ankommande lågkonjunkturen?
Lågkonjunkturen är inte ankommande, vi är redan där och smarta pengar lämnade börsen redan i början av året (själv var jag bara halvsmart och sålde hälften). Det är inte svårt att förutse vad lågkonjunkturen innebär men omöjligt att veta hur länge den kommer att pågå. För att slippa famla i mörker måste vi finna något att jämföra med, något som redan har ett facit och då ligger nog 70-talets lågkonjunktur närmast till hands, 90-talskrisen var annorlunda.
Vad kan vi hämta från 70-talet?
- Hög inflation
- Höga räntor
- Fallande bostadspriser
- Energikris
- Anställningsstopp
- Låg tillväxt
- Hög arbetslöshet
- Stigande lönekrav
- Många strejker och demonstrationer
- Varvskris
- En lång och seg lågkonjunktur
- Halvglobal (Kina och Indien i dvala, Japan, Korea, Singapore m.fl. hade hög tillväxt)
Vad kan vi förvänta oss framledes?
1-5. Är redan här och kommer att fortsätta
6-7. Är på gång och kan inte undvikas
8-9. Beror mest på fackföreningarnas agerande, positivt att de är mer förståndiga nu
10. Den slipper vi
11. Ett stort frågetecken
12. Den lågkonjunktur vi befinner oss i nu utvecklas sannolikt till global
Hur kan man förbereda sig?
- Pausa att investera ett tag om ni kan och fyll på sparkontot först, trots minskad köpkraft
- Lägg upp en budget för det närmaste året, ni måste ha koll på alla utgifter
- Förvänta er inte hjälp från staten. Den behöver spara, okänd längd på lågkonjunkturen
- Om medias beskrivning går från ”lågkonjunkturen” till ”krisen” ökar riskerna.
- Ta inget för givet, inte ens jobbet.
- Den som är uppsagd eller arbetslös bör söka nya jobb omgående, de kommer att bli färre.
- Riskerar ni att bli eller redan är uppsagda läs nedanstående (kopierad från Guldfeber).
”Idag kan en person som är arbetslös, förbrukat sina a-kassedagar och deltar i program där försäkringskassan betalar ut ersättning när som helst få beskedet att arbetsförmedlingen inte längre har något program att erbjuda. Personen står då utan ersättning och blir hänvisad till försörjningsstöd med allt vad det innebär gällande ägande av fordon, fastigheter, värdepapper etc.”
Hur bör man investera framledes?
Är man av försiktig natur så bör man kanske förlita sig på sitt sparkonto eller fokusera på korta räntefonder och 4-5 månader innan Riksbanken börjar sänka räntorna igen växlar man över till långa räntefonder. Om man bedömer att lågkonjunkturen mycket väl återspeglar 70-talskonjunkturen kan man investera i det som gick bra då, facit finns ju. Se bara till att hantera volatiliteten med förstånd.
Allra sist ska jag tolka och kommentera tre färska uttalanden från våra kära myndigheter.
”I år väntas BNP-tillväxten landa på 2,3 procent. Nästa år väntas den bli 0,4 procent, enligt den nya prognosen.” Mycket illa, 2023 blir ett ödesår.
”En förlängd inflation kan leda till en åtstramad penningpolitik som kan påverka bostadsmarknaden, göra det värre för redan hårt pressade hushåll och öka arbetslösheten i landet.” De skriver ”kan leda till” och “kan påverka” för att inte uppröra befolkningen. De vet mycket väl vad som ligger i korten.
”Arbetslösheten spås öka till 7,7 proc, en mer pessimistisk bedömning än förr.” Sanningen är att den verkliga arbetslösheten kan bli betydligt högre än så, kanske till och med tvåsiffrig.
