Jag söker konsensus i frågan kring att justera sparhorisont. Gör man det löpande, vid behov eller när sparshorisonten har löpt ut?
Frågan har uppkommit för mig då jag funderat på de rekommenderade allokeringarna av tillgångsslag vid olika sparhorisonter, och vad som händer vid främst löpande justering av sparshorisonten.
Min uppfattning vad forumet rekommenderar är följande:
0-2 år: Sparkonto 100%
3-9 år: 50/50 aktier/räntor, går att ha olika fördelning mellan åren
≥10 år: 100/0 (90/10) aktier/räntor
För mig blir det problematiskt att löpande se över ett sparande med sparhorisont 3 år till exempel. Vid löpande justering, till exempel en gång per år, så blir konsekvensen att under år 1 har man räntor och aktier, men år 2 säljer man allt och lägger det på ett sparkonto. Då har man bara haft räntor och aktier under ett år, och som ni vet är det sannolika utfallet för en så kort period väldigt osäkert.
Hej, jag kan ge en infallsvinkel från mitt perspektiv rörande dessa.
Det jag ser som de justeringar som du bör göra är egentligen först när behovet på de olika tidshorisonterna förändras. Som exempel så när man är 19 och student och inte äger något eget boende kanske det finns ett större behov av att spara på kort och medellång sikt till en handpenning. Det kan göra att behovet av den korta bufferten är ganska stor. Vi antar att man köper en lägenhet för 2 mkr vilket innebär en minsta handpenning om 15 % = 300 000kr. Detta är det kortsiktiga som man prioriterar mot vilket gör det korta sparandet att fokusera på.
När man som 25 åring sedan har köpt sitt boende försvinner behovet av ett stort kortsiktigt sparande till handpenning och ersätts av ett buffertspar för att kunna underhålla / renovera sitt boende istället. I detta fall med en lägenhet bör behoven vara ganska små som privatperson och den korta horisonten kanske istället blir för att klara av en potentiell arbetslöshet. Dina månatliga kostnader är 15 tkr och du har som trygghetsbuffert 6 månaders sparande för att täcka detta. Så snart du har 6 * 15 tkr = 90 tkr så bör du fokusera på dina andra sparhorisonter.
Fokus med att ändra horisont är nog mest därmed vad du sparar till under vilket period. Det är detta som styr hur du löpande ser över dina sparkvoter till de olika delarna.
För min del har jag en buffert klar för att klara mig från en klump i magen vilket gör att på kort sikt är jag klar. Först om en större utgift uppkommer som får mig att sno från denna buffert börjar jag fylla på den. I mitt övriga sparande har jag inga kortsiktiga mål då jag och min sambo bor i det hus där våra barn förhoppningsvis ska växa upp och målet är att bo här länge. Eventuellt nytt boende löses med det vi skulle få ut vid en försäljning av huset. Därmed går allt mitt sparande in en en lång sparhorisont om 10+ år. När jag närmar mig pension vill jag med all säkerhet minska risken i mitt sparande och säkra upp det något. Då viktar jag återigen om från + 10 år till en större andel räntor.
Min take är alltså att du inte varje år måste ändra, flytta pengar eller något sådant. Du gör helt enkelt förändringar när livet händer, nya mål uppkommer eller något oförutsett händer. Ändras inte din vardag finns inga behov av att ändra allokeringarna i dina portföljer. Dina behov är det som styr hur du fördelar ditt sparande, behoven avgör även din sparhorisont och då behoven ändras löpande (sanning med modifikation) sker detta löpande.
Ja jag förstår vad du menar, och det blir ju så man får göra eftersom det här med fast sparhorisont är svårt att implementera i praktiken.
Att hantera risk på framförallt 3-5 år upplever jag som svårast och det blir uppenbart att mellanriskdelen i fyra hinkar-strategin kan innebära för hög risk. Om man ska hålla aktier/räntor i den så bör minimum sparhorisonten vara 5-6 år, så att man kan skifta till 100% sparkonto år 2 eller 3. Jag upplever att denna problematik inte uppmärksammas.
Helt enig med dig att det är knepigt när de stora dragen 10% per år, minst 3 år för att inte ha på sparkonto mm kommer ner på en detaljnivå i hur man ska hantera det praktiskt.
Jag har ingen bra lösning utan försöker tänka om det är lönt att lägga in i fondlösning (4-5 år med då bara 1-2 år i ränte/aktiefond).
En annan taktik jag ibland använt är att snitta ut även detta. Säg 5 års horisont dvs runt 50% aktier och med 10% tumregeln så är det noll 5e året. I snitt 25% aktieandel och då kör jag på det hela 5 års perioden istället för att stega ner. Enklare åtminstone.
Beror väl lite på beloppen också. Om det är mindre belopp för icke-kritiska behov så kan man chansa lite mer. Är det däremot till insatsen i ett boende och man måste verkligen köpa om X år så kanske det är vettigt att vara försiktigare.
Jag tänker att man i denna fråga inte ska stirra sig blind på den skarpa gränsen mellan tre och fyra år, dvs mellan buffert- och mellanriskhinken. Med ett sparmål fem år bort tänker jag att det i praktiken finns en viss osäkerhet och flexibilitet i exakt när behovet uppstår. Det kanske lika gärna är närmare sex år?
Det andra perspektivet är om man vet exakt hur mycket pengar man kommer behöva när det är dags och om man redan har de pengar man behöver eller om avkastning över sparrisen krävs för att nå fram. Om pengarna redan finns där när fyra år kvarstår, plocka ut dem och kör safe på bankkonto de sista åren. Eller tidigarelägg om möjligheten finns. Om mer avkastning krävs, ligg kvar med högre risk, du har ju i alla fall inte möjlighet att nå en målet om du är inte gör det. I värsta fall tar det längre tid att nå fram än planerat.
Så i grunden tänker jag, titta mer på vad du behöver än exakt när. Och om du är i mål, om du vunnit spelet, sluta spela.
