Generellt skall lekhinken vara en viss procentuell del av investerat kapital. Ofta pratas det om 10 % eller mindre.
Men detta kan ju ändras på en rad olika sätt.
Om månadssparande är stort i förhållande till totalt kapital måste man juni princip flytta in en tiondel till lekhinken för att detta inte snabbt förändras.
Får du en lyckoträff med en chansinvestering som snabbt ger 10x pengarna kan ju lekhinken plötsligt vara 50 % av hela portföljen.
Det mest troliga utfallet är förmodligen att avkastningen släpar efter de ordinarie investeringarna - hur gör du då vid sådana tillfällen? Fortsätter du skyffla in pengar i lekhinkens svarta hål så att storleken behålls? Eller har du någon princip som innebär att lekhinken måste stå på egna ben från en viss tidpunkt? Alltså att om lekhinken halkar efter med avkastningen så får den helt enkelt bli en mindre del av hela portföljen?
Jag tänker att “lekhinken” enbart är till för att man ska ge fasen i att pilla på resten. Så drar den iväg så kan man ju sälja av överskottet och köpa sansade grejer. Rasar den i värde så har man lärt sig något av läxan.
Lekhinken måste ju inte uppgå till 10% av tillväxthinken utan 10% är ett tak. Jag tänker att om man träffar rätt i lekhinken så kan man föra över det till tillväxthinken, bufferten eller spendera pengarna på något kul här och nu. Går man bort sig i en investering och tappar 50% så hade iaf jag tänkt att nästa investering görs med de återstående 50% av lekhinken med ambitionen att jobba sig uppåt igen. Men absolut inte ta från tillväxthinken eller bufferten för att återbalansera.
Syftet är ju inte att lekhinken ska finansieras med hjälp av de andra hinkarna utan som nämnts redan säkerställa att man inte pillar för mycket i det ”riktiga” sparandet.
När jag började köpa i lekhinken så fyllde jag på i några månader. Sen har jag inte köpt något mer. Jag valde hellre att sälja delar av lekhinken för globala indexfonder istället.
