Vadå förneka… tvärtom. Att anpassa sig till åldrande genom att göra det som “kräver” säg 15000+ steg per dag medan det fortfarande fungerar utan problem. Gick bra för mig fram till ca 60 års ålder .
Flertal släktingar som med tiden behövt ex nya höftleder mm efter lång tid av försämring.
Fötter , knän mm kan också djävlas numera. Gör att vissa fritidsaktiviteter som vandring etc blir mindre vettiga när den straffar sig med värk som sitter i ett bra tag . Behöver budgetera mängd dagliga steg etc numera. Om vi gör det lagom fungerar det bra.
1 gillning
Från någon som gjort förhållandevis mycket ungdomsresande som billig backpacker, nu reser mycket med jobbet och ändå unnar mig mera påkostade resor som en del av att umgås med nära och kära över kvalitetstid kan jag konstatera att alla de platser som jag backpackat på finns kvar och är precis lika härliga som när jag backpackade. Även om hotellen nu är bättre, man inte måste vänta i all evinnerlighet på absolut billigaste anslutningen och man unnar sig mera påkostade upplevelser.
Så om man känner att man missat ”resefönstret” låt inte ålder och format hindra er från att uppleva. Ut i världen! 
5 gillningar
Intresserad av backstoryn till att du med flit lägger till det fetstilade. 
Bör man liksom räkna med kapsejsning?
haha… Ser det framför mig… “Todaloo tjejer! Vi ses om 6 månader…”
Spännande. Jag ser det inte som en FOMO-grej, är det inte bara att min formulering som är kass? Dvs. att man skulle lika gärna kunna formulera det som t.ex.:
- Vilka upplevelser vill jag ha i mitt liv (i olika tidsperioder)?
- Vad är lättare att göra nu än senare?
- Vilka minnen vill jag skapa?
Ja, såg en dokumentär om off-piståkning där de visade hur mycket mindre snö det var nu jämfört med tidigare. 
1 gillning
Ja, det här är en av de viktigaste för mig. Kanske en variant på formulering som @Daniel_Nilsson studsade på är:
- Vilka upplevelser vill jag ha med mina barn?
Åh, vad glad jag blev att läsa din kommentar. Njut! 
Detta är också något som är viktigt för oss.
Ah, vad kul! Du får gärna dela av erfarenhet och vad det gett er.
Sorry! 
Du får gärna utveckla, för det var inte min mening.
… inser då också vilken tur man haft då Caroline var både 34+ och 40+ när vi fick våra tjejer…
1 gillning
Det jag har tänkt på det mest med är just barn och hälsa. Men upplever även att vissa yrken har det. Jag ångrar t.ex. att jag inte gjorde lumpen och jag har ibland en tanke kring att söka till polishögskolan och lite sådant.
Sedan börjar jag mer och mer tänka att “resor” egentligen är ett substitut eller en struktur för att prioritera tid tillsammans. Dvs. det blir enklare på en resa än det är hemma.
2 gillningar
Totalrenovera ett stort hus och göra mycket själv. Det orkar man inte när man är över 60-65.
2 gillningar
Så som jag ser det är att snorkla på korallrev en av de centrala aktiviteterna i Sydostasien. Sedan kan det förstås bero på var man är. Om jag skulle lista anledningar till att åka dit alls så skulle snorklandet komma högt på den listan, åtminstone om vi pratar om mer turistinriktade aktiviteter (sådana som man kan köpa sig tillgång till).
Mer generellt i alla länder ser jag umgänge och kontakter med lokalbefolkning som en väsentlig grej men när man reser med barn kan det sannolikt bli något svårare. Det är ju t.ex. inte självklart att barnen kan hänga med i en diskussion på engelska, även om det är ”hula-hula dialekten” av engelska. Ofta bygger sådana dialoger på inslag av kroppsspråk, användning av diverse begrepp etc. Det ligger lite utanför vad man lärt sig i skolan som 10-12 åring. Iofs kan själva övningen säkert vara nyttig.
Utöver snorkling är ”åka båt” en aktivitet som också förutsätter viss simförmåga. Säkerhet är inte riktigt någon paradgren. Det är fullt av strömmar och ”slukhål” i vattnet på många håll och en del av slukhålen är stora. Jag åkte på en lokal ”kryssning” på några dagar och det gav bra möjlighet till snorkling ute i ingenstans. Sedan på natten blev det storm. Stället där jag sov ute på däck blev översköljt av stora vågor. Lite blött blev det. På dagen torkade man upp sedan så det var ok.
För något lite äldre barn skulle detta ha kunnat fungera och för barnet skulle det ha varit ett stort äventyr på riktigt. Jag har något minne av att några av de andra passagerarna var en familj med en dotter i tonåren. För någon som är liten och inte kunde simma skulle det ha varit rejält skrämmande. Vi var alltså inte utsatta för något extremt med lokala mått mätt utan mer en rätt normal liten storm.
När man är på olika huvudorter finns ofta olika ”dyr-alternativ” till upplevelsen ovan. Då får man en annan standard men också en helt annan typ av prislapp. Där kan båtstandarden kanske påminna mer om typ Kroatien. Samtidigt är huvudorterna så exploaterade att de egentligen inte är något att ha. Man åker hellre till lugnare och mindre exploaterade platser och där finns inte ”dyr-nivån” att tillgå på samma sätt. Där är standarden mer som jag beskrev det ovan.
1 gillning
Ingen fara Jan! Det var lite skämt blandat med allvar.
Definitiva saker, så som att dagens ögonblick aldrig kommer tillbaka kan skrämma mig. Det är en sanning som är läskig, men också nyttig att erkänna. Jag har alltid varit dålig på farväl och att lägga saker bakom mig. Denna tråd trycker på den punkten. Men det är bra, det är nyttigt att gå utanför sin komfortzon.
Det är ett känsligt men superbra ämne. 
2 gillningar
Var sak har sin tid heter det ju.
I vilken ordning sakernas olika tider kommer är väl flexibelt.
Att leva livet för att pricka av olika saker på ett schema borde bli trist i längden och kanske till och med naggar lite på livslusten.
1 gillning