Det blir ju vana att tänka löner i brutto. Vad varje tusenlapp innebär efter brytpunkten blir man också vass på, men det är en onödig vana, tycker jag.
Folk här har säkert omvandlingen på auto i huvudet också, men garanterat inte befolkningen i stort.
Det låter liksom mycket när man säger en lönesiffra, som egentligen innebär någon mycket mindre netto, den faktiska praktiska siffran man bygger privatekonomin runt.
Jag tycker normen borde kretsa kring nettosiffror, och tycker helt ärligt det är skevt att det inte ser ut så.
Edit efter mycket om och men bland kommentarer:
Normen kring prat om vardagsekonomi privat, inte tex på arbetsplatsen under lönesamtal, vid jämförelse av tjänster, löneväxling eller vid val av kommun (om man nu väljer att bo efter skatten i området…)
.
Nettosiffran skiljer sig ju beroende på var du bor, men även om du har lån med ränteavdrag. Alternativt om man är medlem i svenska kyrkan, det dras ju också av.
Om vi båda tjänar exempelvis 50k och jag har högre bolån än dig blir effekten att min nettolön är högre än din, allt annat lika. Därför blir nettolön missvisande för jämförelse.
Att specificera hela lönekostnaden, inklusive arbetsgivaravgifter, kan vara rimligt, liksom att specificera nettolönen, beroende på om det är arbetsköparens eller arbetssäljarens perspektiv man är intresserad av för tillfället. Den så kallade bruttolönen, däremot, är ett värdelöst bokföringshittepåmellanting som inte beskriver någons verklighet.
Det är ju bruttolönen man förhandlar om när man byter jobb, har lönerevisioner osv. Nettolönen varierar från person till person och från år till år trots samma bruttolön vilket gör det till ett ganska dålig parameter att använda.
Bruttolönen är också det som pensionen utgår ifrån. Även bidrag och allt annat utgår ifrån bruttolönen.
Nej! Det enda rimliga är att utgå ifrån bruttolönen i de allra flesta fall om man är arbetstagare.
Men vi specificerar ju inte arbetsgivaravgiften i bruttolönen. Ett trick som gör att folk tror att de skattar ~30% på lön. Det är ju närmre 50+ beroende på, egentligen.
Det här menar jag är onödigt extra nörderi för en överväldigande majoritet av sammanhang som lön diskuteras bland vanligt folk.
Siffran du har att röra dig med efter skatt per månad är mycket lättare att tänka på ju, avdrag åsido. Börjar man jämföra löner med ränteavdrag i åtanke är vi återigen i nördhörnan. Inget fel med oss här i nördhörnan, de flesta är bara inte här på utkanten bara.
Du får välja vilken siffra du vill till dina polare. När jag förhandlar lön, tittar på lönestatistik, fyller i blanketter för lån / bidrag osv så är det bruttolönen som är det väsentliga och inget annat flyktigt trams.
Arbetsgivaren har inte (och bör inte ha) kontroll på de parametrar som slutligen ger dig din nettolön. Du kan också göra saker för att förändra vad din nettolön blir. Vore omöjligt för arbetsgivaren att göra en specifik utbetalning som säkert ger dig rätt nettolön, eftersom saker som händer senare under året påverkar slutliga nettolönen.
Så det går inte att förhandla nettolön med arbetsgivaren.
I förhållande till vardagsekonomin för en enskild individ när lönen kommer in är ju netto det intressanta, och så de flesta förhåller sig till sin lön majoriteten av tiden, förhandling, upplägg av löneväxling och avdrag åsido. Dessa saker kommer ju på tal vid enskilt tillfälle per år/flera år.
Flyktigt eller trams vet jag inte hur det förhåller sig till frågan. Bruttosiffran är ju om någonting flykt från arbetes sanna kostnad.
Jag inser att ni inte tolkar tesen som jag upplever folks konversationer om inkomst utanför den här typen av sfär.
Det har inte särskilt länge varigt okej att diskutera lön och pengar i stort, kulturellt, inser jag. Unga pratar mer om lön nu, så jag kan förstå varifrån bruttokonventionen kommer. Mina föräldrar kommer från en tid där det där det ansågs högst oartigt. I viss mån är det fortfarande det ju, i stort.
Uppskattar när folk gör ”hjälp mig” posts och skriver nettoinkomst. Det är det här jag menar. När någon pratar om sin egen ekonomi är netto alltid ett bättre mått. Avdragen, personliga skattesatsen etc är ju alltid inräknad då. Det handlar ju sällan om jämförelse, utan egna förutsättningar.
Så fort nån skriver bruttosiffror blir det frågor om olika saker och ting. Det är det här jag menar men förvirring och onödigheter.
Om man tittar på sin ekonomi så är nettot man får i löneutbetalningen inte relevant, för det är först när slutskatten satts och man fått restskatt eller tillbaka på skatten som det är färdigt. Saker som bolån, pengar på ISK, diverse avdrag, och om man har jämkat detta eller inte påverkar också. Skatten ligger som en helhet över hela ens ekonomi.
Kör man bara med sin nettolön som måttstock så får man också det dåliga mönstret ”titta, jag fick pengar tillbaka på skatten! Konsumera!” och ”skit, restskatt!” när det egentligen inte är relevant.
Jag har definitivt inte koll på vad min bruttolön är, men jag vet ju hur mycket pengar som trillar in på kontot varje månad. Det är ju den siffran man interagerar med.
Asså ursäkta, men man måste väl ändå lägga upp sina utgifter efter vad som strömmar in månadsvis?
Jag, tex, brukar alltid få tillbaka en hundratusing eller så på återbäringen. Ränta, de där 20-nånting skattefria per år, etc. Dessutom trillar 3-12en in vid årsskiftet. I praktiken näst inpå dubblar väl det där min totala nettoinkomst på ett år, men det är ändå nettolönen som är relevant typ 363 dagar om året. När återbäringen och utdelningen adderas till årets sparande är det sen irrelevant för en vanlig månad. Onödig extra konsumtion behöver det väl inte nödvändigtvis bli alls.
Nja, bara för likviditet. För de större grejerna är det rimligare att titta över år eller flera år, snarare. Vad som rör sig per månad är rätt irrelevant. Man kan gå plus ett gäng månader och sedan jättemycket minus någon månad (pga periodisk kostnad som t ex köpa ny dator), och det är ens utveckling över tid som spelar roll.
Ju snabbare man kan lämna att leva från lön till lön, desto bättre.
Att fokusera månad för månad gör en t ex rädd att använda kreditkort eller andra mekanismer för att flytta kostnader i tid. Tittar man på saker över år/decennier i stället så kan man se specifika månadskostnader mer i perspektiv.
Jag tycker t ex det är rätt trist att näthandla, så jag brukar samla ihop ett gäng grejer jag behöver och sätter mig typ någon gång om året och köper allt på en gång i en jättedyr månad. Det spelar ingen roll att det blir superhög kostnad den månaden, för jag tittar på det i ett perspektiv där det slås ut över tid.
Så jämka detta då, så har du gett dig själv en rejäl nettolöneförhöjning, eftersom de hundratusen då kommer direkt i dina nettolönemånadsutbetalningar. Är det på något sätt betydelsefullt? Nja.
Det är mycket lättare att jämföra brutto, då slipper vi individuella skillnader som påverkar netto. Det är inte perfekt dock, det krävs fler siffror och detaljer för att få kläm på helheten.
Nu är det så att skattenivån beror på var du bor. Kommunalskatten varierar maximalt ca 6,5% .
Vad som är rimligt beror väl på anledningen till att siffran nämns.
Om man vill imponera med sin just nu goda ekonomi eller bedömma sin ekonomi för ev nya löpande utgifter kan väl nettot man får varje månad vara det relevanta.
Om man vill imponera med sitt stora värde för arbetsgivaren och skatta dennes ersättning för dina tjänster kan väl Brutto och ev årlig bonus och avsättning till Pension om det avviker får det “normala” vara mer vettigt att prata om.
Dom flesta börjar nog skruva på sig om någon tar upp dessa saker ovan i detalj vid middagsbordet med bekanta som inte är mycket nära vänner.
En parameter som stör mig mer är att man inte diskuterar all avkastning etc realt dvs kompenserad för antagen inflation och beskattning. I längden är det vad som är intressant.
Är det verkligen så svårt att hålla koll på två siffror och använda rätt siffra vid rätt tillfälle?
Ibland är det relevant med netto, ibland med brutto.
