Hej, får först säga, detta känns som ett i-lands problem i dessa tider men jag som många andra har en dålig känsla i magen över allt som händer, för 2-3v sedan fick vi bolån på 2,85m beviljat och vi ska äntligen köpa ett hus. Kändes jätte bra tills detta kom till Europa… nu känns det omotiverade, läskigt, hopplöst? Vi ska skriva under den 22e. Om det ens blir någon 22e, nästan så det känns just nu.
Kommer Europas ekonomi gå åt helvete, stryper Putin oljan så kommer man ju snart inte ens ha ett jobb…
Ingen har ju svar på detta men känns tungt ikväll.
Min bror sa faktiskt att jag skulle överväga att verkligen köpa hus nu… jag sa att han var larvigt till en början men ju längre veckan gått så vet jag inte riktigt vad jag tänker.
Är det något man vill ha i dessa tider så är det väl boende? Blir det världskrig och kärnvapen så kvittar det vad vi gör. Men jag tror nog att just huspriser känns stabilare än mycket annat.
Vi köpte precis innan covidåret. Inget jag ångrar även om det ibland ställde till det för vår renovering. Men det fick oss också att fokusera på annat än pandemin.
Kan du beskriva vad det är du tänker kan komma att hända som gör köpet av bostad dåligt eller omöjligt?
Du skriver “om det ens blir någon 22e”.
Tänker du att någon form av katastroftanke kring att vi alla kommer utplånas i en kärnvapenkrig eller något i den stilen?
Martin Luther sa “Även om jorden går under i morgon, planterar jag i dag mitt äppelträd”.
Det är en tanke vi alla kan tänka och försöka hålla inom oss i tider av oro. Vi kan inte styra vad som händer imorgon. Eller om en månad. Vi vet inte. Denna ovisshet är så klart jobbig men samtidigt är allt vi kan göra att plantera vårt äppelträd idag. Resten får vi vänta och se.
Hoppas du kan skingra din oro emellanåt. Fatta inga beslut när det känns som tyngst utan försök strukturera dina tankar och känslor genom att exempelvis skriva listor. Gör inga förhastade beslut. Boende kommer du dessutom alltid behöva. Det är inte som att köpa en aktie. Se till att boendet håller över tid bara och inte är tänkt som en kortsiktig investering.
Helt sant det ni skriver.
Nästan mer så att man vill skynda på det, ett världskrig skulle ju kunna få banken att säga nej till lån även fast vi har allt klart tänker jag
Jag tror det första steget här är att sluta se huset som en investering. Marknastajming på husmarknaden är heller ingenting att rekommendera. Ta det från mig som trott på nedgång sedan år 2006. Nu har jag kapitulerat.
Hade man kunnat gå in på husmarknaden på samma sätt som man gick in på börsen hade det varit att föredra. Först köper man en dörr, sedan några väggar, kanske ett tak och över 12 månader har man gått all-in och står med ett helt hus.
Nu kan man ju dessvärre inte det. Istället lägger man alla ägg i samma korg och går in med rejäl belåning på en och samma tidpunkt i ett enskilt geografiskt område. Läskigt men å andra sidan säljer man ju inte av några husväggar i panik när det skakar på marknaden.
Jag tror bara att det är att köpa om man hittar ett hus man trivs med. Vi kan inte styra hur världen ser ut kommande år. …och köper du inte idag, när köper du då? När allt är guld och gröna skogar igen? Inget hindrar att en ny svart svan dyker upp och får husmarknaden eller jobbmarknaden på fall då.
Så keep calm and carry on är mitt tips. Stå inte utanför och vänta på att världen är fri från konflikter, finanskriser, pandemier etc. Då blir det sannolikt inget hus även i framtiden.
