Jag och min man har en tid funderat på att köpa hus, har kollat aktivt i ca 9 månader. Vi bor i dagsläget i en liten 3:a på 71 kvm i en närförort till Stockholm. Nu har vi dock börjat svänga rejält i vad det är vi faktiskt vill ha. Vi inser att marknaden är för högt värderad för vad vi tycker är värt helt enkelt. Vi kollar dels i området vi bor idag, men också andra delar av “Norra sidan av Stockholm”. Det var ett objekt vi var väldigt intresserade av här i närheten av där vi bor idag, där huset troligen kommer sluta på ca 10,5 miljoner. På bilderna såg huset väldigt fint ut, men när vi gick på visning inser vi att det blir mycket jobb för oss, mycket är hemmasnickrat och man får inte riktigt en bra känsla av det. Tittar vi lite längre ut så kan man hitta fina (i alla fall på bild) hus för ca 8-9 miljoner, men då hamnar vi istället väldigt långt bort och kommer inte ha lika lätt att få hjälp av familjen med hämtning på förskola, vi får längre resväg till jobb, min man kommer troligen behöva sitta i köer dagligen, osv. Vi är helt enkelt inte säkra på att vi kommer att trivas med att bo så långt ifrån familj och vänner.
Eftersom vi har en 1,5 åring, och ett till barn på väg i sommar, börjar vi känna oss ganska stressade över vår boendesituation. Vi behöver ett hemmakontor också kan tilläggas eftersom vi jobbar ca 50% hemifrån (jag 100% just nu). Vi har börjat komma till insikten att vi inte kommer tycka att något hus är värt pengarna de går för just nu. Antingen är det för dåligt skick, eller för långt bort.
Nu har en större lägenhet, 4:a på 97 kvm, lagts ut till försäljning i vår förening (som vi stormtrivs i!) och vi börjar fundera på om det kanske är bättre att bara köpa en större lägenhet att bo i under några år medan vi i lugn och ro kan titta och fundera på hus, samtidigt är den här lägenheten värderad till ca 7 miljoner (otroligt dyrt för en lägenhet tycker familj och vänner, “då kan ni lika gärna köpa ett hus”) men den är genomgående fint skick, har en bra planlösning, och löser våra problem på kort sikt. Problemet är väl i så fall när man köper något på kortare sikt att man är mer känslig för nedgångar, och att det blir en massa extra transaktionsavgifter.
Hjälp oss med hur man ska tänka här - om ni orkat läsa så här långt. Tack på förhand!
Att ge någon sorts rekommendation verkar svårt men det borde finnas åtminstone tre alternativ att välja mellan:
Lägenhet. Kända för- och nackdelar.
Radhus. Liten tomt. Enkelt att sköta. Nära till kollektivtrafik.
Hus. Större tomt. Mycket att fixa med. Behov av att åka bil.
Jag bor själv i radhus på 170 kvm, alltså villa-storlek i nordvästra Stockholm. En stor poäng med det hus jag bor i är att det har låga driftskostnader. Vi har fjärrvärme och en rad funktioner i samfällighet. Att sådant som kabel-tv, internet och sophämtning är löst kollektivt ger lägre kostnader än om vi skulle bo i villa och ha egna abonnemang för allt.
Fördelar med villa är, som jag ser det, främst egenskaper av bonuskaraktär. Det kan handla om sådant som “snickarglädje”, sjöutsikt, möjlighet att bygga attefallshus eller pool och liknande saker. Så länge det är mer praktiska aspekter och boyta som står i centrum är radhus ett så att säga fullvärdigt alternativ. En fördel som jag själv ser är möjligheten att bo kvar i huset efter pension. I dyrare områden med villor är det vanligt att man säljer huset och flyttar till lägenhet senare i livet. För egen del ser jag inget behov av det.
Vi kollar på radhus också, men har inte hittat något som känns tillräckligt bra. Jag som behöver åka in till stan för jobb vill till exempel inte behöva först ta en buss till pendeltåget utan vill gärna ha gångavstånd direkt till pendel (det kan vara lite längre så att man också kan cykla). I dagsläget bor vi vid Sundbyberg och då tar det endast 9 min med pendel till Stockholm City, så man känner sig rätt så bortskämd. Vi bor också i en fin lägenhet, allt är nytt och fräscht, men har inte hittat ett enda radhus tyvärr som är i bra läge, är i fint skick, på den här sidan av stan. Annars hade radhus varit ett jättebra alternativ, men som sagt, hittar inget sådant.
Om vi pratar om stora radhus på gångavstånd från spårbunden kollektivtrafik så är Kista det ställe där det finns många. Då är det t-bana som gäller i första hand. I Sollentuna finns en del mindre radhus som motsvarar det du tänker dig rakt av. I Spånga finns det också en hel del t.ex. i Solhöjden.
Radhus i bra läge är för många en typ av bostad man bor kvar i hela livet, inte en bostad som man lämnar “när barnen flyttat ut”. Av den orsaken är det naturligt att många av de radhus som säljs är i “pensionärsskick”. De är alltså inte renoverade utan har äldre standard. Jag köpte huset 2013 och har renoverat upp allting successivt. Allting var i ok skick när vi köpte så det var inget som akut behövde åtgärdas men likafullt äldre. Jag skulle inte själv känna att det vore ok att riva ut kök eller badrum som är typ 20 år gamla.
En lägenhet på 97 kvm kanske är ert drömboende om det medför ett enkelt liv i det område där ni vet att ni trivs.
4 rok kan funka hela livet. I början kan det minsta sovrummet bli kontor och det största kanske kan bli barnens gemensamma rum. Om/när barnen behöver egna rum kanske det inte längre behövs ett separat rum för kontor.
Om det är jätteviktigt med hus för er så kanske det är ok att byta område och ha längre till familj och vänner.
