Hej, Många brukar ju köp dyrare och dyrare bostäder för varje bostadsbyte. Tycker ni det är bättre att göra precis så eller köpa billigare, ha mindre lån och kunna spara mer varje månad?
Allt gott
Hej, Många brukar ju köp dyrare och dyrare bostäder för varje bostadsbyte. Tycker ni det är bättre att göra precis så eller köpa billigare, ha mindre lån och kunna spara mer varje månad?
Allt gott
I grunden tänker jag att boende för mig styrs mer av mina behov. Vad vill jag. Vad behöver jag. Vad önskar jag. I kombination med vad har jag råd med samt hur mycket vill jag lägga på mitt boende.
Inte minst den sista frågan är väl nog så viktig och kanske är avgörande för svaret på din fundering?!
Billigare!
Att ta sig ut från hamsterhjulet är fantastiskt och något fler borde göra.
Japp, det är frihet att slippa ekorrhjulet.
Köp det du behöver i första hand. Bostadskarriär är mest larvigt och ännu mindre garanterat än börsuppgång.
Hej, jag tänker att det får bli just billigare köp. Hoppas på att kunna halvera lånen. Vi har senaste åren fått mkt bättre ekonomi med mer lön men vill ändå inte öka på belåningen utan tvärt om.
Var intresserad av hur ni själva har gjort/tänker. Alltid intressant med andras story
Precis. Ville mest veta hur ni andra tänker/gjort
Jag har bara köpt bostad en gång. Sedan är den möjligen för stor, så är något aktuellt så är det flytt, nedskalning och inkasserande som gäller.
Då blir frågan om boendet är en fråga om pengar eller boende??
Alla gånger jag byt bostad så handlar de om var i livet man är å behovet av boendet… Om de är billigare eller dyrare har inte haft någon betydelse bara trivsel…
Normalfallet är väl att man köper större pga att familjen växer?
Jag tycker egentligen inte att man ska vara så rädd för att göra det ena eller det andra så länge ekonomin går ihop. Man kan behöva testa på olika saker här i livet och man kan alltid flytta igen. Det är lite jobbigt för stunden men inte hela världen.
Har vänner som av olika skäl aldrig fick ändan ur och flyttade till villa och de pratar ganska ofta om hur det hade varit. Tror som sagt att man behöver testa för att konstatera att det var eller inte var nåt man vill ha.
Tror inte på idén att bo obekvämt och litet under längre perioder bara för att spara mycket pengar. Boendet är en sån stor del av livskvaliteten.
Det är ekonomiskt smart att köpa ett boende som är billigare än vad du egentligen har råd med. Storleken på boendet har ingenting med frågan att göra.
Nyckeln ligger i vad man prioriterar. Ovan påstående är ju inte rätt i 100 procent av fallen.
Jag tänker på boende som en konsumtion och något man har nytta av. Vi själva tror jag kommer gå mindre nästa gång, men det beror ju på att vi gick från hyresrätt till hus.
För mig är det livssituationen som främst avgör behovet av bostad. Nästa boende blir helt klart mindre för oss då vi antagligen endast är två vuxna kvar i hushållet då.
Hur ser du på möjligheten att hyra för att slippa låna?
När barnen flyttat ut så har jag och frugan tänkt flytta till ett något mindre hus, gärna enplans så att det är enkelt när man blir äldre. Vi har bott där bor i ganska precis 10 år och har enligt bankens värdering i januari 2023 haft en värdestegring med 1100kr/dag. Dom pengarna ser vi som en stor del i vårt pensionssparande men svåra att komma åt om vi bor kvar. Att flytta till något mindre är därför något som ingår som en del i planen för att gå i pension tidigare än 65.
Är det verkligen så få människor som skaffar ett hem och inte bara ett boende?
Jag har givetvis flyttat runt lite men sen jag byggt mitt hus på den plats jag vill så är ju planen att bäras ut, om sådär 50-60 år (eller hur länge jag nu får leva).
Även om huset egentligen passar dig ganska dåligt t.ex. när barnen flyttat hemifrån?
Varför skulle huset börja passa mig sämre för att barnen flyttat?
Snarare kommer det passa bättre för då har jag hunnit/haft råd att göra allt omkring huset som jag vill.
Om du inte har behov av storleken kostar det kanske onödigt mycket kapital/drift/underhåll för ett stort hus. Men det viktigaste är ju att man trivs, och då kan det ju vara värt det.
Det är ju typexempel på det första jag skrev, boendet ses inte som ett hem.
Nej ok, men “hem” är ju en känsla. Att göra för många uppoffringar för att bo kvar på samma ställe skulle nog få hemkänslan att minska tänker jag, oavsett hur länge man bott någonstans.