Jag tycker tvärtom, ett hem är något som är värt att kämpa och göra uppoffringar för.
Annars kan man ju lika gärna bo i billigast möjliga hyresrätt, så har det minimal inverkan på kapital, om man nu tycker det är det viktigaste.
3 gillningar
Sidospår kanske, men jag ser en möjlighet att eventuellt hyra ut rum och bo ännu billigare den dagen kidsen flyttat till eget.
Men jag skulle ju inte köpa större för stt hyra ut däremot, det bli bakvänt. Mitt är dessutom ett hem och att bara flytta alla mina ton med pinaler är inget jag drömmer om ändå…
1 gillning
För oss så det kommer nog bli billigare hur som helst då vi byter boende i förort till Sthlm mot mindre stad. Vi har eget företag och har som mål att kunna arbeta lite mindre då vi har små barn. Även om jag tänker att boendet inte nödvändigtvis är nåt annat en konsumtion, ett hem är ju där min familj är så är det svårt att inte tänka att man vill göra en bra deal 
Vi har slitit mycket med företag och NU har det börjat gå riktigt bra och en snabb tanke är ju att man vill maxa lånelöftet för man kan men det blir helt klart inte samma frihetskänsla då…för oss.
Tack för ditt svar 
1 gillning
Ja tror jag förstår vad du menar och så länge hemkänslan består vill man ju inte flytta. Och känslan kan ju vara stark, men någonstans finns ju en gräns när boendet blir så dåligt att hemkänslan försvinner. Men min poäng är att ett “hem” inte behöver betyda att man bor länge på samma ställe, det är bara en liten del i vad som får det att kännas som ett hem.
1 gillning
Men det där tycker jag låter konstigt med, hur skulle man låta boendet bli dåligt?
Givetvis kan sjukdomar, olyckor och annat inträffa som totalt ändrar förutsättningarna och då får man ju anpassa sig efter det, men annars?
Jag förstår att folk är olika, men jag tycker ändå det är lite märkligt att såpass få verkar ha en stark hemkänsla och ser det som något utbytbart. Men det kanske är ett urbaniseringsfenomen, i mitt fall är det inte bara huset och gräsmattan jag har anknytning till utan skog och mark runtom.
1 gillning
Behov och intressen är sällan konstanta genom livet och det gör att boendet kanske börjar passa dig mindre bra efter en tid. Tror det är många som bor kvar på samma ställe för att det känns som “hemma”, men de har inte heller provat något annat där de kanske skulle trivas mycket bättre. Men människan är också anpassningsbar, så tänker man att “här skall jag bo” kommer man ju anpassa livet till de förutsättningarna. Men vi kanske är något off-topic nu…
Tycker inte det är så off-topic, det handlar ju om det är priset eller något annat som är drivkraften att välja boende
Absolut att behov och intressen är föränderliga och jag menar ju absolut inte att en 20-åring skulle slå sig till ro för resten av livet. Men man tendererar ju att stabilisera det med åren. När jag blir (ännu) äldre vill jag ju inte släppa allt arbete jag lagt på att få det som jag vill här och behöva börja om någon annanstans.
En bostad som kostar mer har även en högre hävstång om bostadspriserna går upp på sikt.
Det gäller väl att separera på pris och värde tycker jag. Något som kostar mycket kan både vara billigt eller dyrt, det beror på dess värde relativt marknaden.
Jag förespråkar att lägga mycket tid på att sätta sig in i bostadsmarknaden i det aktuella området och över tid leta prisvärda bostäder som uppfyller era krav.
Känner flera som tänker så om sina villor.
Jag har nog svårt att förstå det tänket då jag är mer lagd åt att anpassa hem efter behov
Bo själv = ej större än 40 kvadrat
Bo två 40-60 kvadrat
Familj med barn 60-100 kvadrat
Etc ej kanske dessa mått exakt men du kanske förstår
Jag bor i en etta just nu och så länge jag lever ensam så kommer jag aldrig ha behov av större men flyttar jag ihop med en brud då vore en större 2:a vara bekvämt vilkem finns i samma byggnad skulle vi skilja oss jo men då skulle jag flytta tillbaks till en etta.
Jag är ju dock en person som ej gillar saker jag ej hinner/kan använda fullt ut.
För mig könns drt så konstigt när äldre bor i hus där derad barn flyttat ut men så envisas de med att fortsätta bo stort med en massa “döyta” sommde aldrig uttnyttjar utan enbart betalar för i form av uppvärmnimg/underhåll etc och inte påtal om hur tomt det könns med ett hus som ekar tomt
Låter precis som jag resonerade om, du beskriver någonstans att bo, inte ett hem.
Spenderar du mycket tid i din lägenhet eller är det något du kommer till för att sova?
1 gillning
För mig är det ett hem.
För mig är ett hem ett ställe jag trivs på och känner mig trygg och som ej tynger mig i form av arbete som jag känmer tar mer än det ger etc.
Jag spenderar kvällar och söndagar hemma ungefär
Då klarnar det lite med tanke på angivna kvadratmeter o dyl. Det handlar väl om definitioner, men det låter mer som bostad och nästan ”skydd undan väder, vind och främmande fientliga stammar” än som hem.
1 gillning
Är väll beroende från person till person hur man definierar ordet hem
Jag tror man gör sig en otjänst om man tror att det är huset=stommen etc som.gör en bostad till ett hem.
För mig är det människorna runt om eller i hemmet som gör min bostad till ett hem.
Samma med mitt familjehem visst jag har ju emotionella känslor till marken huset står på etc men i slutändan är det mina föräldrar som gör hemmet och ej byggnaden.
1 gillning
Exakt, definitionen är svår.
Vad som däremot är klart är att jag inte skulle må bra på de små ytor du beskriver. En del av ett hem för mig är yta inomhus, där jag inte har ögonkontakt med resten av hushållet 24/7. 
Jämför man med tiny house-rörelsen så handlar deras livsstil om minimalism (om man ska tro dem själva), men jag menar att det finns en anledning till att vi ser få sådana hus i det nordiska klimatet.
Så, kanske är detta också ett svar på trådstarten. Vi är flest singelhushåll och vädrets makter spelar in i våra val av fler kvadratmeter (och därmed oftast dyrare bostäder).
Givetvis är det inte stommen i sig.
Platsen, människorna och all tid på att få det som man vill.
Du pratar kvadratmeter, jag tänker snarare hektar
För mig handlar livet om att ha en så bra vardag som möjligt. Man kan prata om resor hur länge man vill men givet hur mycket tid jag spenderar i min vardag vill jag att den ska vara så bra som möjligt.
Så för mig är svaret självklart, jag vill bo så bra jag bara har råd med. Sen kommer jag inte break the bank och maxbelåna mig.
Det låter som att du i princip har en verksamhet i anslutning till ditt hem. Det är det ändå ganska få som har idag. Det gör det ju svårare att flytta och kanske är en del i det du kallar hem?
Det var irrelevant
Inte en verksamhet i den meningen, men det mesta av mina intressen finns här ja.
Aa är ju en smaksak hur man vill bo
Jag själv känner mig inte alls bekväm när jag ska sova i allt för stora hus.
Jag trivs som bäst när jag har ett litet mysigt krypin där jag bor
Men de flesta vill ju ha stor yta så jag är ju lite annorlunda i den aspekten kan ibland tycka det är synd att vi ej bygger fler småhus i sverige på 50 kvadrat max hur mysigt hade inte det varit 
Men vi som gillar att bo litet på ju ofta hålla oss till lägenheter om vi ska bo nära en större stad känns det som. 