Jag själv har inga investeringar i räntefonder, mot alla rekommendationer.
Vad jag inte förstår är hur så många kan välja att de lägst skulle acceptera 5% i GARANTERAD avkastning. Det låter väldigt högt för mig.
För 5% garanterad avkastning hade jag gärna givit upp de senaste årens ca 20% årliga avkastning. (En statlig insättningsgaranti förutsätter förstås att man vill lägga hela sin framtid i Magdalena Anderssons händer. En sådan rivs upp vid första bästa riktiga kris.)
Men jag frågar mig:
Hur kan man välja 5%, och samtidigt ha en enda krona investerad i en räntefond som ger FÖRVÄNTAD (alltså inte garanterad) avkastning på kring 2-3%?
Jag förutsätter att det har men formuleringen av frågan att göra. Att man hellre tar risken för 7-10% än att helt förlora möjligheten till bra avkastning. Eller?
Nje, det skulle jag inte säga. Räntefonder är dessutom ännu krångligare att tänka på än de underliggande räntepappren som räntefonden köper.
Räntefonder äger räntepapper som är en stabilare form av utlåning till stater och företag än att köpa aktier (i någon mening låna ut kapital till ett företag).
Alltså ett annat finansiellt instrument.
Motverka inflationen är ju något alla former av investeringar måste göra helt eller delvis. Vet du varför vi har inflation och vad som som styr den? Samt varför riksbankerna försöker styra inflationen delvis m.h.a. räntan?
Bra fråga. Jag vet nog det i ungefär samma utsträckning som gemene man; inflation behövs väl för att stimulera ekonomin. Jag tänker att man siktar mot 2% för att det ska löna sig att spendera. Förutom styrräntan så måste det vara människors vilja att spendera som styr hur inflationen rör sig. Berätta gärna mer.
Vilket även gör det mer olönsamt att spara pengar på hög… Alltså man driver upp den riskfria räntan som folk accepterar. Vilket i sin tur ökar kravet på riskpremie.
Pengar idag är alltid mer värda än pengar om 10 år. Även om inflationen vore noll. Hade räntan och inflationen varit noll så hade pengar idag ändå varit mer värda.
Man måste alltså hela tiden räkna med en (diskonterings) ränta för att kunna konvertera pengar i framtiden till motsvarande värde idag. Den räntan är olika för alla, marknaden kommer sätta en ränta som är mitt i den fördelningen. Tillgång och efterfrågan.
Samt tillgång och efterfrågan på pengar. Om alla hade dubbelt så mycket pengar helt plötsligt. Då kommer priser öka för att folk har mer pengar att röra sig med.
Börsen kan mycket väl ligga på 60% av nuvarande om 5 år. Så jag ser inga konstigheter i att vilja sänka den risken även på medellång spartid. Aktier går för övrigt inte alltid bättre än räntor, ens när de går upp.
Jag tänkte förutsättningarna att man måste behålla detta hela livet, men att det är fritt fram att ta ut hela eller delar av beloppet för konsumtion när man vill.
Tycker frågan är intressant för att man får se vad folk tror om framtiden.
Det är ju som vi ser på kommentarerna en hel del att väga in.
Inflation, förväntad avkastning på aktier, säkerheten i den svenska valutan.
Ok, isf hade jag satt siffran betydligt högre. Då blir ju scenariot snarare en risk, än en säkerhet. Om jag är bunden till svenska kronor också så börjar det inte bli rimligt förrän kanske 7-9%, kanske t o m mer än 10%? Det handlar inte nödvändigtvis om att tro saker om framtiden, men att inte kunna sprida riskerna på något sätt alls, utan vara bunden till räntesparande.