Om det blir en situation som på 90-talet; (Vad jag har hört) där räntorna på bankkonton är 7%, vad hade ni gjort då?
Hade ni sålt av era aktieportföljer för att casha in 4,9 % (-30% skatt) garanterad riskfri avkastning? ![]()
Om det blir en situation som på 90-talet; (Vad jag har hört) där räntorna på bankkonton är 7%, vad hade ni gjort då?
Hade ni sålt av era aktieportföljer för att casha in 4,9 % (-30% skatt) garanterad riskfri avkastning? ![]()
Nej. Om riskfri ränta når den nivån kommer framtida förväntad avkastning på risktillgångar såsom aktier vara märkbart högre.
Om räntan är så hög så kommer inflationen antagligen vara ännu högre, så låg avkastning på typ 7% skulle sabba mina FIRE-planer. Därför skulle jag följa Nightowl och vara kvar på börsen med samma andel som nu.
Nej, av samma anledning som de ovan skriver.
Nej fortsätter precis som vanligt ![]()
Under min period i bank hade vi till och med perioder då inlåningsräntan var över 10 procent. Vad hjälpte det, när inflationen var över 11 procent och utlåningsräntan var över 13 procent.
Den nominella avkastningen var förvisso hög, men den reella avkastningen var negativ. Efter skatt var den katastrofal.
Glöm dessa funderingar.
Om målet är att maximera avkastningen, så nej av samma anledning som ovan angett.
Om målet är att minimera risk tagen och du har en målsättning snarare på ett specifikt belopp (exempelvis 10 Miljoner i kapital år 2030) så kan man definitivt titta på att ändra sin allokering.
Förlåt min okunnighet fast hur kan man veta/förvänta sig det? O_o
Det är svårt att “veta”, men det går att räkna på det givet ett antal antagningar kring framtida tillväxt. Ett sätt är att kika på konsensus tillväxt framåt, och från nuvarande prissättning räkna fram vilken riskpremie som prisas in ![]()
Riskfria räntan (nuvarande nivå) är en av de enklaste parametrarna för investerare att ta hänsyn till, så man bör definitivt räkna med att en hög riskfri ränta leder till en högre förväntad framtida avkastning i aktier, då aktier som risktillgång måste prissättas “attraktivt”. Annars skulle en rationell investerare ej investera i aktier.
Det svårare här är “riskpremien”, dvs hur mycket avkastning utöver riskfria räntan skall jag kräva? Den varierar över tid och från investerare till investerare, men marknadens satta riskpremie över långa tidperioder har legat (ungefär) mellan 3,5 till 5,5%. Vid stora marknadshändelser (IT-bubblans stora uppgång, finanskrisen etc) har dock riskpremien rört sig kraftigt utanför detta intervall.
Egentligen är hela kapitalmarknaden sammankopplad, både aktier och räntepapper. Företag i sig själv är t.o.m. en aktör som växlar mellan dessa två tillgångsslag. Så om (marknads)räntorna går upp så ökar avkastningskravet på bolagen. Bolagen tar helt enkelt inte olönsamma lån (för att investera i framtida intäkter/lönsamhetsökningar).
Därför är det rimligare att se företags avkastning som något som är utöver riskfri ränta. Utan en riskfri ränta plus en riskpremiebaserad avkastning.
“Så hög”? För mig som 70-talist känns den nivån som högst normal. Att vi senaste åren har haft en löjligt låg ränta är en annan sak ![]()
Det är bra om pengar/kapital är billigt, för då kan folk genomföra sina idéer/förbättringsaktiviteter. Även små förbättringar går att räkna hem.
Samhället lär fortsatt optimeras och ränta/kapitalkostnad kommer förhoppningsvis fortsätta trenda neråt trots temporära lokala maxima.
Detta är varför jag tycker om RT forumet så mycket.
Man tror man har en poäng om något. Sen får man en sådan här uppläxning och man är tillbaka på jorden igen. Klokare och ödmjukare ![]()
![]()
Nja. För låg ränta gör att kapitalet dras till improduktiva investeringar, typ köp av gamla villor och hyreshus.
Effekten har blivit att vi gamla 40- och 50-talister blivit rikare samtidigt som det dräller av 30-åringar som belånat sig till bristningsgränsen.
Om inflationen ligger på 2-3 procent är det helt naturligt att räntan ligger på 3-4 procent. Den som tycker annorlunda kan titta på de senaste årens utveckling. Den har ju varit en katastrof för väldigt många.
Finns det någon vinst att göra är det bra om kapitalet finns att frigöra den, oavsett om den är liten.
I US finns garanterad avkastning på ca 5.5% nu i government bonds. Dessutom ligger framtida förväntningar på aktie avkastning lägre än 7%, närmare 6% för us stocks. Eftersom de förväntas ligga så lika tänker jag mig att det blir attraktivt att byta bort aktierisk en tid framöver.
Men dessa bonds är för duration på 6m - 1 år, sen blir det något lägre garanterad avkastning enligt yield curve.
På kort sikt kanske det kan vara en jättebra ide.
På lång sikt kommer troligen aktier avkasta sitt premium över ränte nivån.
Om 7% kommer tillbaka på sparkontot så blir jag glad, satte in 500.000kr på 3.25% ränta och ska sätta in mer pengar på annan bank.
Kommer 7% tillbaka är inflationen högre, för att inte tala om utlåningsräntorna. Nej tack säger jag. Hellre 2%-mål, låg sparränta och fungerande ekonomiskt system.
Problemet har väl varit att inflationen har legat lägre än 2 procent och därför man kört med krisräntor på 0 procent.
Trots detta så krävdes det pandemi och krig i vårt närområde för att inflationen skulle stiga…
Pumpar man upp en ballong så spricker den, vilket har hänt nu. Skulle vi gå tillbaka till 0-ränta så lär inte inflationen minska direkt…
All vedertagen ekonomisk teori säger att en låg ränta göder inflationen och en hög ränta dämpar den. Detta är alltså inget som jag själv har hittat på.
De senaste årens ränteexperiment tog ett tag att verka, men slutade med förskäckelse. Men visst, kriget har gjort det hela ännu värre.